Pinbackshallen revisited

AIK besegrade VIK Västerås HK i Pinbackshallen utan att övertyga. De allsvenska gästerna från Gurkmänistan stod upp oväntat bra och var minst lika mediokra som AIK.

Om själva matchen föreslår jag att du som läser även läser någon annanstans. Jag har nämligen inte så mycket vettigt att säga. Inte desto mindre ska jag försöka sammanfatta mina intryck på ett i huvudsak seriöst och genomtänkt sätt.

• Alexander Hamberg stod för en stabil insats i målet. Betydligt bättre än senast i Örebro. Kan nog komma att ge Larsson en match om förstaspaden.
• Fredrik Carlsson hade uppenbara problem att kontrollera både sin egen och sina motståndares kroppar.
• Daniel Josefsson drog sin patenterade backhand längs sargen minst tre gånger.
• Andreas Frisk var en av Västerås bättre backar. Spelade en hel del power play, men just i den spelformen utan skärpa. Kommer garanterat att göra stor nytta i VIK 2013/14.
• Esa Pirnes och Christian Sandberg saknades, vilket märktes. Dessa två centrar tillhör lagets viktigaste kuggar.
• Dennis Nordström fick obegripligt mycket tid på sig att med ett klassiskt dragskott göra 2-0 till AIK. Snyggt!
• Dan Dolme gav upphov till het debatt på bästa plats. Prozac utnämnde (med min support) VIK:s Viktor Mårtensson till kung. Mariga Mary hävdade motsatsen, d.v.s. att Dan Dolme snarare är att likna vid en prinskorv. (Sistnämnda liknelse kom egentligen aldrig ur Marys mun men innebörden av vad hon faktiskt sa var på ett ungefär just denna. Jag kan emellertid ha feltolkat grovt eller till och med, i detta inlägg, ägnat mig åt en smula hittepå.) 
• Björn Melin sköt 4-5 skott på mål under matchens första fem minuter, alla i power play. Ett av dem gick i mål, kom i spel 5 mot 3 och var mycket vackert. Efter sitt mål gick Melin ned sig. Han avslutade sin insats i Märsta med att snacka till sig ett matchstraff. Rutinerat.
• Oscar Ahlström avgjorde matchen.

Det fanns ost- och baconburgare på grillen vid Märsta Station. Prozac åt liksom en annan med stil och feeling före match. Rutinerat och världsvant såg vi till att dra på oss våra vackra vita matchtröjor från guldsäsongen 2012/13 först efter att vi slafsat i oss våra burgare. Mariga Mary klämde å sin sida en tunnbrödrulle. Värt att notera är att hon bara hade en korv i rullen, vilket kan tyckas lite mesigt. Själv kör jag aldrig med mindre än två. Efter maten träffade vi hur som helst Daniel Rudslätt - Sveriges snyggaste sportchef - och tog försäsongens hittills snyggaste bild. Stöd AIK Dam!

Det fanns kaffe & mazarin i Pinbackshallen. Medan jag stod i kön i första periodpausen hann jag med att fråga Fredrik Svensson hur det stod till med kroppen. Först i efterhand insåg jag hur fånigt det måste sett ut när jag, samtidigt som jag frågade om hans kropp, med händerna i luften liksom vägde mina egna chipstuttar. Fråga inte varför jag gjorde det. Just där och då föll det sig naturligt att kombinera en relevant fråga med irrelevant kroppsspråk. Svensson skrattade hursomhelst och sa att det kändes bra. Han är på gång.

Att jag har en vän som heter Mary är i sig nästan för bra för att vara sant. Mary får mig alltid att tänka på Bruce Springsteen. Det är Mary Queen of Arkansas, det är Mary vars "dress waves" i Thunder Road. Det är Mary som berättaren i The River "met in highschool when she was just seventeen". Det är Mary Lou. Det är Mary "in the garden of a thousand sighs" i The Rising. Och det är naturligtvis Mary's Place.

GurkOlle (som tyvärr missade matchen på grund av jobb) ska veta att det är en ynnest att vara gnagare. Det är en lika stor ynnest att få dela detta brinnande intresse för AIK och hockey  med ett helt gäng sköna dårar som liksom en annan längtat hela sommaren efter att få se AIK träningsspela i Pinbackshallen. Pinbackshallen som för denna eftermiddag på sätt och vis blev ett gnagarnas och hockeyns Mary's Place:

Familiar faces around me
Laughter fills the air
Your loving grace surrounds me
Everybody's here

Alla utom några som inte kunde komma. En del var på Skytteholm och såg AIK:s fotbollsdamer mosa Bajen. Andra grillade utanför Pinbackshallen, tror jag.

Om en vecka är det dags igen: AIK vs Leksand i Norrtälje. Dessförinnan åker AIK:s hockeyherrar till Dömle Herrgård i Värmland för ett välbehövligt träningsläger.

Själv börjar jag, efter lång och trogen sommarledighet, jobba på måndag. Återstår att se hur mycket tid och energi som blir över för att blogga, twittra och surra i telefon med GurkOlle. Sistnämnde missade förresten, enligt uppgift, inte alls AIK-Västerås på grund av arbete. I själva verket mådde han gott på en kurort i Belgien.

@GurkOlle

Mysnäs i Märsta

Mysnäs ja. Just precis Mysnäs. Brynäs heter nuförtiden exakt just så här hemma där jag bor. Mysnäs.

Det är inte jag som har bestämt det. Det har min lille grabb som är två och ett halvt och redan hockeyfantast gjort alldeles själv. Ajkå Mysnäs, säger han och pekar på min biljett från igår. Ajkå Mysnäs. Vi har en lediga fridens fredag idag, grabben min och jag, och vi ägnar morgonen åt att läsa matchprogrammet till frukost. Sen leker vi med hockeyspelsgubbar och gör tusen miljoner mål. Vi bloggar oss ett inlägg och har det bra. AIK vann över Brynäs igår, säger vi. Ajkå vann! Ajkå Mysnäs.

* * *

Men det blev inte bara Mysnäs i Märsta igår. Det blev J18 på Ritorp också. Tillsammans med mina vänner Eddie och Mary värmde jag upp med 9-2 på Västerås. Därefter körde vi till Märsta och körde över Mysnäs. Det regnade när vi kom fram men solen sken i våra hjärtan och det blev en lyckad kväll på många sätt. AIK imponerade, det mesta var faktiskt över förväntan. Det var försäsongens första riktiga träningsmatch, mot ett Brynäs som fått beröm för att ha mosat Almtuna. Nu gick de på pumpen mot ett spelsuget Gnaget. Skottstatistiken säger en del om inte allt. 43-14 till AIK. Vi kunde ha gjort fler mål än fyra men Svedberg var bra och avsluten var sådär. Brynäs stack upp ibland men sett till hela matchen så var segern odiskutabel. Stundtals var det bara AIK, AIK, AIK. Och i högtalarna spelade de Springsteens Born to run. (Enligt Prozacs blogg spelades även Rosa helikopter i ett avbrott men det måste jag ha missat. Antagligen för att jag just då var fullt upptagen med att uppdatera min senaste spellista med The Pinks-hits.)

Viklund var mycket bra och fick kröna sin kväll med ett härligt skott i mål. Min vän Mary påtalade hur lik han är Oscar Steen i åkningen. Efter att ha kollat in stajlen noga nickade jag instämmande.

Videll såg ut att trivas ihop med Sandberg och Bång. Många sköna dragningar, ett antal fina framspelningar. Samtliga i kedjan kunde ha blivit målskyttar. Bång och Videll borde nog ha blivit det.

Aspeqvist är en rolig och ny bekantskap. Jag tror att han har goda chanser att få bli kvar. Offensiv och frejdig back som inte tvekar att fullfölja när möjligheten dyker upp.

Fasth hade en svår kväll på jobbet. Sällan testad och när det väl hettade till så hettade det till. Andra målet slank in under armen. Därefter stod han pall. Fasth släpper nästan aldrig mer än två puckar. Sedan spelar det ingen roll om motståndarna skjuter 43 skott eller 14. Det känns alltid lika tryggt.

David... Lillieström-Karlsson. Jag lär mig aldrig hans namn. Varje gång jag ska säga det blir det en ofrivillig paus. Men igår lärde jag mig att David... Lillieström-Karlsson är en jättetalang. Väldigt roligt att se honom på isen.

Joakim Nordström. Vilken match han gör! Ser betydligt starkare ut än för ett år sen. Jag tror att han går mot ett stort genombrott. Bäst på plan igår och ett varningens finger i luften: Se upp för nummer 13 i vinter!

Ja, det var en härlig hockeykväll i Märsta. Men mysnäsfaktorn till trots, det finns alltid något att gnälla över: Det är härligt att se Videll tillbaka i AIK. Men varför i tröja nummer 33? Jag förstår det inte. Om det nu är så att AIK måste spela i fjolårets tröjor under försäsongen så kan man väl åtminstone se till att tejpa över den ena trean på Engbloms tröja? Namnet är ju redan struket så det kan knappast vara ett problem att göra detsamma med en siffra. Jag stör mig på riktigt på det där och jag är inte ensam.

* * *

Ajkå Timjå säger grabben i knät. Ajkå Timjå. Vi är klara med Mysnäs i Märsta och det är dags att dra vidare. Hockeyspelet väntar. Ajkå-gubbar och Timjå-gubbar. Det är Christian Sandberg och Dick Tärnström och David Engblom och Fredrik Carlsson. Och det är en målvakt med nummer 35 men vi låtsas att det är Viktor Fasth. Och när vi gör mål gör vi high five och sen gör vi mål igen. Och igen och igen och igen. Och jag är Daniel Bång.