torsdag 3 mars 2011

Solsidan

Nä, jag syftar inte på teveserien. Jag syftar på den där sidan av gatan där solen alltid skiner, där ingen skugga faller och där man får kisa för att inte bli blind. Jag syftar på den här sidan av strecken, den vi befinner oss på och som vi ska göra allt för att inte ramla ner under. Det är naturligtvis inte klart än, fortfarande kan allt hända, men det ser onekligen ganska så bra ut. Jag kan inte tro annat än att vi fixar kontraktet. Slutspel vore en fet och härlig bonus, grädde på moset. Men i första hand ska vi alltså hålla oss kvar. Utan kval.

Fast jag kan inte hålla mig från att skriva det: Är det något lag som förtjänar åttondeplatsen så är det AIK.

Det skriver jag inte bara för att jag är AIK:are. Det skriver jag för att inget annat lag den här säsongen har varit så uträknat på förhand och för att inget annat lag har överraskat så många. Hur det än går på lördag så har AIK gjort en strålande säsong. Ingen som kan något om hockey, ingen som vill bli tagen på allvar kan hävda något annat. För oss som följer laget finns det anledning att vara stolt. Själv är jag så stolt över den här upplagan av AIK att jag får ståpäls varje gång laget vinner. Kvällens seger var inget undantag. Det var nära på att jag klämde fram ett gäng tårar i samband med slutsignalen.

Linköping - AIK 1-2 (0-0, 1-2, 0-0)

Det var en krigarinsats som hette duga. Kommentatorn babblade om panik i AIK:s zon i mitten av tredje perioden. Jag såg ingen panik. Jag såg förvisso ett rejält pressat lag men det var ett lag som stred och slet och som vägrade att ge sig. Det var inte bara Fasth som stod emot Linköpings press, det var hela laget. Samtliga spelare i AIK gav allt ikväll. Gnaget gjorde egentligen bara ett dåligt byte, matchens första. Men därefter visade L A G E T Gnaget varför man inte är toksist i serien. Melin tog timeout i rätt läge, han samlade truppen och manade på. Spelarna tog ansvar och växte med uppgiften. Ingen åkte och gömde sig, samtliga stod upp och krigade. Slutminuterna blev förstås ruggigt spännande, Fredrik Svensson räddade ett nästan givet baklängesmål. Där och då tog han säsongens bästa utvisning.

Jag hade som sagt nära till tårar på slutet men jag sparade dem till ett bättre tillfälle. Närmare bestämt till på lördag, till Hovet och Modo och till säsongens häftigaste match. Vi ses på solsidan!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Patrik: Jag blir så jävla stolt över laget nu så jag tror fan jag spricker om vi lyckas gå till slutspel, nästanså det är stormning av isen som gäller då!...

Nej men allvarligt talat. Jag tycker faktiskt att våran defensiv är sjukligt jävla bra om man får svära lite. Ända sedan Viktor Fasth kom tillbaka till kassen har vi släppt in 12 mål fördelat på 9(!) matcher. Aldrig släppt in fler än 2 baljor och faktum är att majoriteten(6) har det bara blivit 1 bakåt. Mäkta imponerande för en nykomling.

Har som du förstår räknat bort målen som kommit i tom kasse plus de som tillkommit efter en strafftorsk.

På lördag Boris..På lördag.. kommer gå dit med rangliga ben och förmodligen några öl i kroppen så jag inte får en hjärtinfarkt varje gång MoDo anfaller.

Que sera, sera, vi håller på AIK.

Hockeysossen sa...

Det är inte bara gnagare som beundrar lagets insats. Jag sa före säsongen började att jag trodde laget skulle ta fler poäng än vad många då trodde, men inte trodde jag AIK efter 54 omgångar skulle ha möjligheten att spela slutspel.

Jag gillar det. Det bevisar att det i vår sport fortfarande är möjligt att nå viss framgång genom att arbeta hårt för varandra, lida för sporten och aldrig ge upp.

AIK anno 2010/2011 har min respekt. Lycka till på lördag!

Black Boris sa...

Patrik, håller med dig fullständigt om försvarsspelet. Jag har precis som du räknat en del och kommit fram till samma slutsats: Imponerande!

Förutom att Fasth är Fasth och har varit det hela säsongen så har det skett några avgörande förändringar på sistone som jag ser det:

- Svensson och MacNevin har kommit tillbaka.

- Liwing och Nolander är båda klart bättre sedan man särade på dem.

- Dicken har spelat upp sig.

- Forwards jobbar stenhårt bakåt och sliter som djur över hela banan.

Extra plus till Rudslätt, Steen, Pavlikovsky, Sandberg och Engblom.

* * *

Sossen, vi ses i semin ;)

Hockeysossen sa...

Det ska spelas om det, men inte mig emot.