Does this bus stop in Örebro?

Efter en lång sommar av avhållsamhet och förstulna blickar var det äntligen dags för helfjong och hålligång.

Åh, Örebro
där isades mitt blo'

Vi laddade som sig bör med att öla. Min vän Eddie, även kallad Raggarkungen, Mariga Mary och jag skålade in den nya säsongen. Ding, klocka, dong, proklamerade vi och höjde våra glas. Sen drack vi högtidligt och ägnade oss åt initierat hockeysnack. Eddie sa att det här är livet. Jag höll med men flikade in för att balansera upp: "Döden, döden." Är man undergångsgnagare så är man. Mariga Mary kontrade med myndig min: "Var inte så negativ, Boris. Josefsson blir konungarnas konung i år." Det hänger på håret, tänkte jag.

Raggarkungen drog en vals och jag likaså. Vi blev laddade och tända. Vi äntrade supporterbussen med lika glatt humör som vår chaufför.

* * *

Det som händer i bussen stannar i bussen, som man brukar säga. Vi gör därför ett hopp i historien samtidigt som vi nynnar denna sång:

Åh, Örebro
där var du jävligt go'
Åh, Örebrohoho
där isades mitt blo'
Ja, jag hade tur
jag blev din tjur
och du, du blev min ko
Ja, det kan ingen tro
nåt sånt om Örebro

* * *

Matchen var inte mycket att skriva hem om. En ganska typisk första träningsmatch. Halvknackigt spel om än hyfsat tempo, dråpliga misstag, emellanåt en och annan fin individuell prestation. Daniel Larsson var bäst i AIK. Hade han stått hela matchen vete fan om vi inte vunnit. Ändå: Örebro vann rättvist. Sett till tre perioder var de snäppet hetare. Inte minst i power play.

Man ska inte dra några stora växlar men väl ett par små. Min oro för våra backar stillades tyvärr inte ett dugg.

Vem/vilka ska sköta uppspelen, undrar jag till exempel. Jag är rädd för att AIK ska bli ett lag som i höst/vinter tappar puck i uppspelsfas alldeles för ofta och därmed bjuder motståndarna på otaliga farliga spelvändningar och enkla mål. Det har vi inte råd med. Jag oroar mig över om Fredrik Svensson kommer att vara lika skadebenägen som för två år sedan. Jag nojar mig över vad som händer om vi inte får in den där offensiva, spelskickliga AHL-backen.

Och hur bra är egentligen Derek Joslin? Frågorna är många, svaren står skrivna i rymden.

* * *

Apropå Joslin så twittrade han att han var på väg till Sverige igår. Det vore kul att se honom redan på lördag, mot Västerås i Märsta.

* * *

Christian Sandberg och Esa Pirnes (lagets i mina ögon två viktigaste centrar) klev av igår. Franzén sa något om försiktighetsåtgärder men nämnde även de hemska orden "ljumskar" och "höftböjare". Då blev jag ännu mer orolig, ja, till och med nervös.

* * *

Mattias Janmark och Marcus Nilsson kommer att bli AIK:s viktigaste offensiva vapen 2013/14.

* * *

Det var underbart att se AIK spela hockey igen. Det var lika underbart att träffa alla tillresta hockeygnagare. Min vän Prozac (som förstås åkte tåg till och från Örebro) var liksom en annan uppklädd och fin. I Johanna Lagus och Linnéa Bäckmans bortatröjor från guldsäsongen 2012/13 sken vi ikapp med både solen och en glad örebroare. På lördag gör vi det igen, i Pinbackshallen, i Märsta. Mot Västerås.

Framåt stolta AIK!

Sommaren är kort

På onsdag inleds försäsongen på riktigt. AIK åker till Örebro för träningsmatch och självklart följer undertecknad i Gnagets spår.

Det kommer att rulla ett antal svartgula bussar och bilar mot Behrn Arena på onsdag. Från Solna, Stockholm och överallt. Allmänna Idrottsklubben kallar. Marcus Nilsson ska göra sin första match i AIK-tröjan. Mark Hurtubise likaså. I Örebro debuterar Tina Thörner som mental tränare.

Onsdagens match följs upp på lördag med AIK-Västerås i Märsta. Min vän GurkOlle har tyvärr fått förhinder men han har lovat att stötta Dan Dolme och de andra via twitter. Återstår att se huruvida GurkOlles stöd kan förhindra en svartgul överkörning av de gulsvarta.

Ni vet väl förresten att Västerås egentligen alltid velat vara som AIK?

Apropå wannabes. Skellefteå har gjort klart med den förre djurgårdscentern John Norman. Det är bara att gratulera SAIK. Redan nu spår jag att Norman blir ett av säsongens bästa nyförvärv. En flytt till Byske är nog precis vad både spelaren och klubben behöver. Tyvärr.

AIK har förhoppningsvis inte spikat truppen än. En offensiv back av klass behövs in och utöver detta finns det plats för nummer 20. Varje morgon vaknar jag av en väckarklocka som slår Ding Ding Ding, Ding Ding Dong. Jag är på gång, är Bång? Endast hockeygudarna vet. Så låt oss därför be:

Ulf (Isaksson) som haver gnagaren kär
se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
står min lycka i Ulfs händer
Lyckan kommer, lyckan går
Den Ulf älskar Daniel Bång får

GurkOlle hörde förresten av sig häromdagen. Han ville intervjua mig. Tydligen har han fått för sig att jag har koll på Gnaget. Eftersom jag är en hyvens kille svarade jag efter bästa förmåga. För att medverka på GurkOlles blogg ställde jag emellertid vissa krav. Han lovade att tillmötesgå dessa. Inom en snar framtid ska det gå att ta del av både intervjun och kraven. Redan nu vill jag dock bestämt avsvära mig allt eventuellt ansvar. Om någonting jag sagt verkar skumt eller rentav dumt så skyll inte på mig. Jag har blivit felciterad. Saker och ting har ryckts ur sitt sammanhang. Jag har inte gjort något. GurkOlle har klippt och klistrat. Det får stå för honom. Jag är inte medietränad.

För övrigt har jag övertalat Prozac att klä upp sig till AIK-Västerås i Märsta. Tillsammans ska vi göra reklam för AIK Damhockey. Han har förvisso låtit mig förstå att tröjan hans sitter en smula tajt:

Som om det skulle vara annat än smickrande. Pondus kallas det, har jag hört. Själv trivs jag utmärkt i min tröja #91, den sitter faktiskt som en smäck. Men så är jag också lite mer vältränad en vissa andra bacon- och mazarinmumsande sittplatsfetton. En sund själ i en sund kropp. Chipstuttarna skyller jag på åldern.

Nåväl. Var det något mer jag hade på hjärtat? Ja, faktiskt. Ett par saker:

1. Stöd AIK! Köp säsongskort, för bövelen!

2. Skratta åt Växjö Lakers. De är redo.

Kvalificerade

Fyra av sju matcher i kvällens allsvenska omgång slutade 3-1. Samtliga sju matcher slutade med hemmasegrar. Viktigast i kväll: AIK vann över Örebro. Kvalplatsen är därmed säkrad!

¤ ¤ ¤

I afton ägnade jag många och långa stunder åt att blicka upp mot jumbotronen. Västerås ledde tidigt mot Almtuna men efter att det i början av andra perioden blinkat upp 2-1 på tavlan kändes det länge jobbigt. AIK:s spel hackade och liksom mot Mora senast var det egentligen bara förstalinan med Bång & Co. som skapade något framåt.

Första perioden var helt okej men i andra gick Gnaget ned sig rejält. Tempot, intensiteten och attackviljan från inledningen av matchen var som bortblåst. Det såg krampaktigt och nervöst ut. Sista minuten av andra blev en pärs där Heino räddade oss från ett mål i baken. På jumbotronen blinkade det upp 3-1 till Växjö mot Leksand men i Västerås stod det alltjäm(n)t 2-1.

¤ ¤ ¤

Örebro hade ingenting att spela för medan vi hade precis allt att spela för. Det både syntes och syntes inte. Det syntes på så sätt att AIK såg allt mer spända ut ju längre matchen led. Det syntes inte på så sätt att alltför få spelare visade offervilja under stora delar av matchen. Mycket tack vare publiken, som efter Örebros kvittering mot mitten av tredje perioden drog igång den ena kampsången efter den andra, kunde Gnaget avgöra matchen.

Bröderna Ahlström har på senare tid stått lågt i kurs i mitt boriska universum. Jag har varit besviken på dem. De har varit alltför omständiga, ineffektiva och ofarliga. Ibland har det känts som att de drar ner Henrik Eriksson i ett evigt sarglallande. Även ikväll satt jag och tvivlade på twinsen. De räcker inte till, tänkte jag. Så tickade klockan upp mot 11.40 i tredje perioden. Då klev de fram. Oscar hittade Victor och Victor hittade nätet. 2-1 till Gnaget, tid 11.43.

Ett par ninuter senare blinkade det till på jumbotronen: Västerås-Almtuna 3-1. Saken var klar.

¤ ¤ ¤

Johan Ryno var bäst på plan ikväll. Han gjorde precis som mot Mora i onsdags en helgjuten insats. Han ledde förstakedjan, trampade fart genom mittzon, serverade Sandberg och Bång - han tryckte till och med till i närkamperna. Jag blev imponerad av Ryno och jag tänkte en tanke som jag tänkt förut: Han har hockeyn i blodet! Han har jävlar i min själ hockeyn i blodet! Nu önskar jag bara att Ryno fortsätter spela så här. Som han kan när han vågar och vill.

En annan som blir bättre och bättre är Dicken. Felfri för andra matchen i rad. Och Heino ser fortsatt het ut.

¤ ¤ ¤

Inför kvalserien är det mycket som ser ljust ut. Vi har en vass förstalina som säkerligen kan ställa till problem för vilket lag och manskap de än ställs emot. Vi har ett försvarsspel som bör kunna hålla stånd i ett kvalspel. Vårt boxplay håller oftast hög klass. Vi har en spelartrupp varav de flesta spelarna har värdefull kvalserierutin från i fjol.

Defensivt viktiga spelare som Fredrik Carlsson, Mikael Österberg och Per Savilahti-Nagander är bättre än i fjol. Framåt har vi i Gynge en riktig sniper - något vi saknade förra säsongen. Sandberg och Bång är riktigt på gång och Ryno tycks onekligen ha toppat formen när det gäller som mest. Lägg därtill en storspelade Heino, en nytänd Dicken samt en Engblom som inget hellre vill än spela tillbaka sitt älskade AIK till Elitserien, och vi får ett riktigt starkt lag.

Lägstanivån måste emellertid upp ett par snäpp. I kvalserien har vi inte råd med några plattmatcher.

Det som bekymrar mig, förutom den bedrövliga lägstanivån, är att vi har för få producerande formationer. Westerling saknades verkligen ikväll. Utan honom blir Gynge för ensam och övergiven. I kvalserien måste vi ha minst två kedjor som skapar tryck och producerar mål. Sedan måste AIK bli mer distinkta i egen zon. Det håller inte att hålla på och fippla med pucken i sarghörnen. Ska pucken ut ur zon så ska den ut. Den ska framförallt inte in i slottet eller upp på en skottklar motståndarback.

¤ ¤ ¤

Växjös seger över Leksand innebär att samtliga tre lag i toppen kan vinna serien. Leksand leder på 104 poäng, tätt följt av Växjö på 102. AIK är tre pinnar efter Leksand men båda lagen har 50+ i målskillnad. Om AIK vinner i Malmö, samtidigt som Leksand torskar mot Västerås och Växjö går på pumpen i Borås, så vinner vi serien. Fullständigt ointressant tycker kanske de flesta. Men för en statistikbög som Boris är det alltid upphetsande med lite sifferraffel.

¤ ¤ ¤

Näst sist en liten titt på striden kring det nedre kvalstrecket. Björklöven förlorade i Sundsvall vilket innebär att sista omgången blir direkt avgörande för vilket av dessa två lag som tvingas kvala för att hålla sig kvar. Sundsvall är två poäng efter Löven och har en betydligt sämre målskillnad.

Så här spelar lagen i sista omgången:

Björklöven-Mora
Oskarshamn-Sundsvall

Jag hoppas verkligen att Björklöven grejar detta. En pinne räcker!

¤ ¤ ¤

Allra sist en liten hyllning: Stefan "Loppan" Hellkvist avslutade ikväll sin målrika hockeykarriär med att stänka in 3-1 mot Almtuna. En STOR målskytt lägger skridskorna på hyllan och det är bara att lyfta på hatten och applådera.

Alla goda ting är tre

Det blev tre poäng till Gnaget igår. Tre perioder räckte för att säkra segern. Ingen förlängning den här gången alltså. Tredjekedjan var lagets bästa formation. Den bestod inte särskilt oväntat av tre spelare: Beck, Westerling och Gynge. Sistnämnde Gynge visade sniperklassen när han satte två mål i viperkassen. 2 + 1 = 3 poäng för AIK:s skyttekung. Westerling gjorde förresten tre assist.
-
Matchen inleddes annars på ett trevligt sätt. Efterhand blev spelet lite trevande. Örebro tilläts göra tre mål bakom vår tredjemålvakt. Men vi vann ju ändå.
-
Eftersom Dicken inte kom till spel gick Gnaget runt på tre backpar. I tredje perioden gavs emellertid junioren Henrik Nilsson speltid. Det var tredje gången den här säsongen som Nilsson fick vara med i A-laget. Han spelade med nummer 12 på tröjan. Den tröjan har hittills använts av tre olika juniorer i höst/vinter. Samtliga har varit bättre än Jamie Milam var i fjol.
-
AIK:s nummer 33 är fortfarande skadad. Nummer 3 spelade som vanligt. Han var inte särskilt bra. Engblom och Ljungbeck har gjort lika många poäng den här säsongen - tre vardera.
-
I och med gårdagens trepoängare är vi trea i tabellen. Nu väntar ett dubbelmöte med Malmö. Vi behöver nog ta minst tre poäng på de matcherna.
-
Igår förmiddag gick jag på julmarknad. Där köpte jag bl.a. tre svartgula AIK-tomtar. Jag tror att de gav mig och Gnaget tur.
-
Det här är det tredje boriska inlägget i rad som på ett eller annat sätt behandlar mötet AIK - Örebro. Teckensnittet heter Trebuchet.

Ormen i paradiset

Ömsat skinn
Ringlar in
Eden brinn!
Brölar Hin
Replik, min:
Orm försvinn!

Johan Adolfsson

I morgon blir det finfrämmande på Hovet. En av mina favoriter från förr kommer nämligen till stan.

Johan Adolfsson är en kraftigt underskattad spelare. Han är bättre och nyttigare än vad många tycker och tror. I AIK huserade han mestadels i fjärdelinan bredvid Engblom och Tobias Ericsson. Han gjorde alltid sitt jobb. Han slet, släpade, kämpade, grisade, brunkade, bråkade - ja, han gjorde helt enkelt allt det som en hockeyarbetande doldis förväntas göra.

Adolfsson gav alltid allt för laget. Han var en irriterande nagel i ögat på motståndarna. Lite grann som en jobbig lök. Ni vet en sån där lök som ska hackas men som framkallar så mycket tårar och svidande smärta att man bestämmer sig för att slänga den. Köttfärssåsen får väl bli smaklös och klen då. Hellre det än klåda och rinnande ögon... typ.

-

När det stökas och bökas framför AIK:s kasse i morgon eftermiddag, när 47:an Löken är inblandad och när folk omkring mig börjar gapa och bära sig åt, då kommer jag att sitta lugn och fin med ett saligt leende på läpparna. Det är min Adolf det. Det är mina takter. På dem bara, Adolf, på dem!

-

Givetvis vill jag inte att det ska gå för bra för min min gamle favvo i morgon. Men lite kul kan ha han allt få ha.

-

AIK ska bara vinna över Örebro. Oavsett hur mycket lök, bök och stök som gästerna bjuder. Jag tippar storseger: 7-1. Ryno gör 4 mål, Bång 3. Och 47:an Löken tröstmålar för Örebro. Se där, ett djärvt tips! Nu ska det bara spelas om det också.

Angående gårdagen

Det slår mig att jag inte med ett ord nämnt gårdagens bortaseger. Ändå har hela tre genomtänkta inlägg publicerats här på bloggen sedan den feta damen sjöng i Örebro.

Så här var det. Jag befann mig igår kväll i Solna, närmare bestämt på Råsunda stadion. Jag såg en fotbollsmatch som skänkte mig både glädje och gulddrömmar. Vid två tillfällen tvingades jag hålla för öronen och tralla högt, högre, högst. Speakern tyckte nämligen att det var en strålande idé att delge publiken periodsiffrorna från Örebro. Första gången hörde jag "AIK leder..." samt tusentals händer som applåderade. Andra gången hörde jag "Och i Örebro..." samt avmätta applåder.

Efter fotbollsmatchen for jag hem för att se hockeymatchen på video. Jag hade förstås mina aningar om att resultatet skulle vara av positiv art, åtminstone fram till tredje perioden. Jag hade rätt.

AIK gjorde en helt okej insats i Örebro. Man gjorde mål, man vann och man var det klart bättre laget. Gott så. Tobias Ericsson blev tvåmålsskytt och var överhuvudtaget riktigt bra. Henrik Erikssons axelskada gav den i normala fall offensive backen, Jonas Liwing, chansen att lira samman med bröderna Ahlström. Det gjorde han med den äran. Dicken var sin vana trogen ståndaktig och stabil. Heino höll tätt efter ett tidigt baklängesmål i period ett. Melin såg glad och avslappnad ut. Örebro blev, faktiskt lite oväntat, en enkel match.

Det som framförallt slår mig när jag tänker på gårdagen är att AIK hockey engagerar alldeles för få. Jag tvivlar på att det var särskilt många på Råsunda, som liksom jag hade planerat in en sen videosittning. Jag tror att de allra flesta i fotbollspubliken var tacksamma över att speakern delgav dem resultatet från Örebro.

Ställer jag för höga krav på mina medsupportrar? Har jag för stora förväntningar? Det är möjligt, men för mig var det i alla fall viktigt att se hockeymatchen i efterhand. Jag hade inte ens tänkt tanken att hockeyresultatet skulle basuneras ut via Råsundas högtalare. För mig betyder hockeyn lika mycket (om inte mer) än fotbollen. Jag tycker det är bedrövligt att så få dök upp på hockeypremiären (2517 åskådare). Jag är besviken på alla gnagare som inte ställer upp när det som mest behövs. Jag vet inte om vi förtjänar ett lag i Elitserien.

Men när Leksand kommer på besök blir det förstås liv i luckan...

Berättigat gnäll från en luttrad fan

AIK hockey

Det är ett helvete att vara gnagare. Särskilt i tider som dessa. På måndag ställs allting på sin spets, då hockey- och fotbollslaget spelar sina matcher samtidigt.

Även om Black Boris till 100 % är en hockeyblogg, så innebär det inte att jag är ointresserad av fotboll. Tvärtom. Jag älskar AIK:s fotbollslag lika mycket som jag älskar hockeylaget. Min kärlek till AIK är så stor att jag, om jag bara kunde, med glädje skulle stycka mig själv i två delar. Vänster halva skulle jag sedan skicka till Örebro, höger halva fick ta tuben till Solna och mötet med Örgryte. Framåt natten skulle halvorna återförenas och jag skulle bli världens mest sammansatta man.

Detta är verkligen för jävligt. Hur ska folk utanför storstäderna kunna förstå mitt dilemma? Hur ska de kunna fatta vilket helvete jag befinner mig i? Nåja, en del leksingar vet förstås hur det kan vara, de har ju Hammarby att heja på också. Men andra lantisar då, hur ska de kunna sätta sig in i min prekära livssituation? Jag skulle förstås kunna spela in en av matcherna på video, det kommer jag antagligen göra också, men ändå: Jag vill ju se matcherna LIVE!

I tider som dessa, när TV-bolagen och idrottsrörelsen går hand i hand, när ett stockholmsderby tidigareläggs för att ge plats i tablån åt ett londondito, när en andraperiod i HockeyAllsvenskan inte kan komma igång förrän tränarna intervjuats klart, känns det märkligt att AIK:s supportrar ska behöva välja mellan fotboll och hockey. Är det verkligen bara pengar som styr nuförtiden? I så fall borde det verkligen vara dags för förändring. Jag vill inte behöva välja längre. Jag vill ha både och. Ge mig en sportslig chans att se mina lag!

På måndag skiter jag i Örebro. Jag skulle ändå bara sitta och gnälla över att jag missar fotbollen. Jag ratar Örebro och för ett par timmar låtsas jag inte om mitt älskade hockeylag. Jag går till Råsunda som en besviken men beslutsam man. Jag stoppar öronen fulla med proppar och hoppas på det bästa. Nåde den jävel som avslöjar hockeyresultatet i Örebro. Nåde den pajsare som vågar ljubla över ännu ett Ahlströmskt tvillingtryck.

Förresten är innebandy en riktig skitsport. Som AIK:are skäms jag över att vi har ett innebandylag. Och ja, jag är bitter.

¤

Detta blogginlägg är skrivet helt utan ironiska eller skojfriska undertoner. Bloggaren är dödligt seriös och har under lördagen varit i kontakt med flera högkvalificerade kirurger. Ingen av dem visade sig dock vara intresserad av att delta i delningen av Boris.

¤ ¤

Innebandy är en riktig skitsport. Detta har bevisats åtskilliga gånger den senaste tiden, även om vissa virrhjärnor vill göra gällande att innebandyspelare både är smartare och bättre tränade än hockeyspelare. Den meriterade fotbollsspelaren H. Larsson har, om någon, tydliggjort hur fånigt det är med plastklubbor, ihåliga bollar och pannband. För att inte tala om målvakter som sitter på knä och sprattlar som vore de stympade bläckfiskar.

¤ ¤ ¤
För den luttrade gnagare som mot förmodan väljer att åka till Örebro kan denna länk vara till glädje. Särskilt om personen i fråga föredrar andra berusningsmedel än Åbro klass I.