För lite mer än ett år sedan såg jag AIK:s hockeydamer in action för första gången. Jag hade bestämt mig för att förälska mig i ett lag och förälskad blev jag.
Skillnaden mellan en tjejkväll på Ritorp och en tjejkväll på Hovet är som skillnaden mellan husmanskost och snittar. Husman is for real, snittar en del av en deal. Jag hade bestämt mig för att älska AIK, precis som jag alltid älskat AIK, och AIK svarade upp med att frälsa min fördomsfulla själ. Förtappad och en smula stollig stapplade jag in på Ritorp en höstlördag 2012, med stukat förtroende och tvivel i blick. Men med beslutsamheten som ledstjärna och kamrat, med Prozac som ett livs levande lyckopiller vid min sida.
Sedan fick jag se Linnéa Bäckman täcka skott i ett slott.
Sedan fick jag se Michelle Löwenhielm göra mål framspelad av Lisa Johansson.
Resten är modern historia.
Fångad, frälst och fast besluten om att låta förälskelsens frö få fäste i min jordnära personality lämnade jag Ritorp den 22 september 2012. Jag anade där och då att det hela bara var början på en lång kärlekshistoria. Idag vet jag att det var just så.
* * *
I helgen fördjupades kärleken och respekten. AIK mötte Sundsvall på lördagen och Leksand på söndagen. Sveriges bästa hockeylag gjorde precis vad som förväntades: Vann gånger två. Höll nollan gånger två. Visade mästarklass och gick upp i serieledning.
Lille C och jag såg matcherna på plats, som alltid numera från fiket och fönstret. Vi kallar det AIK Kids Zone, eller för att vara sådana, The Real AIK Kids Zone. På The Real AIK Kids Zone finns det plats för alla som vet hur man stavar till kärleken till spelet. På The Real AIK Kids Zone regerar AIK-stilen.
* * *
Inför Sundsvall hemma träffade vi @PerNilsson_ med dotter. Läs Pers text om att upptäcka #AIKdam här:
Min första damhockeymatch
Eddie, Tompa och Klabbe var naturligtvis där med. Samt förstås ett helt gäng andra underbara gnagare (plus några närmast sörjande Wild Cats-fans). Prozac saknades tyvärr men vi som var där gjorde vårt bästa för att hålla ställningarna. AIK dominerade som väntat på isen och om det inte varit för Sundsvalls duktiga keeper, Maria Omberg, hade segermarginalen blivit betydligt större än 2-0. Det ska dock sägas att AIK knappast gjorde någon toppmatch. Laget gjorde vad som behövdes, varken mer eller mindre. Segern odiskutabel.
* * *
Mot Leksand på söndagen bjöds det bättre fart och fläkt, både på isen och vid sidan av. På isen visade AIK stil och klass och vann med klara 3-0. I Kids Zone umgicks Lille C med Lille T över laggränserna. Sund antagonism och delad glädje. Hockey, Stor och Liten och Barnvakts-Boris i en salig blandning. Jag har nog aldrig haft roligare på en hockeymatch!
Det syntes att det var två bra lag som gjorde upp om serieledningen. AIK imponerade, fick ett gratismål efter en praktmålvaktstavla som hade gjort Ulf Lundell grön av avund och segrade stabilt. Ändå visade Leksand att de antagligen blir att räkna med i Riksserien 2013/14. Det ska nämnas att Linnéa Bäckman stod över matchen. Med #91 på isen hade AIK garanterat vunnit med minst det dubbla.
Minatsu Murase visade varför hon redan förra säsongen fick pris som Riksseriens bästa målvakt. Säkrare sista utpost får man leta efter.
* * *
Utan att vara någon som helst expert vågar jag påstå att AIK anno 2013/14 är minst lika bra som det lag som vann SM-guld i våras.
Laget har fått en betydligt bättre start än i fjol, sannolikt tack vare att man i dag är betydligt mer samspelt än vid samma tidpunkt i fjol. I spelare som Helene Martinsen, Line Bialik, Lisa Hedengren och Lisa Johansson har man spets framåt så det förslår. På backsidan har man bl.a. Linnéa Bäckman och Emmy Alasalmi som håller högsta inhemska klass. Några spelare har lämnat, några spelare har kommit in. I stort ser det riktigt bra ut, åtminstone från min nyfrälsta utsiktspost. Det ska bli mycket spännande att följa AIK i höst och vinter.
* * *
I morgon, onsdag, spelar AIK säsongens femte riksseriematch. Silverspecialisterna Brynäs tar emot mästarna i Läkerol Arena.
Brynäs som igår kväll, efter en tung start med tre raka förluster, tog säsongens första efterlängtade trea genom att besegra Sundsvall hemma (4-1). Återstår att se om de kan mäta sig med serieledarna från Solna. Jag tvivlar.
För som var man och woman brukar sjunga: Ingen kan slå vårt svartgula lag!
* * *
Modern historia för oinvigda:
Mitt hjärta följer varje steg (2012-09-21)
Ståfräs och kullor omkull (2012-09-22)
Visar inlägg med etikett Allmänna Idrottsklubben. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Allmänna Idrottsklubben. Visa alla inlägg
tisdag 1 oktober 2013
lördag 28 september 2013
Vi är AIK-supportrar
AIK besegrade Sundsvall i hemmapremiären och naturligtvis var vi på plats. Så klart att vi var på plats.
* * *
Egentligen skulle jag inte sitta här och blogga om hockey ikväll. Egentligen skulle jag packa och jobba och städa och gud vet allt vad en man måste göra. Men ni vet vad man brukar säga: A man's gotta do what a man's gotta do.
* * *
Jag vet att jag så sent som i morse skrev att jag med största sannolikhet skulle missa lördagskvällens match mot Sundsvall på Ritorp. Man skriver så mycket. Klart som fan att grabben och jag drog till Ritorp redan ikväll. Klart som korvspad att vi laddade inför söndagens toppmatch mot Leksand med att se två härliga perioder hemmapremiär i Riksserien mellan Svenska Mästarna AIK och nykomlingarna från Sundsvall. För som Lille C sa till mig i bilen strax efter att vi lämnat Blåsut omkring 18: "Vi är AIK-supportrar, pappa."
Vi är AIK-supportrar. Vi håller på AIK. Linnéa Bäckman är vår hjälte nummer 1 och på Ritorp är vi hemma. Punkt.
Vi fick se ett AIK som var överlägset. Spelmässigt var det egentligen bara ett lag på isen. Men Sundsvall hade en keeper av klass. Maria Ormberg heter hon. Ormberg gjorde det mesta rätt i matchen. Hon såg på egen hand till att Lisa Johansson m.fl. förblev mållösa långt in i andra perioden. Just som jag satt och tänkte på Ormen av Stig Dagerman och den primitiva urångesten som uppstår när en målvakt i motståndarlaget förvandlar sig själv till en vägg blev Ormberg mänsklig. Lisa Johansson - vem annars - gjorde det förlösande första målet i PP. Därefter blev det paus och vi åkte hem.
Because a boy's gotta do what a boy's gotta do. Det gick lätt att somna efter två perioder kvällshockey. I morgon tar vi nya tag.
* * *
Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt större glädje som AIK-supporter än jag känner sedan jag började följa AIK:s hockeydamer.
Den uppskattning som spelare och ledare visar oss supportrar gör mig närmast generad. Linnéa Bäckman gav oss signerade klubbor och handskar från guldsäsongen 2012/13. Spelare och ledare skickar uppskattande kommentarer på Twitter. Jag har följt laget i lite mer än en säsong men bemöts som en trogen och viktig supporter. Det är jag som ska tacka för underhållningen, inte AIK:s spelare och ledare.
Ni gav mig och min son ett SM-guld på Hovet. Det kommer vi aldrig att glömma.
* * *
Vi ger AIK det stöd vi mäktar med, en bråkdel av vad damhockeyn förtjänar. Vi ser de matcher vi kan se och vi samlar på drömmar av guld. Jag tänker att en dag ska damhockeyn och dess utövare mötas av lika stor respekt som de ger sina supportrar.
Jag önskar att fler upptäckte det Prozac fick mig att upptäcka för lite drygt ett år sedan. Jag önskar att fler gnagare skulle ta med sig ungarna till Ritorp och låta dem uppleva AIK. Riksserien och Sveriges bästa hockeylag. Fördomsfritt och förutsättningslöst.
* * *
För Lille C finns det bara AIK.
Inte AIK Herr eller AIK Dam.
Bara Allmänna Idrottsklubben.
Det är förresten inte så bara.
Edit:
Mats Bekkevold uppmärksammade mig på att Maria Ormberg inte alls heter Ormberg utan Omberg. Min långsökta koppling till ett litterärt verk (som jag i ärlighetens namn inte ens har läst) ter sig därmed inte bara långsökt utan dessutom fullständigt absurd. Det kan även tyckas en smula komiskt att jag i en text där jag önskar att damhockeyspelare ska bemötas med respekt inte har vett nog att benämna en duktig motståndarmålvakt vid hennes riktiga namn. Jag ber naturligtvis om ursäkt för denna klantighet och konstaterar, som så många gånger förr, ödmjukt att: Även Boris har fläckar.
* * *
Egentligen skulle jag inte sitta här och blogga om hockey ikväll. Egentligen skulle jag packa och jobba och städa och gud vet allt vad en man måste göra. Men ni vet vad man brukar säga: A man's gotta do what a man's gotta do.
* * *
Jag vet att jag så sent som i morse skrev att jag med största sannolikhet skulle missa lördagskvällens match mot Sundsvall på Ritorp. Man skriver så mycket. Klart som fan att grabben och jag drog till Ritorp redan ikväll. Klart som korvspad att vi laddade inför söndagens toppmatch mot Leksand med att se två härliga perioder hemmapremiär i Riksserien mellan Svenska Mästarna AIK och nykomlingarna från Sundsvall. För som Lille C sa till mig i bilen strax efter att vi lämnat Blåsut omkring 18: "Vi är AIK-supportrar, pappa."
Vi är AIK-supportrar. Vi håller på AIK. Linnéa Bäckman är vår hjälte nummer 1 och på Ritorp är vi hemma. Punkt.
Vi fick se ett AIK som var överlägset. Spelmässigt var det egentligen bara ett lag på isen. Men Sundsvall hade en keeper av klass. Maria Ormberg heter hon. Ormberg gjorde det mesta rätt i matchen. Hon såg på egen hand till att Lisa Johansson m.fl. förblev mållösa långt in i andra perioden. Just som jag satt och tänkte på Ormen av Stig Dagerman och den primitiva urångesten som uppstår när en målvakt i motståndarlaget förvandlar sig själv till en vägg blev Ormberg mänsklig. Lisa Johansson - vem annars - gjorde det förlösande första målet i PP. Därefter blev det paus och vi åkte hem.
Because a boy's gotta do what a boy's gotta do. Det gick lätt att somna efter två perioder kvällshockey. I morgon tar vi nya tag.
* * *
Jag kan ärligt säga att jag aldrig känt större glädje som AIK-supporter än jag känner sedan jag började följa AIK:s hockeydamer.
Den uppskattning som spelare och ledare visar oss supportrar gör mig närmast generad. Linnéa Bäckman gav oss signerade klubbor och handskar från guldsäsongen 2012/13. Spelare och ledare skickar uppskattande kommentarer på Twitter. Jag har följt laget i lite mer än en säsong men bemöts som en trogen och viktig supporter. Det är jag som ska tacka för underhållningen, inte AIK:s spelare och ledare.
Ni gav mig och min son ett SM-guld på Hovet. Det kommer vi aldrig att glömma.
* * *
Vi ger AIK det stöd vi mäktar med, en bråkdel av vad damhockeyn förtjänar. Vi ser de matcher vi kan se och vi samlar på drömmar av guld. Jag tänker att en dag ska damhockeyn och dess utövare mötas av lika stor respekt som de ger sina supportrar.
Jag önskar att fler upptäckte det Prozac fick mig att upptäcka för lite drygt ett år sedan. Jag önskar att fler gnagare skulle ta med sig ungarna till Ritorp och låta dem uppleva AIK. Riksserien och Sveriges bästa hockeylag. Fördomsfritt och förutsättningslöst.
* * *
För Lille C finns det bara AIK.
Inte AIK Herr eller AIK Dam.
Bara Allmänna Idrottsklubben.
Det är förresten inte så bara.
Edit:
Mats Bekkevold uppmärksammade mig på att Maria Ormberg inte alls heter Ormberg utan Omberg. Min långsökta koppling till ett litterärt verk (som jag i ärlighetens namn inte ens har läst) ter sig därmed inte bara långsökt utan dessutom fullständigt absurd. Det kan även tyckas en smula komiskt att jag i en text där jag önskar att damhockeyspelare ska bemötas med respekt inte har vett nog att benämna en duktig motståndarmålvakt vid hennes riktiga namn. Jag ber naturligtvis om ursäkt för denna klantighet och konstaterar, som så många gånger förr, ödmjukt att: Även Boris har fläckar.
söndag 2 juni 2013
Ska det va, ska det va 100 %
Ja, så har det ändå äntligen hänt. AIK har fått en tränartrio.
Exakt hur ansvarsfördelningen ska se ut vete fan men om jag fattat saken rätt är det alltså Frazze Tyson som ska vara någon slags huvudtränare. Frazze som lyfte på målburen -94 mot Boden. Frazze som täckte slagskott med munnen en gång och fick sörpla soppa genom sugrör i jag vet inte hur många veckor. Jag minns ännu ljudet av puck som mötte käke och tänder. "Klonk", lät det ända opp på dåvarande etage 4 i Globen. Jag var där. Glömmer det aldrig.
Frazze var en av min barndoms hockeyhjältar. Sen skrev han på för Djurgården och blev ingenting. För många är och förblir han förrädaren som sålde sig för trettio silverpenningar. Själv har jag faktiskt kommit över det där. När Frazze tillsammans med Melin ledde AIK tillbaka till Elitserien våren 2010 bestämde jag mig för att en gång för alla förlåta. Jag har för övrigt sedan länge förlikat mig med jag inte är rätt man att kasta första stenen.
Vad jag däremot inte riktigt förlikat mig med än är att det tog så lång tid för Sportchef Rudslätt att komma på att han hade sin eftertraktade man praktiskt taget i rummet intill på kansliet. Frågan är om inte Frazze själv var med och tog fram den berömda kravprofilen. Jag undrar, jag undrar... Känner en pikant doft av paniklösning. Men det kanske bara är jag. Jag har bergis fel, precis som jag brukar ha lite då och då.
* * *
Bäcklin då? Tja, jag visste knappt vem det var för ett par dagar sedan. Att han var med och bidrog till ett och annat hähä förra säsongen visste jag förstås.
Men att han varit huvudansvarig för Brynäs J20 åren 2005-2012 visste jag inte. Inte heller visste jag att han under dessa år varit med och fostrat blivande stjärnor som Nicklas Bäckström, Anders Lindbäck, Jakob Markström, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok. För att nämna de mest kända. Eller att han 2008/09 ledde Brynäs J20-lag till SM-guld med bl.a. Jocke Eriksson, Järnkrok och Silfverberg i laget.
Det surras om Bäcklins säsong i Dif. Det surras så klart än mer om Bäcklins ständiga medlemskap i Dif. Jag orkar inte riktigt bry mig.
I mina ögon är det inte en djurgårdare som kommer till AIK. Det är något mycket bättre än så.
* * *
Men som vanligt när det äntligen händer något kring AIK är det mesta svart och vitt. Varför kan inte bara fler se allting i svart och gult?
* * *
Allvarligt talat så är jag mest orolig för tredjelänken i tränartrojkan. Mats Lindgren gav inte något direkt övertygande intryck i fjol. Men han hade ju en jävla karisma! Eller inte. Hur som helst är han kvar och man får hoppas att samarbetet i båset fungerar bättre den här gången. AIK sparkade två tränare förra säsongen. Något liknande har man naturligtvis inte råd att göra 13/14. In Lindgren we trust. Eller nåt.
* * *
Det finns faktiskt något så ovanligt som nyanserade, passionerade supportrar. De växer inte på träd men man känner igen dem på stilen.
* * *
Det sägs att AIK ska värva klassbackar från AHL.
* * *
Stil och feeling. Det är det som är grejen.
* * *
Förlåt, men jag leker Mats Olsson här. Bara sådär. Den stofilen!
* * *
Det har blivit lite blogga sen twitter kom in i mitt liv. Det är på gott och ont. Mest gott om jag får säga det själv. Twitter är överlägset när det gäller att få spridning och respons. Dessutom är det betydligt roligare att ägna sig åt. Jag kommer naturligtvis att uppdatera bloggen med jämna mellanrum även hockeysäsongen 13/14. Inte minst ser jag fram emot att skriva djuplodande inlägg tillägnade AIK:s mästerliga damlag. Men det återstår att se hur mycket blogga det verkligen blir. Man måste ju leva också. Och twittra, som sagt.
* * *
Jag vill avsluta kvällens inlägg med en uppmaning: Svenska mästarna 2013 ska inte behöva avstå Europacupen av ekonomiska skäl.
Stöd AIK Damhockey!
Vill du göra det enkelt?
För att skänka pengar till AIK Damhockey kan du skicka ett SMS med texten AIKDAM 50 till 72550.
Kostnaden för SMS är 50 kronor (+ ev. operatörskostnad) varav ca. 80% går direkt till AIK Damhockey.
Tjänsteleverantör är MOSMS AB Tel. 08-669 33 00
* * *
Ska det va, ska det va 100 %.
Exakt hur ansvarsfördelningen ska se ut vete fan men om jag fattat saken rätt är det alltså Frazze Tyson som ska vara någon slags huvudtränare. Frazze som lyfte på målburen -94 mot Boden. Frazze som täckte slagskott med munnen en gång och fick sörpla soppa genom sugrör i jag vet inte hur många veckor. Jag minns ännu ljudet av puck som mötte käke och tänder. "Klonk", lät det ända opp på dåvarande etage 4 i Globen. Jag var där. Glömmer det aldrig.
Frazze var en av min barndoms hockeyhjältar. Sen skrev han på för Djurgården och blev ingenting. För många är och förblir han förrädaren som sålde sig för trettio silverpenningar. Själv har jag faktiskt kommit över det där. När Frazze tillsammans med Melin ledde AIK tillbaka till Elitserien våren 2010 bestämde jag mig för att en gång för alla förlåta. Jag har för övrigt sedan länge förlikat mig med jag inte är rätt man att kasta första stenen.
Vad jag däremot inte riktigt förlikat mig med än är att det tog så lång tid för Sportchef Rudslätt att komma på att han hade sin eftertraktade man praktiskt taget i rummet intill på kansliet. Frågan är om inte Frazze själv var med och tog fram den berömda kravprofilen. Jag undrar, jag undrar... Känner en pikant doft av paniklösning. Men det kanske bara är jag. Jag har bergis fel, precis som jag brukar ha lite då och då.
* * *
Bäcklin då? Tja, jag visste knappt vem det var för ett par dagar sedan. Att han var med och bidrog till ett och annat hähä förra säsongen visste jag förstås.
Men att han varit huvudansvarig för Brynäs J20 åren 2005-2012 visste jag inte. Inte heller visste jag att han under dessa år varit med och fostrat blivande stjärnor som Nicklas Bäckström, Anders Lindbäck, Jakob Markström, Jakob Silfverberg, Johan Larsson och Calle Järnkrok. För att nämna de mest kända. Eller att han 2008/09 ledde Brynäs J20-lag till SM-guld med bl.a. Jocke Eriksson, Järnkrok och Silfverberg i laget.
Det surras om Bäcklins säsong i Dif. Det surras så klart än mer om Bäcklins ständiga medlemskap i Dif. Jag orkar inte riktigt bry mig.
I mina ögon är det inte en djurgårdare som kommer till AIK. Det är något mycket bättre än så.
* * *
Men som vanligt när det äntligen händer något kring AIK är det mesta svart och vitt. Varför kan inte bara fler se allting i svart och gult?
* * *
Allvarligt talat så är jag mest orolig för tredjelänken i tränartrojkan. Mats Lindgren gav inte något direkt övertygande intryck i fjol. Men han hade ju en jävla karisma! Eller inte. Hur som helst är han kvar och man får hoppas att samarbetet i båset fungerar bättre den här gången. AIK sparkade två tränare förra säsongen. Något liknande har man naturligtvis inte råd att göra 13/14. In Lindgren we trust. Eller nåt.
* * *
Det finns faktiskt något så ovanligt som nyanserade, passionerade supportrar. De växer inte på träd men man känner igen dem på stilen.
* * *
Det sägs att AIK ska värva klassbackar från AHL.
* * *
Stil och feeling. Det är det som är grejen.
* * *
Förlåt, men jag leker Mats Olsson här. Bara sådär. Den stofilen!
