Fyra av sju matcher i kvällens allsvenska omgång slutade 3-1. Samtliga sju matcher slutade med hemmasegrar. Viktigast i kväll: AIK vann över Örebro. Kvalplatsen är därmed säkrad!
¤ ¤ ¤
I afton ägnade jag många och långa stunder åt att blicka upp mot jumbotronen. Västerås ledde tidigt mot Almtuna men efter att det i början av andra perioden blinkat upp 2-1 på tavlan kändes det länge jobbigt. AIK:s spel hackade och liksom mot Mora senast var det egentligen bara förstalinan med Bång & Co. som skapade något framåt.
Första perioden var helt okej men i andra gick Gnaget ned sig rejält. Tempot, intensiteten och attackviljan från inledningen av matchen var som bortblåst. Det såg krampaktigt och nervöst ut. Sista minuten av andra blev en pärs där Heino räddade oss från ett mål i baken. På jumbotronen blinkade det upp 3-1 till Växjö mot Leksand men i Västerås stod det alltjäm(n)t 2-1.
¤ ¤ ¤
Örebro hade ingenting att spela för medan vi hade precis allt att spela för. Det både syntes och syntes inte. Det syntes på så sätt att AIK såg allt mer spända ut ju längre matchen led. Det syntes inte på så sätt att alltför få spelare visade offervilja under stora delar av matchen. Mycket tack vare publiken, som efter Örebros kvittering mot mitten av tredje perioden drog igång den ena kampsången efter den andra, kunde Gnaget avgöra matchen.
Bröderna Ahlström har på senare tid stått lågt i kurs i mitt boriska universum. Jag har varit besviken på dem. De har varit alltför omständiga, ineffektiva och ofarliga. Ibland har det känts som att de drar ner Henrik Eriksson i ett evigt sarglallande. Även ikväll satt jag och tvivlade på twinsen. De räcker inte till, tänkte jag. Så tickade klockan upp mot 11.40 i tredje perioden. Då klev de fram. Oscar hittade Victor och Victor hittade nätet. 2-1 till Gnaget, tid 11.43.
Ett par ninuter senare blinkade det till på jumbotronen: Västerås-Almtuna 3-1. Saken var klar.
¤ ¤ ¤
Johan Ryno var bäst på plan ikväll. Han gjorde precis som mot Mora i onsdags en helgjuten insats. Han ledde förstakedjan, trampade fart genom mittzon, serverade Sandberg och Bång - han tryckte till och med till i närkamperna. Jag blev imponerad av Ryno och jag tänkte en tanke som jag tänkt förut: Han har hockeyn i blodet! Han har jävlar i min själ hockeyn i blodet! Nu önskar jag bara att Ryno fortsätter spela så här. Som han kan när han vågar och vill.
En annan som blir bättre och bättre är Dicken. Felfri för andra matchen i rad. Och Heino ser fortsatt het ut.
¤ ¤ ¤
Inför kvalserien är det mycket som ser ljust ut. Vi har en vass förstalina som säkerligen kan ställa till problem för vilket lag och manskap de än ställs emot. Vi har ett försvarsspel som bör kunna hålla stånd i ett kvalspel. Vårt boxplay håller oftast hög klass. Vi har en spelartrupp varav de flesta spelarna har värdefull kvalserierutin från i fjol.
Defensivt viktiga spelare som Fredrik Carlsson, Mikael Österberg och Per Savilahti-Nagander är bättre än i fjol. Framåt har vi i Gynge en riktig sniper - något vi saknade förra säsongen. Sandberg och Bång är riktigt på gång och Ryno tycks onekligen ha toppat formen när det gäller som mest. Lägg därtill en storspelade Heino, en nytänd Dicken samt en Engblom som inget hellre vill än spela tillbaka sitt älskade AIK till Elitserien, och vi får ett riktigt starkt lag.
Lägstanivån måste emellertid upp ett par snäpp. I kvalserien har vi inte råd med några plattmatcher.
Det som bekymrar mig, förutom den bedrövliga lägstanivån, är att vi har för få producerande formationer. Westerling saknades verkligen ikväll. Utan honom blir Gynge för ensam och övergiven. I kvalserien måste vi ha minst två kedjor som skapar tryck och producerar mål. Sedan måste AIK bli mer distinkta i egen zon. Det håller inte att hålla på och fippla med pucken i sarghörnen. Ska pucken ut ur zon så ska den ut. Den ska framförallt inte in i slottet eller upp på en skottklar motståndarback.
¤ ¤ ¤
Växjös seger över Leksand innebär att samtliga tre lag i toppen kan vinna serien. Leksand leder på 104 poäng, tätt följt av Växjö på 102. AIK är tre pinnar efter Leksand men båda lagen har 50+ i målskillnad. Om AIK vinner i Malmö, samtidigt som Leksand torskar mot Västerås och Växjö går på pumpen i Borås, så vinner vi serien. Fullständigt ointressant tycker kanske de flesta. Men för en statistikbög som Boris är det alltid upphetsande med lite sifferraffel.
¤ ¤ ¤
Näst sist en liten titt på striden kring det nedre kvalstrecket. Björklöven förlorade i Sundsvall vilket innebär att sista omgången blir direkt avgörande för vilket av dessa två lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar. Sundsvall är två poäng efter Löven och har en betydligt sämre målskillnad.
Så här spelar lagen i sista omgången:
Björklöven-Mora
Oskarshamn-Sundsvall
Jag hoppas verkligen att Björklöven grejar detta. En pinne räcker!
¤ ¤ ¤
Allra sist en liten hyllning: Stefan "Loppan" Hellkvist avslutade ikväll sin målrika hockeykarriär med att stänka in 3-1 mot Almtuna. En STOR målskytt lägger skridskorna på hyllan och det är bara att lyfta på hatten och applådera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
ZZZZZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz men tack och lov att vi vann. Spelet var inte bra men det blir väl bättre. Dom har ju visat att dom lyfter sig när det behövs mot bättre motstånd. Men som du säger lägsta nivån måste bli bättre. Faaaaan nu ska det ske. VI SKA TILLBAKA
Jag fattar fortfarande inte hur man kan somna under en så viktig match. Vakna Greken - vi vann!
Tvillgarna drar ner H Eriksson?
Tvärt om, tror det var kung engblom som spela mellan när målet kom och samme kung när det gjorde sit förra mål.
Kung engblom är kung med tvillingarna. H Eriksson är för dålig!
Gurra,
Större delen av matchen igår spelade tvillingarna med H. Eriksson, sedan ändrade man om i kedjorna i tredje. Engblom gör det bra och spelar precis som du skriver fram till 2-1. Engblom är ju tuffare och tyngre än Eriksson och ibland tycks det behövas en brunkare för att ge twinsen utrymme.
Men H. Eriksson "för dålig"? Själv påstår jag att han är en av våra nyttigaste och bästa spelare.
Nåja, smaken är som baken.
Skicka en kommentar