Gyllene tider

Jag ägnar kvällen åt att sätta ihop en byrå från IKEA. Passande nog visar Viasat Hockey Björklöven-Leksand i repris. Det funkar utmärkt att vila ögonen på hockey mens man skruvar och svettas litervis. Här har jag ägnat sommaren åt att fundera på vad det är för mening med att ha Canal Plus och Viasat i juni, juli, augusti och så får jag svar på tal bara genom ett litet tryck på fjärren. Björklöven och Leksand. Två klubbar som jag visserligen varken tycker om eller håller av men som jag ändå känner väldig sympati för. Prisvärt!
~
Rosa Bladet satte plus på elitserielagen härom dagen och som väntat fick AIK lägst betyg av alla. Men vad betyder väl en plusgrad mer eller mindre i gyllene sommartider som dessa? Det är verkligen väldigt varmt i stan. Hur man än bär sig åt så lackar svetten. Ingen suspensoar i världen kan framkalla samma känsla av mosade pissmyror i brallan. Om man sen som Boris dessutom vägrar deo - man är ju man va - så får man räkna med CD-skivor under armarna också. Men det är bara häärligt.
~
Elitseriepremiären känns rätt avlägsen. Jag har då ingen brådska. Tiden fram till den 17 september får gärna gå långsamt. Allt har sin tid och just nu är det tid för återhämtning, lugn och ro och bara lite lagom skön uppladdning. Ingen stress. Ingen oro för kommande kvalfyllda kvällar. Bara sommar och sol och kort tajt kjol. Och vi vill ha dig - Georges Laraque! *
~
Trots att hockeyallsvenskan är ett minne blott kan jag förstås inte låta bli att visitera Jämtleksings numera silverrävsfärgade blogg. I förrgår grillade han Bofors och nog kändes en del av innehållet bekant? Var får han egentligen allt ifrån, den jämt lika underfundige leksingen? Bo Fors, liksom. Och Samhallam... Idag var det i alla fall Borås tur att grillas. Borås!! Jag törs nästan lova att nästa motståndarroaster att roastas blir Malmö Räddhågs.
~
Nog för att jag kommer att sakna både Borås och Bobcats i höst men det jag kommer att sakna allra mest är naturligtvis Leksand. Och så Västerås förstås. Eller Västerås... Jag menar så klart Gurkolle. Den här säsongen har han en alldeles egen grek att heja på! För visst är Tsimikalis grek, men ändå: Det finns bara en Greken. Och apropå Greken. Efter Växjö hemma, Lawsons 1-0, Bångs spik i kistan och Boris tusentals tårar önskade min polare en låt. Det är över nu, sa Greken dagen efter segerfesten. Det är över nu! Jag sparade den till ett senare tillfälle. Till i kväll.

* Sommar och sol