Att tämja ett lejon

Gåsen är plockad och flådd. Lejonet är tämjt. Borås är besegrat och Boris är belåten. Så skönt att vi höll nollan igår. Så trevligt att vi tog tre poäng. Så härligt det var att se och höra Heino agera Greken på Hovet.

-

Zebran fick veta att han levde på självaste vilodagen, sanna mina ord. Redan i matchprogrammet satte Melin tonen då han med STORA BOKSTÄVER angrep den svenska domarkåren. AIK:s tränare har uppenbarligen tröttnat på att se sina målvakter bli pååkta. Heino fortsatte det verbala kriget genom att vid minst tre tillfällen under matchen gallskrika på herr Zebra och hans randiga linjemän. Det blev med ens lättare att förstå Fredrik Carlssons oväntade lust att lattja fighter i Ejendal häromsistens. Det är uppenbart att man i AIK:s omklädningsrum pratat målgårdar och målvakter sedan Heino blev påkörd i Borås för ett par veckor sedan.

-

Själv satt jag igår lugn på läktaren som bara en tillbakalutad trötter kan. Förkyld och jävlig var jag men inte höll det mig hemma från Hovet inte. Knappast. När jag satt och hostade som värst i mitten av andra perioden vände sig en gubbe i keps om och frågade hur det var fatt med mig. "Du har väl inte svininfluensan?", frågade han och såg orolig ut. "Nänä", svarade jag. "Jag är vaccinerad ser'ru." I pausen mellan andra och tredje perioden bytte gubben plats.

-

Kanske tänker någon nitisk läsare att det var fult av mig att så där oansvarigt utsätta mina svartgula medsupportrar för smittorisk och bacillusker. Till er kan jag bara säga så här: Jag ljög i föregående stycke. Jag satt inte och hostade. Gubben var i själva verket min hemlige Mållgan. Han existerar inte i verkligheten. Faktum är att det numera är så avskalat och tomt på Hovets läktare att man som gnagare, som ren överlevnadsåtgärd, tvingas låtsas att det är roligare stämning på matcherna än det egentligen är. Man tvingas låtsas att det är fler än än själv som finner AIK:s allsvenska öden intressanta och värda att se.

-

Faktum är att jag igår barrikaderade hela fyra säten på bästa långsiderad. På en plats la jag min jacka. På en annan satt jag. På en tredje placerade jag min låtsaskompis Turken och på en fjärde satte jag min maskot Gnagis... Nä, nu ljuger jag igen.

-

Tillbaka till verkligheten. Greken var inte på matchen igår. Han har dock lovat att komma på söndag mot Växjö. Det känns skönt att äntligen få sällskap på en match. Som ni märker börjar ensamheten spela mig spratt. Ibland tror jag att jag börjar bli lite knäpp i kolan. Jag har till exempel allvarliga problem med att hålla mig till saken i detta inlägg. Det här är tredje stycket i rad som spårar ur.

-

Jag tror att AIK äntligen har växlat in på rätt spår. En gedigen laginsats hemma mot Almtuna följdes upp med den osannolika upphämtningen i Leksand. Borås igår blev en munsbit och på onsdag väntar Bofors borta. Det är perfekt. Vi får en riktigt tuff och viktig bortamatch när vi behöver den som mest. I Leksand visade spelarna både för sig själva och för oss ca 1100 trogna supportrar att hårt jobb, hjärta och lagmoral lönar sig. Förhoppningsvis är det slut med halvmesyrer och duttanden nu. I Karlskoga är det 100 % rätt inställning som gäller.

-

Jag tror faktiskt att det blir tre poäng i övermorgon. Tycker det finns mycket som talar för det. Trots att alltså Fredrik Carlsson saknas även då.

-

AIK är fortfarande bäst i både BP och PP. Igår visade vi återigen varför. Klockrent spel i numerärt underläge och två kassar i spel fem-mot-fyra.

-

Sandberg och Bång blir bara bättre. Sandbergs förarbete till Liwings mål var lysande. Typiskt Gnagets nummer 21. Får en droppass av Bång, håller i pucken, stannar upp, håller undan från en motståndare och levererar passet. Perfekt tajmat - in i minsta detalj! Sicken lirare han är, Christian Sandberg. Vår egen lille Sickan, banne mej. Ser jag han på stan ska han få en basker och en cigarr!
-

Slutligen måste jag kommentera disciplinnämndens senaste dom... Nä, förresten, jag skiter i det. Andra har redan gjort det bättre före mig.