* * *
Det har blivit lite blogga sen twitter kom in i mitt liv. Det är på gott och ont. Mest gott om jag får säga det själv. Twitter är överlägset när det gäller att få spridning och respons. Dessutom är det betydligt roligare att ägna sig åt. Jag kommer naturligtvis att uppdatera bloggen med jämna mellanrum även hockeysäsongen 13/14. Inte minst ser jag fram emot att skriva djuplodande inlägg tillägnade AIK:s mästerliga damlag. Men det återstår att se hur mycket blogga det verkligen blir. Man måste ju leva också. Och twittra, som sagt.
* * *
Jag vill avsluta kvällens inlägg med en uppmaning: Svenska mästarna 2013 ska inte behöva avstå Europacupen av ekonomiska skäl.
Stöd AIK Damhockey!
Vill du göra det enkelt?
För att skänka pengar till AIK Damhockey kan du skicka ett SMS med texten AIKDAM 50 till 72550.
Kostnaden för SMS är 50 kronor (+ ev. operatörskostnad) varav ca. 80% går direkt till AIK Damhockey.
Tjänsteleverantör är MOSMS AB Tel. 08-669 33 00
* * *
Ska det va, ska det va 100 %.
söndag 24 mars 2013
Allmänna Idrottsklubben
För mig började det på Hovet, någon gång på 1980-talet. Farsan gav mig AIK och hockeyn.
Jag minns inte min första match, men jag minns min största idol. Han heter fortfarande Per-Erik Eklund. Jag såg honom aldrig live i AIK men fick honom i mittuppslaget i ett första Panini-album. Det var säsongen 1985/86. Per-Erik Eklund som ett dubbelklistermärke. I texten under bilden stod att läsa: Klubb: Philadelphia Flyers. Så fick jag mitt andra favoritlag.
På klisterbilden stod Per-Erik i Pioneer-smyckad AIK-dress från 1984. Guldåret. Jag fyllde fyra ett par månader efter att tecknet bärgades.
* * *
Från Hovet till Globen och Råsunda och vidare. Etage 4 och Östra nedre. Som fotbollsspelare i S:t Erikscupen fick man gratiskort och klisterboll. Tonårsstegen styrde mot Norra stå. Vi knöt näven och vi sjöng. Vi målade hjärtat svart. Vi bar AIK. Vi var AIK. Och så rullade det vidare. Östra övre. Västra. Ytterligare några säsonger senare flyttade vi till Södra och familjeläktaren.
Varvet runt. Cirkeln som slöts och öppnade sig igen.
* * *
Vi växte upp med AIK. Vi andades och levde AIK. Hjärtat slog för AIK och det gör det fortfarande.
* * *
För en hockeyfrälst fyraåring är ett SM-guld ett SM-guld. Oavsett om idolen heter Per-Erik Eklund eller Linnéa Bäckman.
Prozac gav oss AIK:s hockeydamer och AIK:s hockeydamer gav oss en säsong att minnas för alltid. På Ritorp gjorde vi fiket till Kids Zone. Vi gick på så många matcher vi kunde. Igår fick vi se AIK vinna SM-guld på Hovet. Line Bialik Øien satte avgörande målet och Minatsu Murase storspelade i kassen. Linnéa Bäckman sköt i stolpen. Min son följde matchen från början till slut. Med stora ögon och svartgul flagga i hand. Hemkommen från Hovet somnade han till berättelsen om allt magiskt gnagiskt vi fått vara med om.
* * *
Vi tittar på bilder och klipp från gårdagen.
"Det där är AIK", säger han.
"Ja, det där är AIK", säger jag.
Och det där är AIK. Och det här. Och det här. Och det här.
* * *
AIK är så mycket mer än allt tidningarna skriver. AIK är så mycket mer än allt tyckarna tycker. AIK är bowling och boule. AIK är bandy och bengaler. AIK är Bosse Hansson. AIK är Quaison och Martin Mutumba. AIK är förortsgnagare, bondegnagare, storstadsgnagare, exilgnagare. AIK är Allmänna Idrottsklubben. Idag, igår, imorgon, för alltid. Och alltid är vi med er. Och alltid ska vi se er ta poäng.
* * *
För blott några månader sedan förstod jag överhuvudtaget inte tjusningen med damhockey. Idag vet jag att det blir säsongskort på Ritorp även 2013/14.
För allting är förändrat. Allting är som förr.
Vi bär AIK. Vi är AIK.
Jag minns inte min första match, men jag minns min största idol. Han heter fortfarande Per-Erik Eklund. Jag såg honom aldrig live i AIK men fick honom i mittuppslaget i ett första Panini-album. Det var säsongen 1985/86. Per-Erik Eklund som ett dubbelklistermärke. I texten under bilden stod att läsa: Klubb: Philadelphia Flyers. Så fick jag mitt andra favoritlag.
På klisterbilden stod Per-Erik i Pioneer-smyckad AIK-dress från 1984. Guldåret. Jag fyllde fyra ett par månader efter att tecknet bärgades.
* * *
Från Hovet till Globen och Råsunda och vidare. Etage 4 och Östra nedre. Som fotbollsspelare i S:t Erikscupen fick man gratiskort och klisterboll. Tonårsstegen styrde mot Norra stå. Vi knöt näven och vi sjöng. Vi målade hjärtat svart. Vi bar AIK. Vi var AIK. Och så rullade det vidare. Östra övre. Västra. Ytterligare några säsonger senare flyttade vi till Södra och familjeläktaren.
Varvet runt. Cirkeln som slöts och öppnade sig igen.
* * *
Vi växte upp med AIK. Vi andades och levde AIK. Hjärtat slog för AIK och det gör det fortfarande.
* * *
För en hockeyfrälst fyraåring är ett SM-guld ett SM-guld. Oavsett om idolen heter Per-Erik Eklund eller Linnéa Bäckman.
Prozac gav oss AIK:s hockeydamer och AIK:s hockeydamer gav oss en säsong att minnas för alltid. På Ritorp gjorde vi fiket till Kids Zone. Vi gick på så många matcher vi kunde. Igår fick vi se AIK vinna SM-guld på Hovet. Line Bialik Øien satte avgörande målet och Minatsu Murase storspelade i kassen. Linnéa Bäckman sköt i stolpen. Min son följde matchen från början till slut. Med stora ögon och svartgul flagga i hand. Hemkommen från Hovet somnade han till berättelsen om allt magiskt gnagiskt vi fått vara med om.
* * *
Vi tittar på bilder och klipp från gårdagen.
"Det där är AIK", säger han.
"Ja, det där är AIK", säger jag.
Och det där är AIK. Och det här. Och det här. Och det här.
* * *
AIK är så mycket mer än allt tidningarna skriver. AIK är så mycket mer än allt tyckarna tycker. AIK är bowling och boule. AIK är bandy och bengaler. AIK är Bosse Hansson. AIK är Quaison och Martin Mutumba. AIK är förortsgnagare, bondegnagare, storstadsgnagare, exilgnagare. AIK är Allmänna Idrottsklubben. Idag, igår, imorgon, för alltid. Och alltid är vi med er. Och alltid ska vi se er ta poäng.
* * *
För blott några månader sedan förstod jag överhuvudtaget inte tjusningen med damhockey. Idag vet jag att det blir säsongskort på Ritorp även 2013/14.
För allting är förändrat. Allting är som förr.
Vi bär AIK. Vi är AIK.
tisdag 15 februari 2011
måndag 14 februari 2011
Alla hjärtans lag
Idag är det alla hjärtans lag. Det är en lag som har sitt ursprung i att alla lag har sin egen lag. Skulle man kunna säga.
Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.
Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.
Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.
Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.
Även de sämsta, tråkigaste och konstigaste lagen har fans med hjärtan som slår för just deras färger och märkliga märken. Således är alla hjärtans lag även Borås lag. En del fans har röda, nästan döda hjärtan. De kallar sig modoiter och tror att de håller på "The heart of hockey". Andra fans har gröna hjärtan men det där med färgen liksom skiftar. Först var de gröna och vita och sen blev de lite röda och sen blev de lila och gula och faktiskt ganska fula men nu är de alltså gröna och sköna igen. Kanske var de lila och gula en gång till däremellan men det är inte så noga räknat.
Ingen är fullständigt hjärtlös men det är skillnad på folk och folk. I staden där jag bor till exempel. Här finns det människor vars hjärtan ser ut som babianrumpor. Och så finns det människor vars hjärtan färgats av svärtan. Till sistnämnda kolsäckar hör jag. Jag har ett hjärta som är svart som synden men kantat av guld. Hej, vad det går när gnagarhjärtat slår! Det är ett prövat hjärta som dunkar i mitt bröst. Prövat som bara den. Ibland har jag fruktat det värsta; att mitt hjärta skulle bli laglöst och tvingas ut på vägarna som ett annat vandringspris. Tur att det alltid reder sig.
Så här lagen till ära tänker jag på alla stackars bajare. Det är synd om den som är fattig och inte har något riktigt lag att helhjärtat heja på. Och jag tänker på di där tokiga masarna vars hjärtans lag verkar befinna sig långt ifrån trygga famnar och hamnar. Sjömän som de är tror jag de simmar i land till slut. Kommunens fattigvård verkar vara barmhärtigheten själv. Men att det går utför med dalalaget kan vi konstatera. Snart tvingas de spela derby utomhus till och med. Jag sär, jag sär. Jag vet nog hur det kan vara. Rätt vad det är sitter man där i lifbåten med ett sketet öskar som enda åra.
Det är inte lätt inte. Men den som föjer sitt hjärta hittar vägar hem. Det har man ju alltid hört.
fredag 4 februari 2011
Tillbaka till Biblioteksgatan
Det fina med Eniro. Kartor, vägbeskrivningar, uppskattade restider. Kort och gott: allt en Boris på luffen behöver. Jag tog Paradis-Oskar i hand och gav mig ut i vida världen. "Mot Sollefteå!"
Vi går så långt som vägarna räcker, söker oss äventyr. Vandrar och vandrar. Det finns så många klokare bestyr, men vi fortsätter att gå och gå, år efter år efter år. Är det vägen till Klockrike månne, Boris är Bolle? Vi kanske vandrar åt helsefyr.
Säg mig, Paradis-Oskar, Guds rätte gök, minns du den där gången 1997? Det var sommar och sol och vägen var fri. Till Ljungskile kom vi. Minns du det? Jag sprang in på den lokala macken. "Var e arenan?" Roy och Roger bara garvade. De hade roligt åt luffaren. "Arenan", skrockade Roy. "Tja, idrottsplatsen ligger där uppe mot skogen till." Den kvällen såg vi verklighetens Åshöjden, byns enda blondiner i trendiga baddräkter från Panos. De skapade ingen vidare stämning intill den för säsongen nybyggda läktaren. Men de var ju fina att titta på. Eller var de det? Nja... AIK vann i alla fall med 3-0.
