För första gången den här säsongen gav jag upp en match i förtid och bytte kanal. Det var i alla fall inget fel på tajmingen. Tack vare sopiga Gnaget fick jag ju se nästan hela Stjärnorna på slottet.Jag vet inte vad det är med AIK:s spelare för närvarande men snacket om slutspelsplats kan de ta och stoppa upp i närmsta fåtölj. Laget uppträder som ett skakigt gäng som tror att de ska få stryk. I första perioden hängde de väl med hyfsat men sen var det tack och gonatt. Bjurling stod för ännu en bjudning och grabbarna som skulle göra det framåt åkte mest omkring och gömde sig. Uppspelen var bedrövliga. Och power play, vad är det för nåt? Är det när man är fler man på isen eller?
Det är möjligt att det finns både hjärta och hjärna i AIK men med staken är det värre. Slakare lina får man leta efter. Inte ens Dicken står upp. Hela laget suger flaggstång.
* * *
Det var alltså inte AIK:s dag i dag heller. Desto trevligare toner i Stjärnorna på slottet, där Niklas Strömstedt stod i centrum för uppmärksamheten. Ibland önskar jag att fler AIK:are kunde vara lite mer som honom. Lite mer ödmjuka, lite mindre gläfsande. Fan vet om inte baconbloggaren Boris själv har en del att lära av karln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar