AIK
Det regn som sakta faller här i stan gör husen grå
Neonljusen de speglar sig i asfalten den blå
Och zebran signalerar och utvisar Daniel Bång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om man gärna vill lyss till Golden Hill
Och stå upp i en segersång
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på neon och betong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
I staden här studerar jag, här har jag min praktik
Här har jag mitt gnagarsällskap, min marknad, min musik
Jag talar om min arvedel, mitt lag och min säsong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om man gärna vill slippa imbecill
Gratisätare med jargong
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på polis och batong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Här bloggar jag om kärleken i stora runda ord
Här blottar jag mitt hjärta som är svart som åkerns jord
Och andra kinden vänder jag till i min ljugarsång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Om ens hjärna slår till med önskan och vill
Göra slut med en klagosång
Och om man älskar Hovets grindar
Men är trött på denna följetong
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar