Stolt

Det är länge sedan som jag kände en sådan stolthet över att vara gnagare som jag gör i kväll. Länge sedan jag kände en sådan värme och glädje. Vilka hjärtan, vilka krigare.

Samtliga spelare och ledare i AIK förtjänar att hyllas en kväll som denna. Från Heino i kassen till Frazze på bänken. Öset och Dicken, Beck, Bång och Bergström. Tobbe, Rasmus och Henrik - Ericssönerna och Erikssonen jobbade alla hårt och passionerat. Westerling och Sandberg snurrade friskt. Jungbeck var stabil, liksom alla andra backar i Gnaget. Och General Melin styrde skutan åt rätt håll igen. Tredje raka trepoängaren och liksom mot Växjö och Rögle hemma spelade AIK riktigt bra kvalhockey. Tätt bakåt, effektivt framåt. Bra boxplay, utmärkt målvaktsspel.
-
Kedjan Bång, Sandberg & Bergström gjorde sin kanske bästa match hittills i Kvalserien. Bång imponerade allra mest. Vilken fart, vilka tempoväxlingar, vilken vilja. Sandbergs finter före kvitteringsmålet var också finfina. Synd att Bång inte fick hänga in pucken efter solonumret i andra perioden. Men vad gör det nu? Gnaget vann - Leksand försvann. Förhoppningsvis kan förlorarna ändå resa sig lagom till säsongsavslutningen i Södertälje. Vi behöver massor av mashjälp om drömmen ska bli sann!
-
Närmast väntar säsongens sista hemmamatch. SSK på Hovet på måndag kväll bör locka storpublik. Allt annat än fullsatt skulle kännas fel. AIK:s hockeyhjältar förtjänar en sista hyllning på hemmaplan innan det bär av till Västerås för det kvalfyllda avgörandet. För inte torskar vi mot SSK nu! Jag räknar med revansch för den snöpliga förlusten i AXA Sportcenter. Vi var bättre då och vi är garanterat bättre nu. Tre poäng ska det bli och sedan är all press på SSK inför sista omgången.
-
Leksands säsong är på sätt och vis över i och med kvällens tunga förlust. Det betyder inte att laget blir en munsbit för SSK på torsdag. Minns Kvalserien i fjol och året dessförrinnan. Leksand var båda gångerna avsågade inför den sista omgången, icke desto mindre spelade man bort Malmö från Elitserien. Visserligen skedde dessa underverk i Leksand och det är klart att det har betydelse. Givetvis vill man mer i en hemmaavslutning, inte minst för att hedra sina tappra supportrar. Jag tror ändå att chansen är stor att Leksand vinner i Södertälje. SSK:s nerver kan komma att spela dem lustiga spratt.
-
Nåja, en match i taget. Fram till måndagens viktiga holmgång njuter jag av Gnagets heroiska insats i kväll. Avslutningen var magnifik. Vilket jobb man gör i egen zon! Sarghörnen ägdes i slutminuterna av svartgula hockeykrigare. Leksingarna fick ingenting gratis. Det var hårt jobb, drill och disciplin och STORA hjärtan som fällde avgörandet i kväll. AIK är nu, tots allt, med och slåss in i det sista. Vem hade vågat hoppas på detta efter debaclet i Växjö den 27 mars? Inte jag i alla fall.

Öset

Mikael Österberg. Som jag har klagat på honom i vinter. Men det är slut med det nu. Aldrig mer ska jag gnälla på Öset, åtminstone inte under återstoden av denna säsong.

Mikael Österberg är den AIK:are som överraskat allra mest i årets Kvalserie. Från att nätt och jämnt platsat i laget har han i de senaste matcherna gått från klarhet till klarhet. Och i kväll gjorde han sitt första mål för säsongen.

Men Öset gjorde så mycket mer än det viktiga 1-0-målet. Han agerade säkert och stabilt, han tacklades i rätt lägen, han stod rätt, åkte rätt och passade rätt. Och han kämpade och slet runt kassarna. Han retades med bröderna Munk. I par med Kapten Dick briljerade han byte efter byte efter byte.

Jag som trodde att Mikael Österberg var för klen och valpig för att klara sig på den här nivån. Så fel jag hade. Så dumt jag tänkte. I kväll lirade Österberg som en riktigt liten Tyson. Lill-Frazze tänker jag kalla honom i fortsättningen. Mikael Österberg - Boris nya favorit!
-
Överhuvudtaget var detta kvällen då doldisarna klev fram. Öset var den ene, Engblom den andre. Och Stefan Johansson var den tredje. Dessa tre hockeyarbetare stod för Gnagets kassar i afton och de var alla välförtjänta målskyttar. Österbergs mål var klassiskt och vackert. Offensiv back följer med upp i slottet och avslutar direkt. Engbloms 2-0 var ett typiskt brunkarmål. Gnagets meste spelare genom tiderna slängde sig bokstavligt talat fram och tryckte in pucken. Johansson, den spelskicklige backen som nästan ingen lägger märke till, pricksköt sedan in 3-0 bakom en chanslös Röglekeeper. Det var mål som smakade mumma. Vilken underbar första period på Hovet!
-
All heder åt Heino. Återigen spikade han igen kassen. Återigen gjorde han svåra räddningar i avgörande lägen. Med tur och skicklighet stoppade han bröderna Munk, Högardh, Kung Kenny och de andra skånepågarna från att göra match av matchen. Härligt Heino!
-
Nu räknar jag dagarna till matchen mot Leksand i Ejendal. Vilken drabbning det kommer att bli. Vilken kamp. Vilket kvalfyllt litet helvete. AIK åker till Dalarna fullpumpade av nyvunnet självförtroende. Leksand, lika nyrika på energi och spelglädje som Gnaget, tar emot med stora famnen i sin stekheta masugn. Det kommer kramas, knuffas, kampas och tampas på torsdag. Må bästa lag vinna. Må kvällen bli en hejdundrande kvalfest i hockeyälskarnas tecken. Endast ödmjuka segrare och goda förlorare göra sig besvär.

Att greppa ett halmstrå

Okej, jag ska inte sväva iväg nu. Men jag tycker om att drömma. Jag tycker om att hoppas och jag tycker om att tro på underverk.
-
Om AIK vinner sina resterande fyra matcher samtidigt som SSK kammar noll mot antingen Västerås, Växjö eller Leksand, ja då spelar Gnaget i Elitserien nästa säsong. (Om nu inte Växjö också går fullt förstås. Men det gör de ju inte!)
-
Igår såg Dicken bättre ut än tidigare. Han kanske aldrig var halvskadad. Han kanske bara har var ringrostig efter skadan. Vad vet en glad amatör som jag egentligen?
-
Och Heino spikade igen. Äntligen!
-
För AIK var det back to basics som gällde igår och nu är man plötsligt back in business av bara farten. Tre poäng hemma mot Rögle på måndag är ett måste för att halmstrået inte ska glida oss ur handen.
-
Gnagets rutinerade back, Erik Ryman, fick igår spela en ny roll i filmen om sin karriär. Som hårt arbetande powerforward pumpade han på i två peroder. Sedan tog krafterna slut och Ryman fick ge plats åt den dittills bänkade Ryno. Ryno tackade för förtroendet genom att för en gångs skull ta i. Resolut trampade han förbi en moståndare i mittzon innan han med fart och fläkt slängde iväg en rivig dragare. Växjös målis, den gode Brage, agerade tamt och pucken stack in mellan arm och kropp.
-
Jag saknade Greken igår på Hovet. Min hårt arbetande vän hade säkert varit med på noterna när det hettade till i tredje perioden. Vi talar ändå om en man som genom att gapa och glenna* lyckats med konststycket att bli utslängd från en innebandymatch. Och då är han ändå själv innebandydomare!

*Att glenna = att dricka bira samtidigt som man ägnar sig åt högt och osammanhängande tal.

SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD

AIK blev idag Svenska Mästare för tredje gången någonsin efter att ha besegrat Segeltorp i SM-finalen med klara 5-0. Därmed tog Gnaget en gruvlig revansch för fjolårets finalförlust. Stor matchvinnare blev målvakten Valentina Lizana som spikade igen kassen när det som allra mest behövdes.

Segeltorps IF-AIK 0-5 (0-2, 0-1, 0-2)

Första perioden:
0-1 (11.24) Maria Rooth (Miranda Tjärnström, Isabella Jordansson),
0-2 (13.30) Kathrin Lehmann (Christine Meier)
Skott: 9-6.
-
Andra perioden:
0-3 (9.20) Danijela Rundqvist
Skott: 9-10.
-
Tredje perioden:
0-4 (3.47) Katarina Timglas (Maria Rooth),
0-5 (17.29) Katarina Timglas spel fyra mot fem, mål i tom kasse
Skott: 13-8.
-
Skott totalt: 31-24.
Utvisningar: Segeltorps IF 4x2 min. AIK 9x2
Domare: Henrik Wåhlin, Stockholm
Publik: 385
-
Källa: SVT

aik
AIK:s svenska mästare 2008/2009:

Målvakter
1. Valentina Lizana
30. Josephine Lennström

Backar
2. Linnéa Bäckman
3. Katarina Timglas
4. Hanna Lindström
5. Emelie Berggren (Lagkapten)
11. Miranda Tjärnström
16. Anna Tude
28. Cajsa Lillbäck

Forwards
7. Danijela Rundqvist
9. Sandra Claesson
10. Malin Sonefors
12. Deborah Eckefjord
13. Lisa Hedengren
17. Nanna Hamell
19. Kathrin Lehmann
21. Christine Meier
22. Isabelle Jordansson (Ass. lagkapten)
27. Gizela Blom
72. Maria Rooth (Ass. lagkapten)
81. Maritta Becker

Lagledning
Lagledare: Staffan Jordansson
Lagledare: Maria Andersson
Huvudcoach: Mikael Gustavsson
Fysioterapeut: Staffan Spännhane
Assisterande coach: Rickard Regnell
Materialförvaltare: Benny Andersson
Materialförvaltare: Roger Andersson

Källa: Svenska Ishockeyförbundet

- - -
Även AIK Hockeys herrlag spelade match idag. Det blev förlust i Ängelholm mot hemmalaget Rögle. Därmed ser det allt mörkare ut för hockeykillarna i kampen om en elitserieplats. Snyggingen Mattias Beck sägs dock ha varit lika läcker som vanligt. Men det hjälpte alltså inte herrarna, som nu har tre förluster på fyra spelade omgångar. Närmast väntar bortamatch mot överraskningsgänget Växjö Lakers på tisdag. Enligt rykten ska Malin Berghagen ha kon-sulterats för rådgivning och spökutdrivning inför den gastkramande tillställningen.

Måstematch på onsdag

Förlust i Södertälje och nu är uppförsbacken lite längre, lite brantare än vad den var inför dagens match. Men än är det inte tid att ta fram spaden. Åtta omgångar återstår och fortfarande kan mycket hända.

Nog för att jag har god lust att gräva ned mig djupt just nu, men vad hjälper det? Åter igen vann AIK skotten överlägset (22-39) och åter igen var skärpan och effektiviteten som bortblåst. Man vinner inte kvalfyllda kamper om man inte är på tårna. Gnaget har fortfarande mycket att lära. De små marginalerna har än så länge varit på motståndarnas sida men nu får det vara nog på den fronten. AIK måste vinna hemma mot Leksand på onsdag annars tror jag att tåget går. AIK måste komma in på mål. AIK måste sluta drälla i egen zon. AIK måste få ordning på sitt powerplay. Och AIK måste få arslet ur vagnen!

Det går på tok för segt i de avgörande lägena. Skotten kommer inte i tid. Tajmingen brister. Passningarna sitter inte på bladen. Jag oroas över att Dicken inte dominerar, jag stör mig på att Ryno åker runt och petar och jag blir riktigt irriterad över hur svajigt Heino agerar i matchavgörande skeden. Det är en sak att vara bra i HockeyAllsvenskan men det är i skarpt läge som de stora målvakterna kliver fram. Efter de två inledande kvalomgångarna förstår jag varför vår keeper inte fick nytt kontrakt i Färjestad. Det är nu det gäller, Heino!

- - -
Onsdagens motståndare har fått en om möjligt ännu sämre start på Kvalserien än Gnaget. Två raka nollpoängare sätter Leksand i ett minst sagt prekärt läge inför resan till Stockholm. Det känns som att det lag som förlorar på onsdag kan glömma allt vad Elitserien heter. Låt det bli Leksand som får misströsta! Man ska komma ihåg att dalmasarnas torskar har kommit mot SSK och Rögle och om Leksand slår Gnaget är man med i matchen på allvar. Åtta omgångar återstår, 24 poäng är på spel. AIK måste vinna! Fan vad frustrerad jag är...

Det kunde börjat bättre...

Det blev ingen vidare premiärkväll på Hovet i går kväll. Torsk i förlängning och en ynka poäng. Besvikelsen var givetvis stor bland oss hoppfulla gnagare men det finns ingen anledning att gräva ned sig än.

Jag har varken tid eller lust att skriva någon längre matchrapport. Det kan andra och mer välbetalda skribenter ägna sig åt. Jag nöjer mig med att sammanfatta fredagskvällen i ett antal bittra punkter:

• Gnaget kom till spel utan Daniel Bång - Gahn ersatte i förstakedjan utan att glänsa,
• Heino darrade betänkligt vid 0-1-målet och gav sånär bort ytterligare en kasse i andra perioden,
• Jamie Milam var mer än lovligt yr - bänken nästa?
• AIK fick inte stopp på Västerås poängkungar - Arlbrandt och hans vänner snurrade understundom friskt,
• Gnaget vann skotten med 46-14 men lyckades ändå inte göra fler mål än gästerna,
• Västerås nummer 80 tilläts grisa i tre perioder. I tredje fick han med sig Dicken på 2+2 trots att Gnagets kapten tydligt visade att han överhuvudtaget inte var intresserad av att slåss,
• Boris fick ett antal barnsliga vredesutbrott i samband med ovan nämnda griseri,
• Greken glömde gurkan.

- - -
En sak är säker: Västerås gjorde allt rätt igår. Laget kom till Stockholm med en tydlig matchplan. Denna följde man till punkt och pricka. Man spelade effektivt bortaspel, försvarade sig väl, och så hade man det där extra lilla flytet som krävs för att en underdog ska vinna över en hemmafavorit. AIK sköt visserligen mycket och ofta, men skotten kom för det mesta ur svåra lägen. Gnagets brist på skärpa i kombination med en motståndarkeeper i storslag gav en i mina ögon rättvis bortaseger.

Missförstå mig rätt; AIK borde ha vunnit matchen som den såg ut. Men gör man inte mål på sina chanser samtidigt som man bjuder på skitmål bakåt, då vinner man inte matcher på den här nivån. Västerås gjorde vad man skulle, det gjorde inte Gnaget. Domarens insats lämnade en hel del i övrigt att önska men jag tänker inte skylla förlusten på honom. Domslut kommer och går under en säsong och i slutändan brukar det jämna ut sig. Det man inte kan förändra får man lov att acceptera. Även om det kan vara jävligt svårt mitt i stridens hetta.

- - -
Gurkan smakade oväntat salt i går och den gav en bitter eftersmak. Nu gäller det att illa kvickt skaka av sig besvikelsen, kasta bort bitterheten och gå vidare. I morgon spisas kringlor i Södertälje. De är inte gratis men de smakar gott när man väl har dem i sin hand. Nio omgångar återstår och AIK har allt att spela för. Vi ska tillbaka!

AIK-Borås 5-3 (0-1, 1-2, 4-0)

Det tog ett yrvaket Gnaget 40 minuter att förstå att det var match på Hovet i kväll. Efter två rakt igenom urusla perioder vaknade sömntutorna till liv och med fart och frenesi lyckades man vända 1-3 till 5-3 i sista perioden.

AIK agerade pinsamt lojt i matchens inledning. När Borås gjorde 0-1 efter 1.48 tänkte jag att man kanske skulle kvickna till, men icke. Istället fortsatte laget att såsa i egen zon, samtliga fyra backpar agerade håglöst och tamt och med kedjorna var det lika illa. De enda två som visade någon form av intensitet var Mattias Beck och Henrik Eriksson, som tillsammans vaskade fram ett par halvchanser. Men som sagt, i övrigt var det inte många svartgula rätt på isen.

- - -
Andra perioden tänker jag inte ens skriva om. Så dålig var den.

- - -
Jag brukar inte bua ut AIK. Jag brukar inte gapa i onödan. Men jag är den första att erkänna att jag idag var en av de gnagare på läktaren som vädrade mitt missnöje allra högst. Fan vad arg jag var. Visst, det var en betydelselös match. Visst, det är i Kvalserien det gäller att vara på tårna. Men allvarligt talat: Jag betalar för att se Gnaget spela hockey - inte för att se spelarna jönsa omkring som ett gäng virrpannor på valium. Efter två perioder av hönsgård och kackel fick jag därför ett välbefogad tuppjuck.

- - -
Uppenbarligen hjäpte det att jag med flera svartgula hockeygnagare visade vårt missnöje med det miserabla spelet och den kassa inställningen. Anförda av nämnda duo Beck & Eriksson gjorde Gnaget processen kort med de vitklädda boråsarna i tredje perioden. 1-3 hämtades upp till 3-3. Sedan satte Beck sin andra stänkare för kvällen fram till förlösande 4-3. Dessförinnan hade Ryno bränt en straff. 5-3 genom Henrik Eriksson innebar spiken i gästernas kista och tre bärgade poäng till Gnaget.

Var det välförtjänt? Var det bra så? Nja, gör man två så genomruttna perioder som AIK gjorde i kväll förtjänar man aldrig att vinna. Det spelar ingen roll hur bra man är i tredje. Vi närmast sörjande gnagare, som betalar för att se vårt lag spela hockey, oavsett matchernas poäng- och tabellmässiga betydelse, förtjänade däremot segern med råge. Kvällen match var ett slående bevis för hur viktigt det är att kliva in på isen med rätt inställning. Brister man i ödmjukhet straffas man direkt. Både av motståndarna och av sina mest engagerade supportrar. Tänk på det inför kommande kvalspel, alla spelare och ledare i AIK. Låt hjärtat vara med!

- - -
Bäst på plan i kväll, förutom firma Beck & Eriksson: Domaren, Mikael Andersson. Nog för att han gjorde en liten miss i slutet när han, efter gruff och gurgel framför bortalagets mål, tog ut två gnagare och bara en boråsspelare, men säg den som aldrig gör ett misstag. Jämfört med flertalet spelare denna kväll var domare Andersson närmast gudomlig i sin fullkomlighet.

Svartgula fantomer tog andan ur gastkramande vålnad

Ghost Busted!

Smålandsspöket är definitivt besegrat och bortjagat. De svartgula hockeykrigarna visade ingen rädsla, ingen skräck, ingen pardon när de i kväll, en gång för alla, tog musten ur gasten.

Anförda av spökjagare nr 21, Christian Sandberg, tryckte Gnaget gasen i botten från start. Sandbergs 1-0 kom redan efter 2.41. Sedan följde tvåan (Löfberg), trean (Beck) och fyran (Sandberg igen) av bara farten. 4-0 efter 13.59 - Rena rama Leksandtakterna! Hemmalaget Oskarshamn fick visserligen in en reducering blott 33 sekunder efter AIK:s fjärde mål men vad gjorde väl det? Efter 16.31 satte nämligen Tobias Ericsson Gnagets femetta och därmed var Smålandsspöket rejält sargat, sårat och surt. "Buhu", grät det i ett larmande snyftskrik som signalerande pausvila.

- - -
Andra perioden gav varken mål eller spökerier. Spökjägare Sandberg skrämdes dock så smått genom att dra på sig en utvisning efter endast 28 sekunder. Allt medan Smålandsspöket satt och surade i en skrubb.

- - -
I tredje hände inte heller så mycket. Precis som i föregående period drog spökjägare Sandberg på sig två minuter i syndabåset efter exakt 28 sekunder. Det numerära underläget klarades i sedvanlig svartgul ordning ut med bravur och sedan spelade Gnaget av matchen. Oskarshamn fick in ett tröstmål efter 13.56 men sedan visade Gnaget prov på fint powerplay också. I spel fem mot fyra satte Rasmus Ericssons sista spiken i Smålandsspökets kista. Tid:17.21.

- - -
Smålandsspöket syntes över huvudtaget inte till denna gnagiska kväll. Enligt mitt medium, Madam Bergin Malhagen, ryktas det dock redan vara på väg till Jönköping. Tydligen räknar Smålandsspöket med att gasta i Kinnarps arena nästa säsong. Madam Malhagen, som är både synsk och hockeytokig, siar svartgula skräckresor till HV-land inom en snar framtid.

- - -
Dagens fniss:
Min vän Greken "den galne gamblern" har återigen levt upp till sitt epitet. I kväll satsade han stenhårt på säker hemmaseger. Greken tror liksom jag på spöken och med tanke på hur det har sett ut tidigare i Småland tänkte han väl att saken var klar. Men det var den alltså inte. Ännu en torsk för min glennifierade* vän alltså.

*En glennifierad person är en som drabbats av generande gråhårighet i relativt unga år.

Bottennapp i Malmö Arena

Som jag på förhand befarat blev det en tuff kväll i Malmö. Hemmalaget tog vara på sina chanser, satte tryck i Gnagets försvarszon och vann till slut rättvist. AIK såg emellanåt oroväckande bleka ut.

Malmö Redhawks-AIK 6-2 (2-2, 2-0, 2-0)
AIK utan sin Dick är inte samma lag som AIK med sin Dick. Man är mindre ståndaktiga, mindre skarpskjutande och inte minst mindre potenta. Det bevisades på ett skrämmande tydligt sätt i kväll. Uppspelen i spel fem mot fem är under all kritik. Spelet i power play och box play är rent dåligt. Och försvarsspelet kring egen blå linje och kasse är emellanåt bedrövligt. Att Per Savalahti-Nagander återigen saknades bidrog givetvis också till Gnagets bottennapp.

Man ska inte dra för stora växlar av en förlust. Särskilt inte en förlust på bortaplan. Särskilt inte som motståndarna är ett lag på uppgång, har allt att spela för och inget att förlora och dessutom har slagit oss sex gånger i rad på sin hemmaplan. AIK har varit svajiga borta hela säsongen och att det blev torsk i kväll var alltså inte direkt oväntat. Men sättet som AIK förlorar denna match på väcker viss oro och irritation hos mig.

Små marginaler som avgör en match...
Man brukar ofta prata om små marginaler i hockey. Ibland blir det tjatigt men ibland är det högst relevant. Att förklara bort en svidande stortorsk med just "små marginaler" kan tyckas väl magstarkt. Men idag var det till stor del de små marginalerna som fällde AIK. I första perioden släpper man in två mål på cirka 40 sekunder. Det är inte bra. I andra perioden släpper man in två mål på cirka en minut. Det är inte heller bra. Särskilt inte som det andra målet i andra perioden (4-2) kommer på en fullständigt onödig målvaktsretur i periodens sista sekund.

Vad Fredrik Holmgren höll på med i slutskedet av andra vete katten. Men att han bokstavligt talat nickade till kan vi nog konstatera. Med en sekund kvar att spela slänger alltså en hemmaspelare ned pucken mot Holmgren, som avsiktligt nickar(!) ut pucken rakt till en malmöit. Returen slås i mål och i samma stund avgörs matchen. Gnagarna klagade hos domaren och menade att slutsignalen hade gått innan pucken passerade mållinjen. Domaren var dock säker på sin sak och målet godkändes. Ridå ned Holmgren, godnatt alla gnagare.

Annars hade AIK fram till de två målen i andra gjort en riktigt bra period. Man dominerade spelet, skapade tryck och målchanser. Efter en jämn förstaperiod där AIK varvat fint anfallsspel med halvvirrigt försvarsspel kändes det allt mer som att matchen skulle gå våran väg. Men så avbröts matchen i ett par minuter på grund av akuta plexiglasproblem. Medan vaktmästarna lagade plexit passade Malmö på att andas ut och samla ihop krafterna. Där hade hemmalaget tur då AIK:s ledningsmål minst sagt låg i luften.

Efter avbrottet kom de plötsliga målen, först 3-2 i power play efter att Stefan Johansson dragit på sig en onödig tvåa bakom egen kasse, sedan alltså 4-2 efter Holmgrens slarv. Och där vann Malmö matchen. Så enkel kan hockeyn vara ibland. Det är för jävligt samtidigt som det är en del av charmen med sporten. Det gäller, som man brukar säga, att vara på tå i sextio minuter. Två olycksminuter kan var två för många. I AIK:s fall blev de skillnaden mellan succé och fiasko...

De små marginalerna till trots, det går inte att blunda för hur stor inverkan Dick Tärnströms skada har på laget. Det stabila försvarspelet har varit lagets signum denna säsong. Visst har det blivit plumpar i protokollet tidigare, 1-5 hemma mot Växjö, 1-6 borta mot Oskarshamn och 4-5 (efter förlängning) hemma mot Huddinge visar att även Gnaget kan brista bakåt. Men när det ser ut som det gör under vissa stunder idag och som det emellanåt såg ut senast hemma mot Almtuna, då blir jag orolig. Detta duger inte i Kvalserien. Detta spel tar oss aldrig till Eliteserien.

Jamie Milam
AIK:s nyförvärv, amerikanen - backen - rightskytten Milam, har inte fått någon vidare start på sin svartgula karriär. Jag vill inte döma ut en kille efter endast två spelade matcher, särskilt inte som han fått komma in i ett minst sagt otacksamt läge, men det ser inte speciellt lovande ut. Milam tycks virrig och bortkommen i defensiven och offensivt har han inte åstadkommit ett skvatt. Idag spelade han inte ens i första PP-uppställningen. Till skott kom han överhuvudtaget inte. Det luktar faktiskt lite floppvärvning.

Kanske kan Milam få till det i en bättre omgivning. Kanske kan en frisk Dick ge Milam skottmöjligheter i spel fem mot fyra. Kanske är Milam bra om han bara får acklimatisera sig och komma in i laget. Men som sagt, av det jag sett hittills tvivlar jag på hans kapacitet. Det är nog ingen elitserieback Gnaget införskaffat, frågan är om det ens är en allsvensk back...

- - -

Malmös hemmapublik är värd en stor eloge. Man sluter verkligen upp kring sitt lag när det behövs som mest. 12 262 åskådare är en mycket imponerande publiksiffra. Black Boris lyfter på hatten i stilla beundran.

Mediokert spel men tre viktiga poäng

AIK besegrade Almtuna med 3-2 i en småtrasslig tillställning på Hovet. Jamie Milam gjorde debut och Black Boris favoritbrunkare Adolfsson blev målskytt.

Gnaget kom till spel utan tre viktiga försvarskuggar. Heino-Lindberg, Tärnström och Savilahti-Nagander saknades alla och det märktes. Det såg stundtals virrigt ut i egen zon, nye Milam hade svårt att hitta sin position och backparet Ryman/Österberg var långt ifrån stabila. Tur då att Liwing och Jungbeck klev fram och tog ansvar. Även Stefan Johansson var mycket bra - som vanligt!

1-0 kom tidigt, 3.14 stod klockan på när Rasmus Ericsson gjorde sitt sjätte mål för säsongen. Assisten kom i form av ett stolpskott signerat långe Ryno. Vackert och lite turligt. Efter femton minuter var det dags igen, Stefan Johansson drog till med en dragare bakom Owuya i AIS-kassen. Härligt nätfladder och ljubel på läktaren. Den alldeles för mansvaga skaran gnagare (2588 åskådare) hördes mer än vad den syntes. Almtuna reducerade i spel fem mot fyra genom en finurlig styrning i slottet. Holmgren chanslös, tid 17.26.

I andra perioden tog AIK över spelet allt mer. Det såg bättre ut bakåt även om en del individuella misstag höll på att ställa till det några gånger. När Johan Adolfsson mer eller mindre avsiktligt fick pucken på sig och styrde in 3-1 kändes det ur mina svartgulfärgade ögon rättvist. AIK var det bättre laget. Dock såg det emellanåt lite rörigt och okoncentrerat ut. Kanske inte så konstigt med tanke på de rådande omständigheterna. Detta var trots allt Gnagets första match efter en tids speluppehåll och, som sagt, två tongivande backar saknades.

Sista tredjedelen bjöd inte på något vidare skönspel. Mycket mittzonshockey och få klara chanser. Almtuna reducerade i mitten av perioden och vid ett tillfälle var man extremt nära en kvittering. Ett två-mot-en-läge för gästerna gav öppen kasse men skottet gick tätt utanför Holmgrens högra stolpe. AIK stod sedan upp bra och vid flera tillfällen blev det gruff och bök i målgårdarna. Ändå ingen ful match på något sätt. Snarare en tät tillställning mellan två vinstsugna gäng. Almtuna hade vid seger befäst sin tredjeplats i tabellen. Nu blev man lottlösa och ramlade samtidigt ned under kvalseriesträcket.

- - -

Jamie Milam då, hur gick det för debutanten? Tja, det såg väl inte så där jättebra ut, om man säger så. Som jag skrev i inledningen hamnade Milam ofta fel i positionerna. Det syntes att han är ny i laget och att han inte riktigt kommit in i Gnagets spel. Ett skott på mål blev det till slut, men mest minns jag den rejäla felträffen i första perioden. I numerärt överläge fick Milam chansen att ladda bössan. Och han sköt sannerligen snabbt, det ska sägas. Tyvärr blev träffen desto sämre. Pucken gled retligt sakta över isen. Premiärnerver månne? Hur som helst. Milam måste få fler matcher i ryggen innan det går at bedöma huruvida han är en förstärkning eller ej.

- - -

Jag var orolig inför matchen men nu är jag något lugnare. Kvalserieplatsen är i princip klar. Men om AIK ska kunna hävda sig i kvalkonkurrensen krävs bra mycket bättre spel än vad man bjöd på ikväll. Framförallt behövs en frisk Dick Tärnström. Jag bävar faktiskt så smått inför nästa onsdag. Leksand är hyfsade i anfallszon...

Nybro Vikings-AIK 2-1 (2-0, 0-0, 0-1)

Nån som har numret? Ge det till Roger...

Smålandsspöket straffat!

AIK ledde med 2-0 efter två perioder i Sunnerbohov. Allt såg så bra ut. Troja/Ljungby var neutraliserade, Smålandsspöket slumrade sött. Sedan blev det paus. Sedan blev det ny period. Och sedan vaknade spöket till liv.

Troja/Ljungby-AIK 2-3 (0-0, 0-2, 2-0, 0-0, 0-1)
Fredrik Holmgren var på väg mot sin tredje raka nolla. Jag såg rubriken framför mig: " Holmgrens helgjutna Hat Trick". Men så blev det nu inte. Spöket ville annorlunda. 1-2 kom efter 56.00, kvitteringen efter 58.36. Sedan blev det förlängning och straffar. Och till sist straffades Smålandsspöket. Vem tror ni avgjorde? Dicken förstås!

Dagens fniss #1:
Mariestad-Malmö 4-2 (0-1, 0-1, 4-0)

Dagens fniss #2:
46:39 1-2
51:52 2-2
56:18 3-2
59:20 4-2

Dagens fniss #3:
Percy Nilssons senaste uttalande: "Man ska inte kunna åka ur"

Tre män och en saknad Grek

Det var tänkt att bli en Big Time Rat Pack Revival. Greken, Pucken, Runken och Boris skulle göra gemensam sak. Tillsammans och i kör skulle vi stötta våra svartgula hjältar och heja fram dem till ännu en seger på Hovet. Seger blev det också men återföreningen naggades i kanten. Greken dök nämligen aldrig upp.

AIK-Bofors 4-0 (1-0, 0-0, 3-0)
Matchen i sig är inte mycket att skriva om. AIK såg oinspirerade och lite småtrötta ut. Rynos 1-0 i slutet av första satt skönt och jag antar att det var välförtjänt. Andra perioden var om möjligt än tristare än den första. Få klara chanser, inga mål, lite grinigt på Boforsbänken i samband med ett par tvivelaktiga domslut. Mer än så var det inte.

I tredje vaskade AIK om i kedjorna. Bland annat tog Bergström Gahns plats bredvid Sandberg och Bång och det gav resultat. Gahn å sin sida gick in i fjärdelinan tillsammans med Engblom och Adolfsson. Sistnämnda fick istid på bekostnad av Löfberg, efter att ha fått nöta bänk i två perioder. Tobias Ericsson flyttades från fjärde till andra eller tredjekedjan. Det blev mycket där ett tag och jag hann inte med att registrera alla förändringar. Jag skyller på Runken som satt bredvid mig och stal uppmärksamhet. Anteck- ningarna uteblev helt enkelt.

Skit samma. Sista tio minuterna blev avgörande. AIK tryckte på ordentligt. Bobkatterna pallade inte trycket. Tobias Ericsson, Jonas Westerling och Daniel Bång såg till att Gnagets hemmasvit håller i sig. Nio raka trepoängare på Hovet nu! Och publiksiffran blev väl okej till slut. 2642 åskådare är i alla fall bättre än 1861 (som senast såg AIK-Bofors på Hovet). Skottstatistiken vann Gnaget klart; 35-13 säger väl en del om hur ofarliga gästerna var idag.

4-0 senast i Huddinge, 4-0 idag på Hovet. Det är bra siffror. Särskilt för AIK:s målvakt Fredrik Holmgren. Han har nu hållit nollan fyra gånger denna säsong. Inte illa pinkat av en andrekeeper...

* * *
Greken då, var höll han hus? Tja, säg så här: Det finns de som föredrar att se sitt mediokra favoritfotbollslag spela derby i FA-cupen framför att umgås med sina hockeyhjältar och trogna poleripolare. Pucken, Runken och Boris hade trevligt men vi kände alla att något, eller snarare någon, saknades. Vad är väl en Rat Pack Revival utan en kolerisk och smått grånad Grek? Lite tristare, lite tommare, lite tystare.

Uppdaterat!
Läser på AIK:s hemsida att Tommy Bäckman anser att AIK var överlägsna i första. 17-2 i skott tyder på att han har rätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag antar att besvikelsen över Grekens uteblivna närvaro grumlade min blick för spelet i första perioden. Kanske satt jag och grät i min tröstlöshet, vad vet jag...

Hur gick det med Heino?

AIK ledde med 5-2 hemma mot Mariestad när målvakten Christopher Heino-Lindberg, 14.15 in i sista perioden, tvingades lämna isen. Det såg inte bra ut. Han stöttades av en funktionär på vägen ut mot omklädningsrummet och jag befarar det värsta. Hoppas verkligen att det inte är allvarligt.

AIK-Mariestad 7-2 (1-1, 3-1, 3-0)
Efter en sömnig första period vaknade Gnaget till liv i andra. Redan 15 sekunder in i mittperioden tryckte Christian Sandberg in 2-1. Därefter var det spel mot ett mål. Mariestad varken hängde med eller orkade stå emot. AIK var helt enkelt överlägsna. 3-1 kom efter 5.37, Rasmus Ericsson framspelad av Westerling och Ryno. I första perioden hade samma kedja legat bakom AIK:s kvittering. Då hette målskytten Westerling. Trion imponerade matchen igenom och var Gnagets klart bästa formation.

4-1 gjorde Bång i spel fem mot fyra. Därmed har han och polaren Sandberg gjort 16 mål var i vinter! Mariestad fick in en reducering i slutet av perioden, mest tack vare mesigt försvarsspel av de svartgula. AIK drog på sig en enda utvisning under hela matchen, den kom efter 18.50 av tredje perioden. Det säger rätt mycket om AIK:s överlägsenhet. Kanske förklarar det även hur Mariestad trots allt kunde få in två puckar. Gnaget var för snälla i egen zon helt enkelt. Tur då att bortalaget så sällan huserade där.

Tredje perioden bjöd inte på någon vidare ishockey. Mot slutet tryckte AIK på och det trillade in ett par kassar. 5-2 var ett mål att minnas. Tobias Ericsson trampade runt kassen, höll undan motståndarna och satte distinkt pucken i nät. Mycket vackert! 6-2 gjorde Beck på straff. Klockan stod då på 15.32. Hög fart, fint höger, ryck vänster, mål. Så enkelt kan det gå till ibland. Ryno avslutade sedan målskyttet med ett välplacerat dragskott. 7-2 och Game Over. Mariestad är bättre på att brygga öl än att lira hockey.

Skottstatistiken: 39-22 (14-11, 14-7, 11-4)
Publik: 2784

Sundsvall-AIK 1-2 (0-0, 1-1, 0-0, 0-1)

Det blev ungefär som jag hade förväntat mig - tufft, tätt och tämligen trist. Dicken avgjorde i alla fall i förlängningen och AIK lämnade Norrland med två poäng. Avståndet ned till Växjö, som bara tog en poäng hemma mot Malmö, är därmed nio pinnar med elva omgångar kvar att spela. Mora besegrade planenligt Nybro och kröp närmare en kvalserieplats. Matchrapporter och kommentarer finns på länkar nedan.

AIK:s officiella hemsida: Tärnström ordnade bonuspoäng i Sundsvall

Dagbladet: Gradin rasar efter AIK:s suddenmål

Sportbladet: Sundsvall knep poäng

Sundsvalls Tidning: Sundsvall tog poäng i skandalmatchen mot AIK

Se Gnagets omdiskuterade segermål här!

AIK-Mora 3-2 (1-0, 1-1, 1-1)

"Jaha. Nu är vi hemma på Hovet igen", tänkte jag en bit in i första perioden. Ingenting var sig likt från Umeå senast. Borta var ängsligheten och långsamheten. Borta var tveksamheten. Gnaget lirade helt enkelt skjortan av de vitklädda Moranissarna. Och Black Boris satt och njöt.

Anförda av Kapten Dick dominerade Gnaget fullständigt inledningen av matchen. 23-4 i skott i första perioden säger rätt mycket. 1-0 i mål var definitivt i underkant. AIK borde ha avgjort matchen före paus. I Heinos frånvaro vaktade Fredrik Holmgren kassen. Som vanligt gjorde han det bra. Å andra sidan hade han ju inte så mycket att göra till en början. Ett friläge motade han dock, efter att en gnagare slarvat i egen zon. Moraspelaren fibblade med pucken och Holmgren agerade resolut. Bra där!

AIK:s mål kom i spel fem mot fyra. Westerling hittade från bakom förlängda mållinjen Beck, som kungligt stötte pucken i mål, dvs. han stod i slottet! Förlösande var ordet. Klockan stod på 16.07 och jublet var öronbedövande. Inte konstigt med en så finfin publiksiffra, 5751 åskådare. Det börjar ta sig! Medgångssupportrar mötte masar, Black Boris beblandade sig med bönder! Hockey på Hovet kan vara för härligt!

I andra jämnade spelet ut sig. Moranissarna hade väl, kan en tänka, fått sig en utskällning av Hårde Harald i pausen och äntrade isen med nya krafter. Matchen fick ett annat utseende. Chanserna blev färre men nerven bestod. När Henrik Eriksson, snyggt framspelad av sin namne Tobias, tryckte in 2-0 trodde jag ändå i min enögda enfald att saken var klar. "Det här fixar inte Mora. Vi är för starka."

Med två och en halv minut kvar av perioden kom dock, om inte en kalldusch, så åtminstone en lågtemperad liten skur. Genoway tog köksvägen och genvägen på en gång. 2-1 satt mellan benen på Holmgren. Ett pissmål, om ni frågar mig. Genoway hade dessförrinnan missat en straff efter att ha schabblat rejält och tvingats till en förnedrande stoppsladd mitt framför en häpen Holmgren. Nu fick han revansch och sett till spelet i perioden får man väl säga att resultatet, trots allt, var rättvisande.

I pausen mellan andra och tredje perioden passade jag på att pissa. Det var skönt. Bredvid mig stod en överförfiskad dalmas med matchtröja och Moramössa och liksom gungade fram och tillbaka mot rännan. Det såg för festligt ut.

Tredje perioden gav ännu ett mål i power play. Efter 2.08 drog Dicken på ett fräsigt skott, en sekund senare höll Christian Sandberg, vår bäste målskytt och poängplockare i vinter, sig framme på målvaktsreturen. Säsongens femtonde Sandberg-kasse avgjorde matchen. Mora stretade förstås på men kändes aldrig riktigt nära. I spel sex mot fyra fick man in en reducering men då återstod endast 1.22 på matchuret. Slutminuten kontrollerade av AIK som visade prov på sin starka defensiv. 3-2 till sist kändes logiskt, rätt och riktigt. Sett till den första perioden borde givetvis siffrorna ha varit större.

Matchens stora glädjeämne, förutom att Gnaget återigen tog tre poäng, stavas Johan Ryno. Den skadeförföljde anfallaren visade att han verkligen är på gång. Trots sin längd och gängliga stil besitter han fart, finess och balans. Han är oerhört svår att ta pucken från, motståndarna drar och sliter i honom men kommer inte åt. Ryno kommer att bli nyttig för AIK under återstoden av säsongen. Kan han få igång målskyttet också är det bara bonus. Ryno får med sig utvisningar, skapar tryck och ger medspelarna utrymme och ytor. En härlig spelare som inte bara är stor i kroppen, han är stor i spelet också!

Jag vill även nämna och salutera Gnagets fjärdekedja. David Engblom, Johan Adolfsson och Tobias Ericsson gör ett hästjobb i det tysta. De förlägger oftast pucken i offensiv zon och tröttar ut motståndarna. En riktig checking-line som är mästare på att neutralisera motståndarlagets offensiva krafter. Samtliga ligger på plus i plus/minus-statistiken. Samtliga sliter som djur. Dessutom är jag övertygad om de alla är kapabla att göra mer poäng. Nu är de dock fördelade brunkarrollen i laget och den rollen spelar de väl. Hatten av för fjärdelinans herrar!

Björklöven-AIK 3-2 (1-0, 2-1, 0-1)

Det är slut i Umeå. Gnaget stretade på mot slutet, fick in en reducering men kom inte närmare än så. Björklöven vann rättvist. Boris är besviken.

Bång utgick efter en smäll i skallen i andra. Sandberg och Bergström tappade sin kedjekamrat och det syntes i tredje. Nu klev Ryno och Henrik Eriksson fram och visade vilja istället men det räckte alltså inte. AIK måste få upp farten även på bortais. Högre tempo, snabbare spelvändningar och aggressivare framför mål. Då vinner man en sådan här match.

Nåja. Mora hemma på fredag. Tre poäng då istället.

Björklöven-AIK (1-0, 2-1, x-x)

Det är återigen paus i Umeå. Återigen med Gnaget i underläge. Och det ser för segt ut. AIK står stilla. Ingen fart, ingen fläkt. Urtrist. Björklöven leder välförtjänt. 3-1 inför sista. Det blir nog torsk idag...

...om inte Gnaget höjer tempot, visar lite jävlar anamma och vänder spelet som vi är vana vid hemma på Hovet. Två mål är ingenting i hockey. Jag säger som Håkan Hårlös: Two shots! Two shots!

Björklöven-AIK (1-0, x-x, x-x)

Det är paus i Umeå. Gnaget ligger under efter att ha slarvat bort pucken i spel fem mot fyra och bjudit på 1-0. Ett riktigt skitmål alltså. Som vanligt är det ett helt annat AIK som uppträder på bortaplan än hemma på Hovet.

Det började annars hyfsat. Båda lagen såg stabila och spelsugna ut. Men så hände något efter halva perioden. Gnaget slutade åka skridskor. Spelarna blev stillastående. Ryno tycktes visserligen trivas, hans långa klubba och gängliga teknik fungerar bra när det går sakta.

Det behövs mer fart i andra så ordnar det nog upp sig. Nu kör vi...