Men Sollefteå var det frågan om. Sicket lopp, sicken flopp. Resan som inte blev av. Vi tog oss en bit in i matchen men sedan stopp. Inte mycket att orda om. BB bäst på plan. Säger det mesta.
~ ~ ~
Jag har en oro och en längtan i mitt blod. Det är gnagarhjärtat som pumpar luffaren full. Jag vill va fri som en fågel men längtan binder mig fast.
Oron håller mig vaken. Man borde sova och drömma om bättre tider men hammaren slår och slår. Jag får liksom ingen ordning på mitt supporterliv. Jag vill ha balans men jag vill inte ha balans. Sans och vett rimmar illa med chans och svett. En gnagare med puckat sinne får finna sig i att vandra i ovisshet. Det ingår i dealen. Här ges inga garantier. Existentiell ångest, någon? Äh, kyss mig! Det här är livet!
Och så är det Uffe så klart. Min vandrande vän. Jag älskar dig, mannen, men ibland sjunger du mot bättre vetande. "Du behöver inte slå dig ut, det är bara att gå därifrån." Pyttsan. Ska du säga som sitter fast i din egen dröm. Nä, det blir till att göra ännu en vandring in i förvandling. Svarta ögon, läppar, tungor. Törst och aldrig stillad hunger. Tillbaka till Biblioteksgatan, bryta ihop och komma igen.
*
Jag vet var jag kommer ifrån, vet var mitt hjärta bor. Isidors röst ekar i mitt bröst: "Glöm Sollefteå, kompis. Sov på saken och vandra vidare, vidare." Hans ord är mitt lag. På lördag kysser jag Hovet.
Vi går så långt som vägarna räcker, söker oss äventyr. Vandrar och vandrar. Det finns så många klokare bestyr, men vi fortsätter att gå och gå, år efter år efter år. Är det vägen till Klockrike månne, Boris är Bolle? Vi kanske vandrar åt helsefyr.
Säg mig, Paradis-Oskar, Guds rätte gök, minns du den där gången 1997? Det var sommar och sol och vägen var fri. Till Ljungskile kom vi. Minns du det? Jag sprang in på den lokala macken. "Var e arenan?" Roy och Roger bara garvade. De hade roligt åt luffaren. "Arenan", skrockade Roy. "Tja, idrottsplatsen ligger där uppe mot skogen till." Den kvällen såg vi verklighetens Åshöjden, byns enda blondiner i trendiga baddräkter från Panos. De skapade ingen vidare stämning intill den för säsongen nybyggda läktaren. Men de var ju fina att titta på. Eller var de det? Nja... AIK vann i alla fall med 3-0.
Men Sollefteå var det frågan om. Sicket lopp, sicken flopp. Resan som inte blev av. Vi tog oss en bit in i matchen men sedan stopp. Inte mycket att orda om. BB bäst på plan. Säger det mesta.
~ ~ ~
Jag har en oro och en längtan i mitt blod. Det är gnagarhjärtat som pumpar luffaren full. Jag vill va fri som en fågel men längtan binder mig fast.
Oron håller mig vaken. Man borde sova och drömma om bättre tider men hammaren slår och slår. Jag får liksom ingen ordning på mitt supporterliv. Jag vill ha balans men jag vill inte ha balans. Sans och vett rimmar illa med chans och svett. En gnagare med puckat sinne får finna sig i att vandra i ovisshet. Det ingår i dealen. Här ges inga garantier. Existentiell ångest, någon? Äh, kyss mig! Det här är livet!
Och så är det Uffe så klart. Min vandrande vän. Jag älskar dig, mannen, men ibland sjunger du mot bättre vetande. "Du behöver inte slå dig ut, det är bara att gå därifrån." Pyttsan. Ska du säga som sitter fast i din egen dröm. Nä, det blir till att göra ännu en vandring in i förvandling. Svarta ögon, läppar, tungor. Törst och aldrig stillad hunger. Tillbaka till Biblioteksgatan, bryta ihop och komma igen.
*
Jag vet var jag kommer ifrån, vet var mitt hjärta bor. Isidors röst ekar i mitt bröst: "Glöm Sollefteå, kompis. Sov på saken och vandra vidare, vidare." Hans ord är mitt lag. På lördag kysser jag Hovet.
lördag 15 januari 2011
Med skägget i brevlådan
AIK Hockey drömmer grandiost. Precis som en annan med andra ord. Men medan AIK drömmer om slutspel och gröna skogar så drömmer jag mest om förnyat elitseriekontrakt och kraftigare skäggväxt.
I morgon spelar mitt AIK hemma mot Frölunda. Jag är lite nervös inför den matchen. Det känns som att vi nästan måste vinna. Fasth att jag vet att vi har spelat färre matcher än alla andra lag så känns det jobbigt. Vi ligger trots allt sist. Usch, jag mår dåligt av att tänka på tabellen. Varje gång jag ser den framför mig får jag ångest och lider kval. Det är synd om gnagarna.
Men män. Tack vare AIK och den där slutspelsskäggsleken kunde jag idag släppa bilden av tabellvetet för en liten stund och istället fokusera på min egen skäggdröm. Jag har äntligen bestämt mig: Om AIK går till slutspel ska jag aldrig mera garva åt Nemeths moppe-musche. Jag ska sluta flina åt Jämtin. Varje fjunis som vågar lämna den renrakade trygghetszonen är min vän.
onsdag 12 januari 2011
För dom som älskar
Det är dagen efter derbyt som inte spårade ur. Så synd att jag inte såg det på plats. Jag funderade ett tag på att tjacka en plåt men efter att ha känt efter i ett par dagar bestämde jag mig för att stanna hemma och se matchen från tevesoffan istället. Jag hade helt enkelt ingen lust att gå. Pröjsa ett par hundringar för att mötas av avspärrningar och vallgravar, eskorteras hela vägen upp till Globen av en smattrande polishelikopter som det blixtrar om? Höra ramsor om hata, hata, hata, om gnagarsvin som ska huggas, om horungar hit och horungar dit, om mörda ett djurgårdsbarn. Nej, tack. Det där är inte min kopp te. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli.
Det finns folk som är duktiga på att kompromissa och se mellan fingrarna. Som kan skilja på jargong och batong. Jag är inte alltid en av dem. Precis som alla andra fritt tänkande människor ansvarar jag för att dra min egen gräns. Hur andra resonerar är helt upp till dem.
Att vissa pojkar och män får stånd av att hata och hota kan jag inte göra så mycket åt. Men jag kan (oftast) välja om jag vill ha dessa element i min närhet eller ej. Om AIK, Djurgården, samhället eller fan och hans moster inte kan hålla huliganerna borta från Globen, då väljer jag att hålla mig undan själv istället. Igår gick det visst lugnt till - det står ju i tidningen så jag antar att det är sant – men kvar finns problemet som fortfarande är lika stort. AIK och Djurgården måste fortfarande lägga en jävla massa krut och stålar per säsong på förebyggande arbete och böter. Lägg därtill uteblivna publik- och sponsorintäkter och vem som helst fattar att det är en dyr och sorglig historia vi talar om.
Det faktum att jag och alla andra fredligt sinnade fans förväntas finna oss i att förknippas med folk som i första hand tycks gå på matcher för att trigga sina våldsbejakande egon är emellertid en del av problemet som få utomstående förståsigpåare tycks reflektera över. Det stör mig. Det stör mig att delar av media fortsätter att ge ligister legitimet genom att benämna dem fans och supportrar. Det stör mig att en del människor som aldrig har varit i närheten av att sätta sin fot på ett stockholmsderby klumpar ihop alla gårdare och gnagare och kallar oss pöbel och pack.
Varken AIK eller Djurgården har någonsin uppmanat folk att slåss i klubbarnas namn. Lika lite som bankerna ber om att få sina kontor rånade ber AIK och Djurgården om att få sina klubbmärken släpade i smutsen. Skuldbelägg förövarna - inte brottsoffren!
Det finns folk som är duktiga på att kompromissa och se mellan fingrarna. Som kan skilja på jargong och batong. Jag är inte alltid en av dem. Precis som alla andra fritt tänkande människor ansvarar jag för att dra min egen gräns. Hur andra resonerar är helt upp till dem.
Att vissa pojkar och män får stånd av att hata och hota kan jag inte göra så mycket åt. Men jag kan (oftast) välja om jag vill ha dessa element i min närhet eller ej. Om AIK, Djurgården, samhället eller fan och hans moster inte kan hålla huliganerna borta från Globen, då väljer jag att hålla mig undan själv istället. Igår gick det visst lugnt till - det står ju i tidningen så jag antar att det är sant – men kvar finns problemet som fortfarande är lika stort. AIK och Djurgården måste fortfarande lägga en jävla massa krut och stålar per säsong på förebyggande arbete och böter. Lägg därtill uteblivna publik- och sponsorintäkter och vem som helst fattar att det är en dyr och sorglig historia vi talar om.
Det faktum att jag och alla andra fredligt sinnade fans förväntas finna oss i att förknippas med folk som i första hand tycks gå på matcher för att trigga sina våldsbejakande egon är emellertid en del av problemet som få utomstående förståsigpåare tycks reflektera över. Det stör mig. Det stör mig att delar av media fortsätter att ge ligister legitimet genom att benämna dem fans och supportrar. Det stör mig att en del människor som aldrig har varit i närheten av att sätta sin fot på ett stockholmsderby klumpar ihop alla gårdare och gnagare och kallar oss pöbel och pack.
Varken AIK eller Djurgården har någonsin uppmanat folk att slåss i klubbarnas namn. Lika lite som bankerna ber om att få sina kontor rånade ber AIK och Djurgården om att få sina klubbmärken släpade i smutsen. Skuldbelägg förövarna - inte brottsoffren!
torsdag 6 januari 2011
Skoj & musik
AIK på Blocket? Jag funderar på att anmäla mig som frivillig.
Finnes: Smålurig gnagare och superfan i sina bästa år. Snygg, smart och subtil. Framför gärna mina alster på en rosaskimrande scen. För en extra säsongsplåt och popcorn varje match lovar jag både Bellman och ballader om Bång. Särskilt sugna VIP-gäster kan om de vill få en guidad tur runt Hovet. Femti spänn och de får en unik chans att se/höra Greken i sitt esse. Öronproppar ingår ej.
Finnes: Smålurig gnagare och superfan i sina bästa år. Snygg, smart och subtil. Framför gärna mina alster på en rosaskimrande scen. För en extra säsongsplåt och popcorn varje match lovar jag både Bellman och ballader om Bång. Särskilt sugna VIP-gäster kan om de vill få en guidad tur runt Hovet. Femti spänn och de får en unik chans att se/höra Greken i sitt esse. Öronproppar ingår ej.
måndag 3 januari 2011
En gång jag seglar i hamn
Häromdagen såg jag för femtielfte gången om filmen S.O.S. En segelsällskapsresa. Efter ett par nätters reflekterande har jag kommit fram till att filmen egentligen handlar om hockey och oss puckade fans. Här kommer ett par vågade exempel...
~ ~ ~
Bara titeln för ju osökt tankarna till hockey. Eller hockey och hockey. Jag kommer i alla fall att tänka på Leksand och dess anhang. Ni vet väl att leksingarna åker båt en gång om året numera? Det är ju bl.a. därför som de sedan en tid går under samlingsnamnet sailors i respektabla sammanhang. Det sägs att leksingarna tröttnade på att missa tåget år efter år. Man får lov att förstå dem. Tänk er själva att stå där på perrongen och vinka säsong efter säsong efter säsong. Det kan inte vara lätt. Men numera seglar de alltså.
Och Kanal 5 planerar en ny realityserie. Färjan 4: Lifbåten.
~ ~ ~
Ett annat gäng snedseglare hittar vi i botten av Elitserien. År efter år. Jag talar naturligtvis om Södertälje Sportklubb. SSK symboliseras i S.O.S. av den där segelbåten som, om man bara lutar den, kommer under bron. Klubbledningen har inte tid att vänta på några tåg men när de väl panikvärvar visar det sig alltid vara för sent. Först blir det platt fall och pladask men sedan löser sig allting ändå.
Den kvalfyllda väntan på livstecken slutar alltid lika lyckligt. En luttrad kringelknutte kikar ut ur ruffen och frågar ansvariga filurer vid rodret: Vad håller ni påå meeed?
~ ~ ~
Har ni liksom jag någon gång funderat på hur det kan gå till när representanter från de olika klubbarna i Hockeyligan sammanstrålar? Jaså, inte det. Det har i alla fall jag gjort. När exempelvis AIK:s Peter Mellqvist diskuterar resurser med någon gubbe från Karlstad kan jag tänka mig att det låter ungefär så här.
(Det är alltså Mellqvist som har den modifierade vegan.)
~ ~ ~
Det finns förstås fler exempel som stärker min tes om att S.O.S. egentligen handlar om hockey. Men jag nöjer mig så länge och avslutar med han som aldrig kommer iväg: malmöiten med snurran.
 |
| Perra & Challe: "Sa de inte att den var osänkbar?" |
lördag 25 december 2010
I tveksamhetens tid...
AIK har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. En viktig del. Jag har följt AIK:s fotbollslag och jag har följt AIK:s hockeylag. För ett par år sedan slutade jag emellertid att gå på fotbollsderbyn. Det var inte kul längre. Det var inte spännande. Det var bara rörigt, störigt och förbannat trist. Ligisterna fick mig att sluta gå. De fick mig att tappa lusten och sedan dess ser jag alla fotbollsderbyn på TV.
De senaste två säsongerna har det blivit allt färre besök på Råsunda för min del. Numera undviker jag inte bara derbyna. Man vet aldrig när det ska braka lös nästa gång. Mot Halmstad eller Levski Sofia?
Inför det senaste hockeyderbyt avslutade jag ett blogginlägg med raden: "Låt slaget avgöras på isen." Min önskan uppfylldes inte. Det blev precis tvärtom. Det vore lögn att påstå att jag blev förvånad när det urartade på läktarna, för det var liksom bara en fråga om när. Inte desto mindre var och är jag enormt besviken på de så kallade supportrar som förpestade kvällen för mig och alla andra supportrar som kommit till Globen för att stötta våra respektive favoritlag.
Modo borta i morgon och på hemsidan finns en kort införintervju med Daniel Rudslätt. Han beskriver känslan efter derbyt så här:
Själv såg jag matchen tillsammans med en god vän och hans tioårige systerson. Vi satt på långsidan, mittemellan klackarna.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den ena sidan tilläts attackera vår sektion.
Det kändes inte särskilt bra när någon (eller några) från samma sida kastade rykande föremål mot oss.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den andra sidan tog sig in på vår sektion för att gå förstnämnda dårar till mötes.
Som säsongskortsinnehavare sitter jag på biljetter till nästa hemma-derby som spelas den 15:e februari 2011. Det är samma dag som AIK firar 120 år. Jag vet ännu inte om jag kommer gå på den matchen.
Däremot vet jag att jag tänker fortsätta ta stigen upp till Hovet. Jag tänker inte sluta stötta mitt lag. Jag älskar AIK och jag älskar hockey och ingen jävla pöbel ska få ta den kärleken ifrån mig.
De senaste två säsongerna har det blivit allt färre besök på Råsunda för min del. Numera undviker jag inte bara derbyna. Man vet aldrig när det ska braka lös nästa gång. Mot Halmstad eller Levski Sofia?
Inför det senaste hockeyderbyt avslutade jag ett blogginlägg med raden: "Låt slaget avgöras på isen." Min önskan uppfylldes inte. Det blev precis tvärtom. Det vore lögn att påstå att jag blev förvånad när det urartade på läktarna, för det var liksom bara en fråga om när. Inte desto mindre var och är jag enormt besviken på de så kallade supportrar som förpestade kvällen för mig och alla andra supportrar som kommit till Globen för att stötta våra respektive favoritlag.
* * *
Modo borta i morgon och på hemsidan finns en kort införintervju med Daniel Rudslätt. Han beskriver känslan efter derbyt så här:
– En jäkligt tråkig känsla. Det var inte kul med hockey efter slutsignalen. Man var orolig både för sin egen och andras familjer. Det kändes riktigt bittert. Klart att det även påverkade spelet. Min egen familj fick fly undan och mina barn grät och vill aldrig mer gå på hockey. Det är ju befängt att så få kan förstöra för så många. 98% av våra supportrar är helt fantastiska, men några få individer - som skiter helt i det sportsliga - får förstöra.
* * *
Själv såg jag matchen tillsammans med en god vän och hans tioårige systerson. Vi satt på långsidan, mittemellan klackarna.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den ena sidan tilläts attackera vår sektion.
Det kändes inte särskilt bra när någon (eller några) från samma sida kastade rykande föremål mot oss.
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den andra sidan tog sig in på vår sektion för att gå förstnämnda dårar till mötes.
* * *
Som säsongskortsinnehavare sitter jag på biljetter till nästa hemma-derby som spelas den 15:e februari 2011. Det är samma dag som AIK firar 120 år. Jag vet ännu inte om jag kommer gå på den matchen.
Däremot vet jag att jag tänker fortsätta ta stigen upp till Hovet. Jag tänker inte sluta stötta mitt lag. Jag älskar AIK och jag älskar hockey och ingen jävla pöbel ska få ta den kärleken ifrån mig.
onsdag 24 november 2010
Varför och varför
Varför är det inte rättvist, varför har en del så bra
och en del dom smuttar kaffe medan andra får chokla’
Varför är just jag en gnager, det kan man fundera på
Varför får jag ej allmosor och varför ska det vara så
Varför ska jag mata Solna när jag aldrig får nåt gage
Varför har jag ingen krona eller tron och apanage
Varför har jag ingen ishall när det finns dom som har två
Varför får jag ej allmosor och varför ska det vara så
Varför får jag aldrig bidrag trots att pungen min är tömd
Varför kommer aldrig tacken för att jag gjort dig berömd
Varför regnar inga slantar, det är svårt för mig förstå
Varför får jag ej allmosor och varför ska det vara så
Varför ses jag ej som vacker och varför är jag inte fin
Varför har jag inga pengar, inte ens en ismaskin
Varför ska jag vara fattig, det kan man fundera på
Varför får jag ej allmosor och varför skrattar jag ändå
söndag 21 november 2010
Garvis & Garvis
Det har kommit en kommentar som jag bara måste få kommentera. Jag påbörjade ett svar i kommentarsfältet under inlägget Originalet och kopian här nedan, men svaret blev lite långt så jag tar det som ett blogginlägg istället. Du som läser är naturligtvis välkommen att bidra med kommentarer du med.
¤ ¤ ¤
Det må verka lite väl men faktum är att jag blir upprymd av den här typen av kommentarer.
En annan rolig detalj...
På båda lagbilderna förekommer en "Garvis":
Eilert "Garvis" Määttä i Skellefteå AIK och Henry "Garvis" Carlsson i AIK. Jag vet inte varifrån de fick sina smeknamn men jag antar att Henry fick sitt betydligt tidigare än Eilert. När Henry befann sig på toppen av sin spelarkarriär var ju Eilert bara barnet!
¤ ¤
En annan AIK:are på bilden (andre man knästående från vänster) är Ingemar Ingevik. Vad han har betytt för AIK:s ishockeysektion genom åren vill jag helst inte gå in på. Men den som är intresserad kan ju börja med att läsa den här artikeln från år 2000.
/Tack MN för din inspirerande kommentar!
¤ ¤ ¤
Det må verka lite väl men faktum är att jag blir upprymd av den här typen av kommentarer.
En annan rolig detalj...
På båda lagbilderna förekommer en "Garvis":
Eilert "Garvis" Määttä i Skellefteå AIK och Henry "Garvis" Carlsson i AIK. Jag vet inte varifrån de fick sina smeknamn men jag antar att Henry fick sitt betydligt tidigare än Eilert. När Henry befann sig på toppen av sin spelarkarriär var ju Eilert bara barnet!
¤ ¤
En annan AIK:are på bilden (andre man knästående från vänster) är Ingemar Ingevik. Vad han har betytt för AIK:s ishockeysektion genom åren vill jag helst inte gå in på. Men den som är intresserad kan ju börja med att läsa den här artikeln från år 2000.
/Tack MN för din inspirerande kommentar!
onsdag 3 november 2010
I gnagarnas spår för framtids segrar
Jag vet inte så mycket om Dalagnagarna men idag fick jag nys om deras nya hemsida. Jag är särskilt förtjust i den avskalade designen och allra mest gillar jag den där svarta dalahästen. En sådan skulle man ha i hyllan!
För att Dalarna är så mycket mer än Leksand och för att Dalarna rymmer masvis med svartgula gnagarhjärtan vill Black Boris härmed uppmärksamma Dalagnagarna och önska dem lycka till i rekryteringen av fler gnagiska masar. Vi är överallt...
För att Dalarna är så mycket mer än Leksand och för att Dalarna rymmer masvis med svartgula gnagarhjärtan vill Black Boris härmed uppmärksamma Dalagnagarna och önska dem lycka till i rekryteringen av fler gnagiska masar. Vi är överallt...
 |
| http://www.dalagnagarna.se/ |
torsdag 30 september 2010
Jag är Roger Melin
Tjena alla bloggdiggers! Idag ska jag avslöja en hemlighet. Jag är Roger Melin.
Jo, det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att det är så. Visserligen heter AIK:s tränare också Roger Melin och en del kanske hävdar att han kom före mig, eftersom han ju föddes redan 1956. Men vadå liksom? Saker och ting kan väl förändras! Nu är det jag som är Roger Melin. Och den gamle Roger Melin får finna sig i att kallas Lill-Roger.
Kommer ni ihåg hur det var när man var liten och gick i plugget? Man lirade fotboll på lunchrasten och alla kunde reglerna. Den mest inflytelserika fick välja idol först. "Jag är Maradona", sa nummer 10. "Jag är Van Basten", sa nummer 9. "Jag är Roger Melin" säger jag idag. För det är nämligen jag som är den riktige Roger Melin. Stor-Roger, det är jag det. Lill-Roger, det är han som står i gnagarbåset och leker general.
Nu kanske en och annan läsare reagerar och tänker "han skojar den lille gnagern". Men det gör jag inte alls. Jag är dödligt seriös. Lill-Roger är Lill-Roger. Jag är Roger Melin. Och jag är varken dum i huvudet eller barnslig. Bara lite lagom inavlad. Och vet ni vad? I kväll ska jag ragga ren och ta en hojt. Fy satan vad full jag ska bli. Fan vet om det inte blir lite skoterrally också. Jo, men visst. Man är allt bra brokig. Skogstokig.
Jo, det är faktiskt sant. Jag har lärt mig att det är så. Visserligen heter AIK:s tränare också Roger Melin och en del kanske hävdar att han kom före mig, eftersom han ju föddes redan 1956. Men vadå liksom? Saker och ting kan väl förändras! Nu är det jag som är Roger Melin. Och den gamle Roger Melin får finna sig i att kallas Lill-Roger.
Kommer ni ihåg hur det var när man var liten och gick i plugget? Man lirade fotboll på lunchrasten och alla kunde reglerna. Den mest inflytelserika fick välja idol först. "Jag är Maradona", sa nummer 10. "Jag är Van Basten", sa nummer 9. "Jag är Roger Melin" säger jag idag. För det är nämligen jag som är den riktige Roger Melin. Stor-Roger, det är jag det. Lill-Roger, det är han som står i gnagarbåset och leker general.
Nu kanske en och annan läsare reagerar och tänker "han skojar den lille gnagern". Men det gör jag inte alls. Jag är dödligt seriös. Lill-Roger är Lill-Roger. Jag är Roger Melin. Och jag är varken dum i huvudet eller barnslig. Bara lite lagom inavlad. Och vet ni vad? I kväll ska jag ragga ren och ta en hojt. Fy satan vad full jag ska bli. Fan vet om det inte blir lite skoterrally också. Jo, men visst. Man är allt bra brokig. Skogstokig.
tisdag 24 augusti 2010
BB:s elitserietips, del 8 (Edit)
Åtta i Elitserien 2010/2011 blir AIK. Först hade jag tänkt tippa oss nia eller tia, för mig spelar det nämligen ingen roll om vi missar slutspelet den här gången. Det enda som gäller är att Gnaget håller sig kvar - helst utan kval. Greken hotade emellertid med att sluta läsa bloggen om jag inte tippade AIK som åtta. Jag har inte hjärta att gå emot min vän. Dessutom har jag sedan tidigare klargjort att mitt elitserietips är ett hjärtetips och därmed tillåter jag mig att tippa lite wild and crazy.
Lite wild and crazy är Greken och lite vild och galen kommer hockeysäsongen att bli. AIK är tillbaka i smöret och det har redan börjat märkas. Allehanda självutnämnda experter, journalister, jourhavande alkoholister och bloggande hockeypuckon har redan kissat på sig av skräck. De gör sitt bästa för att i samlad tropp enas kring övertygelsen om AIK:s bräckliga lagbygge. De påstår att bygget är halvruttet men i själva verket är det kisspojkarna själva som bygger luftslott på tvivevlaktig grund.
- Köp blöjor, grabbar!, ropar Greken från äppelgrenen han sitter på.
- I tusental!, fyller Boris i och kastar ett skrutt på en expert.
Under dinglande råttsvansar singlar fjällrävar, rödörnar, lulebjärnar och kringelknuttar ned i en osalig blandning. De tror fortfarande att de är på väg mot slutspel och gröna skogar men i själva verket är de dömda till en vår utan sol. Ågren och helvetes kval väntar ett par av dem. Och i källaren gnuggar tokmasen sina händer och väntar på att gå till attack. Vilka blir det? Vilka blir det?
¤ ¤ ¤
AIK har ett bättre lag än vad expertisen fått för sig. Till att börja har vi seriens jämnaste målvaktspar. Inte seriens bästa målvaktspar. Men det jämnaste.
Heino-Lindberg har en tokig högstanivå men en brokig lägstadito. Troligen mår han bra av att tampas med en jämbördig konkurrent. Vilket han nu får. Viktor Fasth har nämligen alla förutsättningar för att kunna knipa förstaspaden. Jag är säker på att minst en av dessa herrar kliver fram i höst/vinter och blir den matchvinnare AIK så väl behöver. För dagen lutar jag åt Fasth i kassen. Killen som sånär stoppade Gnaget från att ta steget upp i våras.
Såväl Heino som Fasth har dragits med envisa skador de senaste säsongerna. Därför känns det förstås bra att veta att båda två är konkurrenskraftiga. Dessutom har AIK har en intressant backup. Niklas Lundström är förvisso bara 17 bast men han spås redan en lysande framtid. Gjorde debut i A-laget redan i fjol men kommer först och främst spela i J20.
¤ ¤
Backsidan ser lovande ut, om än lite tunn. Försvarsspelet har varit AIK:s styrka de senaste två säsongerna men nu blir motståndet tuffare.
Dick Tärnström håller fortfarande landslagsklass så där finns det inga frågetecken. Möjligen i så fall för kroppen. Håller den för en hel elitseriesäsong? Kanske kommer Dicken vila en match eller två med jämna mellanrum. Jag är övertygad om att han höjer sig ett snäpp i eliten. Det är roligare att lunka fram mot Färjestad och Brynäs än Borås och Oskarshamn. Dessutom kommer varje match att vara av betydelse för AIK. Vi gnagare har inte råd att snacka serielunk. Här är varenda pinne värd att fajtas för.
Tärnström kommer förhoppningsvis att spela i par med unge Patrik Nemeth. Nemeth är en blivande storback och jag har bestämt mig för att han får ett jättegenombrott redan i vinter. Nemeth visade under sina framträdanden i fjol att han har allt som krävs för att lyckas. Nu är det bara matcher, matcher, matcher och rutin som ska till. Nemeth spelar i NHL inom tre år!
Peter Nolander från Brynäs. En stabil elitserieback som varken utmärker sig åt det ena eller andra hållet. Har sett okej ut i träningsmatcherna och går garanterat in i startuppställningen. Eventuellt i hop med...
...Jonas Liwing, som jag inte riktigt vet vad jag ska tro om. Duktig i allsvenskan men överskattar ibland sin förmåga och blir då slafsig och slarvig med pucken. Finfin skridskoåkare som jag ändå undrar om han håller i eliten. Gick inte som tåget i Dif direkt men är förstås ett par år äldre nu. En av Gnagets två rightskyttar på backplats och därmed viktig i pp.
Fredrik Carlsson och Stefan Johansson var ett stabilt backpar i Allsvenskan. Känner varandra väl på isen och helst vill man väl inte sära på dem. Grabbarna är unga, Carlsson 21 och Johansson 22, men även om de båda har framtiden för sig är det långt ifrån säkert att de redan nu är redo för eliten. Carlsson, som är defensivt lagd tog ett rejält kliv förra säsongen. Tog för sig mer och mer, visade prov på god spelförståelse. Behöver antagligen bli ett snäpp tuffare i närkampsspelet. Har en tendens att slänga bort puckar i stressade lägen och blir ibland avklädd av checkande motståndare. Johansson är riktigt duktig på skridskorna. Hänger med både bakåt och framåt och har ett bra skott. Borde gjort fler mål än vad han gjorde i fjol (4 i serien, 1 i kvalet). Har precis som Carlsson en tendens att bli lite fjuttig i egen zon. Rejäla tag i varje byte och Johansson blir en stabil elitserieback.
Mikael Österberg. Öset kallad och det smeknamnet har han inte bara fått för att han heter Österberg. Öser på i alla lägen. Lill-Frazze är liten men naggande god. Tuff, hård och allmänt skön, både på och utanför isen. Klart sämre offensivt än Stor-Frazze men kanske kan det lossna även framåt i vinter. Potentialen finns. Sjundeback i dagsläget men kommer inte att göra bort sig i Elitserien.
Filip Olsson är ung och utvecklingsbar. Fick en hel del speltid redan i fjol men har en bit kvar till en ordinarie plats i A-laget. Lär inte göra sig ett namn i eliten i vinter.
Josh MacNevin. Rightskytt med betoning på skytt som ansluter i oktober. Ska framförallt göra sitt jobb i pp. Ett osäkert kort dock. Hjärnan varnar för tempot och säger att det här kan bli en flopp. Hjärtat säger äsch då, det här blir tipp topp. Tio mål från blå och sen glömmer vi hjärnans brasklapp.
¤
Vi fortsätter med manskapet som ska göra det framåt och börjar med Bång...
Daniel Bång är bäst. Helt enkelt. Än så länge tämligen okänd i elitseriens hockeylador men om ett par veckor vet varenda modoit, värmlandspöjk och babian vem som är kungen av Hovet. And his name is Bång. Daniel Bång.
Christian Sandberg är näst bäst. En stor liten lirare med jättehjärta. Spelsinne som få och stark åt båda hållen. Jobbar stenhårt för laget och levererar poäng som en sann matchvinnare. Otroligt viktig för Gnagets unga hockeylag. Utgör andra hälften av AIK:s mest lovande par. Första hälften är redan presenterad här ovan.
Patric Blomdahl. Tillbaka där allt började. Står väl för ungefär allt det där som djurgårdsklacken brukar kalla gnagarsvin. En underbar spelare att ha i laget, inte lika rolig att möta. Har redan under försäsongen visat skön inställning och krigarmentalitet. Tvekar aldrig att gå in i en sargkamp. Även om öddsen är usla ska han bara vara först in. Blir en publikfavorit i vinter.
Daniel Rudslätt kommer närmast från Kölner Haie. Kan spela både center och vänsterforward och är rutinerad som få. Får en nyckelroll i AIK som ledargestalt och förebild. Kan förhoppningsvis bidra både med poäng och lite till. Rudslätt har väl enligt en del experter passerat bäst-före-datum men jag är inte så säker på det. Rudslätt har gjort bra ifrån sig i DEL (Deutsche Eishockey League) de senaste fyra säsongerna och den ligan är nog bättre än vad många tror. Resultaten i European Trophy tyder åtminstone på att tyska topplag klarar sig rätt bra mot sina svenska motsvarigheter.
Johan Andersson, ny från Almtuna. Tvåvägscenter och därmed diggad av Gozzi. Betydde mycket för AIS i fjol och tar troligen en ordinarie plats i AIK i år. Har visat framfötterna i de senaste två träningsmatcherna, då i kedja mellan Blomdahl och...
...Johannes Salmonsson. En kille som floppat i tidigare klubbar men som fortfarande bara är 24 år. Jag tror på spelaren och hoppas, hoppas att han får till det i Gnaget. Utstrålar något särskilt på isen som jag inte riktigt kan definiera vad det är. Fiskar efter puck, söker avgörande passningar och kan antagligen hamna i rena rama poängplockarstimmet om det vill sig väl. Jag tippar med hjärtat och säger att Salmonsson gör minst 15 mål i Elitserien 2010/2011.
Oscar Steen. Den spelare i truppen som jag har sämst koll på. Sollentunagrabb som värvats från Modo. Där spelade han regelbundet de senaste säsongerna utan att sticka ut. Statistiskt säkerställt en riktigt bra tekare och det behöver AIK.
Richard Gynge. AIK:s skyttekung i allsvenskan senast och tongivande matchvinnare även i kvalserien. En spelartyp som jag älskar att se. Söker alltid målet och skjuter på det mesta. Är en aning trög på rören och jag är inte helt övertygad om att det blir samma succé i smöret som i källaren. Målsinnet och viljan att vinna kan dock ta Gynge långt och jag hoppas verkligen att det går vägen. Tal om backchecking tar vi en annan dag.
Bröderna Ahlström. Jag har fortfarande inte lärt mig att skilja twinsen åt. Det gör inget så länge de fortsätter att utvecklas. En liten besvikelse i fjol, särskilt poängmässigt. Har förmågan att kliva fram när man minst anar det men måste höja lägstanivån. Hamnar ofta i sarghörnen där de snurrar, snurrar och snurrar. Jag har fått för mig att både Oscar och Victor lagt på sig några kilo muskler i sommar och om det stämmer hoppas jag att det bidrar till att de blir bättre på att komma in på mål.
Joakim Nordström, 18. En yngling att se upp för i vinter. Center som kan få sitt stora genombrott. Naturligtvis en gozzifavorit. Han är väl tvåvägscenter? Japp.
Tobias Ericsson. Doldis som väntar på ett erkännande. Populär bland många gnagare och en spelare som jag tror kan överraska i vinter. Har inga egentliga spetskvalitéer men jobbar alltid hårt och är relativt målfarlig. Antagligen en man för fjärdelinan.
David Engblom. AIK:s meste spelare genom tiderna. Levande legend som gjort en otrolig resa med klubben. Från eliten till ettan och sedan upp igen. Brunkare med enormt hjärta som lär få begränsat med speltid i eliten. Håller hög klass i box play.
Mattias Beck. Komplementspelare. Tveksam elitseriestatus. Jobbar hårt och är duktig defensivt. Får sina ryck emellanåt då han tar pucken i egen zon och trampar fart, ibland hela vägen ner till målchans i andra änden av rinken. Men det sker för sällan.
Andreas Dahlström. 91:a som skulle få det stora genombrottet i fjol men fick säsongen förstörd av en korsbandsskada. En joker när han kommer tillbaka.
~ ~ ~
Det var det det. Boris har sagt och gjort sitt och snart sätter jag mig tillrätta på Hovet. Nu är det upp till grabbarna att börja leverera på isen. Först och främst träningsmatch mot Timrå i morgon kväll. Enligt Hallmans senaste rapport är samtliga sjuklingar tillbaka. En seger i Njurunda skulle sitta fint. Ska vi säga 5-0 till Gnaget?
Lite wild and crazy är Greken och lite vild och galen kommer hockeysäsongen att bli. AIK är tillbaka i smöret och det har redan börjat märkas. Allehanda självutnämnda experter, journalister, jourhavande alkoholister och bloggande hockeypuckon har redan kissat på sig av skräck. De gör sitt bästa för att i samlad tropp enas kring övertygelsen om AIK:s bräckliga lagbygge. De påstår att bygget är halvruttet men i själva verket är det kisspojkarna själva som bygger luftslott på tvivevlaktig grund.
- Köp blöjor, grabbar!, ropar Greken från äppelgrenen han sitter på.
- I tusental!, fyller Boris i och kastar ett skrutt på en expert.
Under dinglande råttsvansar singlar fjällrävar, rödörnar, lulebjärnar och kringelknuttar ned i en osalig blandning. De tror fortfarande att de är på väg mot slutspel och gröna skogar men i själva verket är de dömda till en vår utan sol. Ågren och helvetes kval väntar ett par av dem. Och i källaren gnuggar tokmasen sina händer och väntar på att gå till attack. Vilka blir det? Vilka blir det?
¤ ¤ ¤
AIK har ett bättre lag än vad expertisen fått för sig. Till att börja har vi seriens jämnaste målvaktspar. Inte seriens bästa målvaktspar. Men det jämnaste.
Heino-Lindberg har en tokig högstanivå men en brokig lägstadito. Troligen mår han bra av att tampas med en jämbördig konkurrent. Vilket han nu får. Viktor Fasth har nämligen alla förutsättningar för att kunna knipa förstaspaden. Jag är säker på att minst en av dessa herrar kliver fram i höst/vinter och blir den matchvinnare AIK så väl behöver. För dagen lutar jag åt Fasth i kassen. Killen som sånär stoppade Gnaget från att ta steget upp i våras.
Såväl Heino som Fasth har dragits med envisa skador de senaste säsongerna. Därför känns det förstås bra att veta att båda två är konkurrenskraftiga. Dessutom har AIK har en intressant backup. Niklas Lundström är förvisso bara 17 bast men han spås redan en lysande framtid. Gjorde debut i A-laget redan i fjol men kommer först och främst spela i J20.
¤ ¤
Backsidan ser lovande ut, om än lite tunn. Försvarsspelet har varit AIK:s styrka de senaste två säsongerna men nu blir motståndet tuffare.
Dick Tärnström håller fortfarande landslagsklass så där finns det inga frågetecken. Möjligen i så fall för kroppen. Håller den för en hel elitseriesäsong? Kanske kommer Dicken vila en match eller två med jämna mellanrum. Jag är övertygad om att han höjer sig ett snäpp i eliten. Det är roligare att lunka fram mot Färjestad och Brynäs än Borås och Oskarshamn. Dessutom kommer varje match att vara av betydelse för AIK. Vi gnagare har inte råd att snacka serielunk. Här är varenda pinne värd att fajtas för.
Tärnström kommer förhoppningsvis att spela i par med unge Patrik Nemeth. Nemeth är en blivande storback och jag har bestämt mig för att han får ett jättegenombrott redan i vinter. Nemeth visade under sina framträdanden i fjol att han har allt som krävs för att lyckas. Nu är det bara matcher, matcher, matcher och rutin som ska till. Nemeth spelar i NHL inom tre år!
Peter Nolander från Brynäs. En stabil elitserieback som varken utmärker sig åt det ena eller andra hållet. Har sett okej ut i träningsmatcherna och går garanterat in i startuppställningen. Eventuellt i hop med...
...Jonas Liwing, som jag inte riktigt vet vad jag ska tro om. Duktig i allsvenskan men överskattar ibland sin förmåga och blir då slafsig och slarvig med pucken. Finfin skridskoåkare som jag ändå undrar om han håller i eliten. Gick inte som tåget i Dif direkt men är förstås ett par år äldre nu. En av Gnagets två rightskyttar på backplats och därmed viktig i pp.
Fredrik Carlsson och Stefan Johansson var ett stabilt backpar i Allsvenskan. Känner varandra väl på isen och helst vill man väl inte sära på dem. Grabbarna är unga, Carlsson 21 och Johansson 22, men även om de båda har framtiden för sig är det långt ifrån säkert att de redan nu är redo för eliten. Carlsson, som är defensivt lagd tog ett rejält kliv förra säsongen. Tog för sig mer och mer, visade prov på god spelförståelse. Behöver antagligen bli ett snäpp tuffare i närkampsspelet. Har en tendens att slänga bort puckar i stressade lägen och blir ibland avklädd av checkande motståndare. Johansson är riktigt duktig på skridskorna. Hänger med både bakåt och framåt och har ett bra skott. Borde gjort fler mål än vad han gjorde i fjol (4 i serien, 1 i kvalet). Har precis som Carlsson en tendens att bli lite fjuttig i egen zon. Rejäla tag i varje byte och Johansson blir en stabil elitserieback.
Mikael Österberg. Öset kallad och det smeknamnet har han inte bara fått för att han heter Österberg. Öser på i alla lägen. Lill-Frazze är liten men naggande god. Tuff, hård och allmänt skön, både på och utanför isen. Klart sämre offensivt än Stor-Frazze men kanske kan det lossna även framåt i vinter. Potentialen finns. Sjundeback i dagsläget men kommer inte att göra bort sig i Elitserien.
Filip Olsson är ung och utvecklingsbar. Fick en hel del speltid redan i fjol men har en bit kvar till en ordinarie plats i A-laget. Lär inte göra sig ett namn i eliten i vinter.
Josh MacNevin. Rightskytt med betoning på skytt som ansluter i oktober. Ska framförallt göra sitt jobb i pp. Ett osäkert kort dock. Hjärnan varnar för tempot och säger att det här kan bli en flopp. Hjärtat säger äsch då, det här blir tipp topp. Tio mål från blå och sen glömmer vi hjärnans brasklapp.
¤
Vi fortsätter med manskapet som ska göra det framåt och börjar med Bång...
Daniel Bång är bäst. Helt enkelt. Än så länge tämligen okänd i elitseriens hockeylador men om ett par veckor vet varenda modoit, värmlandspöjk och babian vem som är kungen av Hovet. And his name is Bång. Daniel Bång.
Christian Sandberg är näst bäst. En stor liten lirare med jättehjärta. Spelsinne som få och stark åt båda hållen. Jobbar stenhårt för laget och levererar poäng som en sann matchvinnare. Otroligt viktig för Gnagets unga hockeylag. Utgör andra hälften av AIK:s mest lovande par. Första hälften är redan presenterad här ovan.
Patric Blomdahl. Tillbaka där allt började. Står väl för ungefär allt det där som djurgårdsklacken brukar kalla gnagarsvin. En underbar spelare att ha i laget, inte lika rolig att möta. Har redan under försäsongen visat skön inställning och krigarmentalitet. Tvekar aldrig att gå in i en sargkamp. Även om öddsen är usla ska han bara vara först in. Blir en publikfavorit i vinter.
Daniel Rudslätt kommer närmast från Kölner Haie. Kan spela både center och vänsterforward och är rutinerad som få. Får en nyckelroll i AIK som ledargestalt och förebild. Kan förhoppningsvis bidra både med poäng och lite till. Rudslätt har väl enligt en del experter passerat bäst-före-datum men jag är inte så säker på det. Rudslätt har gjort bra ifrån sig i DEL (Deutsche Eishockey League) de senaste fyra säsongerna och den ligan är nog bättre än vad många tror. Resultaten i European Trophy tyder åtminstone på att tyska topplag klarar sig rätt bra mot sina svenska motsvarigheter.
Johan Andersson, ny från Almtuna. Tvåvägscenter och därmed diggad av Gozzi. Betydde mycket för AIS i fjol och tar troligen en ordinarie plats i AIK i år. Har visat framfötterna i de senaste två träningsmatcherna, då i kedja mellan Blomdahl och...
...Johannes Salmonsson. En kille som floppat i tidigare klubbar men som fortfarande bara är 24 år. Jag tror på spelaren och hoppas, hoppas att han får till det i Gnaget. Utstrålar något särskilt på isen som jag inte riktigt kan definiera vad det är. Fiskar efter puck, söker avgörande passningar och kan antagligen hamna i rena rama poängplockarstimmet om det vill sig väl. Jag tippar med hjärtat och säger att Salmonsson gör minst 15 mål i Elitserien 2010/2011.
Oscar Steen. Den spelare i truppen som jag har sämst koll på. Sollentunagrabb som värvats från Modo. Där spelade han regelbundet de senaste säsongerna utan att sticka ut. Statistiskt säkerställt en riktigt bra tekare och det behöver AIK.
Richard Gynge. AIK:s skyttekung i allsvenskan senast och tongivande matchvinnare även i kvalserien. En spelartyp som jag älskar att se. Söker alltid målet och skjuter på det mesta. Är en aning trög på rören och jag är inte helt övertygad om att det blir samma succé i smöret som i källaren. Målsinnet och viljan att vinna kan dock ta Gynge långt och jag hoppas verkligen att det går vägen. Tal om backchecking tar vi en annan dag.
Bröderna Ahlström. Jag har fortfarande inte lärt mig att skilja twinsen åt. Det gör inget så länge de fortsätter att utvecklas. En liten besvikelse i fjol, särskilt poängmässigt. Har förmågan att kliva fram när man minst anar det men måste höja lägstanivån. Hamnar ofta i sarghörnen där de snurrar, snurrar och snurrar. Jag har fått för mig att både Oscar och Victor lagt på sig några kilo muskler i sommar och om det stämmer hoppas jag att det bidrar till att de blir bättre på att komma in på mål.
Joakim Nordström, 18. En yngling att se upp för i vinter. Center som kan få sitt stora genombrott. Naturligtvis en gozzifavorit. Han är väl tvåvägscenter? Japp.
Tobias Ericsson. Doldis som väntar på ett erkännande. Populär bland många gnagare och en spelare som jag tror kan överraska i vinter. Har inga egentliga spetskvalitéer men jobbar alltid hårt och är relativt målfarlig. Antagligen en man för fjärdelinan.
David Engblom. AIK:s meste spelare genom tiderna. Levande legend som gjort en otrolig resa med klubben. Från eliten till ettan och sedan upp igen. Brunkare med enormt hjärta som lär få begränsat med speltid i eliten. Håller hög klass i box play.
Mattias Beck. Komplementspelare. Tveksam elitseriestatus. Jobbar hårt och är duktig defensivt. Får sina ryck emellanåt då han tar pucken i egen zon och trampar fart, ibland hela vägen ner till målchans i andra änden av rinken. Men det sker för sällan.
Andreas Dahlström. 91:a som skulle få det stora genombrottet i fjol men fick säsongen förstörd av en korsbandsskada. En joker när han kommer tillbaka.
~ ~ ~
Det var det det. Boris har sagt och gjort sitt och snart sätter jag mig tillrätta på Hovet. Nu är det upp till grabbarna att börja leverera på isen. Först och främst träningsmatch mot Timrå i morgon kväll. Enligt Hallmans senaste rapport är samtliga sjuklingar tillbaka. En seger i Njurunda skulle sitta fint. Ska vi säga 5-0 till Gnaget?
söndag 22 augusti 2010
För gammal för att inte orka bry mig
Jag är trettio år ynka. Min flint är endast i begynnande. Kinderna är lika lena som på den fjunigaste junis. Ändå känner jag mig gammal.
Jag känner mig gammal när ryggen strejkar och nacken värker och knäna knäcker. Men inte riktigt så gammal. Riktigt så gammal känner jag mig bara när jag ser unga, arga män med mord i blick och sten i hand som skriker hata hata HATA och som säger sig vara AIK och som kastar sina stenar och bengaler och som kräver respekt, RESPEKT! - eller är det rädsla? - och som alltså säger sig vara AIK och som på sätt och vis väl också är det, klubben väljer ju inte sina "fans". Dessutom säger journalisterna, bloggarna, verklighetens folk att de unga, arga stenkastarna är AIK så då är det väl så, att de är det menar jag, stenkastarna, AIK. Same shit different game?
Jag känner mig gammal och trött och jag orkar inte längre försöka förstå vad som driver dessa ynglingar att bedriva sin verksamhet. Jag orkar inte försöka förstå, samtidigt som jag är för gammal för att inte orka bry mig.
¤ ¤ ¤
Snart drar hockeyn igång och jag tänker fortsätta gå på varenda match. Oavsett vad som händer, oavsett vad de unga, arga männen tar sig för så kommer jag fortsätta att gå. Hovet är mitt andra hem och AIK Hockey är viktigt för mig. Det betyder något. Och det kommer att bli kravaller och kalabalik någon gång i höst/vinter, den som tror något annat är naiv. Men vad fan ska jag och alla andra fredligt sinnade gnagare göra åt saken? Jag menar mer än att i ord och handling ta avstånd från bråkstakarna? Jag tänker inte sluta gå på hockey för att se på hockey bara för att det finns människor som går på hockey för att göra skandal.
¤ ¤
Det här är ett AIK-problem som inte är ett AIK-problem. Alla som tror att detta är ett AIK-problem som AIK och bara AIK har att ta itu med bör nog dra upp huvudet ur sanden illa kvick. Nog för att AIK:s problem är större än vad det är för majoriteten av landets övriga idrottsföreningar. Men det finns mig veterligen inte en enda klubb i hela världen som på egen hand har lyckats hindra "fans" från att slåss och kasta sten i klubbens namn. AIK lär inte heller bli den första att lyckas. AIK är nämligen vare sig någon riksdag, polismyndighet eller domstol.
Icke desto mindre är det AIK som gång på gång, av journalister, tyckare, bloggare och annat folk uppmanas "göra något åt saken". Det vore trevligt om någon kunde komma med ett konkret och genomtänkt litet tips. Hur ska AIK, på egen hand, lösa problemet?
Jag känner mig gammal när ryggen strejkar och nacken värker och knäna knäcker. Men inte riktigt så gammal. Riktigt så gammal känner jag mig bara när jag ser unga, arga män med mord i blick och sten i hand som skriker hata hata HATA och som säger sig vara AIK och som kastar sina stenar och bengaler och som kräver respekt, RESPEKT! - eller är det rädsla? - och som alltså säger sig vara AIK och som på sätt och vis väl också är det, klubben väljer ju inte sina "fans". Dessutom säger journalisterna, bloggarna, verklighetens folk att de unga, arga stenkastarna är AIK så då är det väl så, att de är det menar jag, stenkastarna, AIK. Same shit different game?
Jag känner mig gammal och trött och jag orkar inte längre försöka förstå vad som driver dessa ynglingar att bedriva sin verksamhet. Jag orkar inte försöka förstå, samtidigt som jag är för gammal för att inte orka bry mig.
¤ ¤ ¤
Snart drar hockeyn igång och jag tänker fortsätta gå på varenda match. Oavsett vad som händer, oavsett vad de unga, arga männen tar sig för så kommer jag fortsätta att gå. Hovet är mitt andra hem och AIK Hockey är viktigt för mig. Det betyder något. Och det kommer att bli kravaller och kalabalik någon gång i höst/vinter, den som tror något annat är naiv. Men vad fan ska jag och alla andra fredligt sinnade gnagare göra åt saken? Jag menar mer än att i ord och handling ta avstånd från bråkstakarna? Jag tänker inte sluta gå på hockey för att se på hockey bara för att det finns människor som går på hockey för att göra skandal.
¤ ¤
Det här är ett AIK-problem som inte är ett AIK-problem. Alla som tror att detta är ett AIK-problem som AIK och bara AIK har att ta itu med bör nog dra upp huvudet ur sanden illa kvick. Nog för att AIK:s problem är större än vad det är för majoriteten av landets övriga idrottsföreningar. Men det finns mig veterligen inte en enda klubb i hela världen som på egen hand har lyckats hindra "fans" från att slåss och kasta sten i klubbens namn. AIK lär inte heller bli den första att lyckas. AIK är nämligen vare sig någon riksdag, polismyndighet eller domstol.
Icke desto mindre är det AIK som gång på gång, av journalister, tyckare, bloggare och annat folk uppmanas "göra något åt saken". Det vore trevligt om någon kunde komma med ett konkret och genomtänkt litet tips. Hur ska AIK, på egen hand, lösa problemet?
måndag 15 februari 2010
119-åringen
Min gnagande gamla gummaDu dyrkade dyra Doris
Dig skall jag aldrig försumma
så sant som jag heter Boris
Jag slår på min stora trumma
och sjunger en trudelutt
Jag skänker en liten summa
aldrig vill jag se dig bankrutt
Dig vill jag rikligt belöna
stolta klubb och älskade lag
Stort grattis du vackra, sköna
hundranitton år ung idag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)