Jag reser mig igen

Har man inte domarna med sig så får man förlita sig på artisterna. Det är trots allt de sistnämnda som ska göra det.

Att Björn Ranelid är på vår sida har bloggkollega Prozac redan visat med ackuratess. Idag är det min tur att briljera. Alla som kan sin Lundell vet vad Sömnen vill säga om nötter och nödrim. Alla som kan sitt AIK Hockey vet vad det innebär att pendla mellan hopp och förtvivlan, ängslan och hybris. När oron i mitt hjärta gnager flyr jag till en värld av schlager, brukar jag säga men kanske inte alltid göra.

Men igår kväll var det just vad jag gjorde. Jag tog min tillflykt till Globen - via teven, soffan och chipsskålen. Jag dubbeldippade och viftade med en svart och gul ballong. Jag korkade upp en flaska rött och kände mig en smula revolutionär. Och jag konstaterade att ingen annan svensk artist, någonsin i schlagersammanhang, har formulerat berättelsen om AIK Hockey bättre än herr Flinck.

Jag reser mig igen är inte bara berättelsen om AIK:s då. Det är även berättelsen om AIK:s nu. Det är berättelsen om Dicken och Bång, sammanfattad i en sång. En berättelse som alla vi hockeygnagare som ser fram emot måndagens resning torde och borde kunna känna igen oss i. Vi som lyser upp all svärta med vårt ljus och som suktar efter revansch och efter att få sjunga ut både Luleå och Club Zebra.

Thorsten, mera borsten!

Kuleås nya kläder

Inför säsongen var vi några stycken som skojade om vad Luleås nya märke egentligen såg ut som.

Var det en björn, var det en varg, var det en varulv...?

I dag fick vi svaret.

Det inte bara ser ut som, det ÄR, en kraftigt inavlad zebra!

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Luleå brukar i juletider spela match i specialdesignad tomte-outfit. Överhuvudtaget gillar de att experimentera med färger och mönster. Är det inte svart eller rött så är det gult eller vitt. Till matchen på måndag har klubben tagit fram en helt ny, fräsch dräkt. Black Boris kan som första blogg avslöja hur den ser ut:

LULEÅ HOCKEYS NYA KLÄDER!

Next stop: Öööhvik

I hård konkurrens med delar av AIK:s fans på Hovet utses härmed modoiterna i Fjällrävslyan till Sveriges mest zebrafientliga publik.

Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.

Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!

Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:

Alldeles för många ser världen i svart och vitt.

Jag tycker man ska se den i svart och gult.

7-2

Jag blir inte riktigt klok på vare sig Gnaget eller den här säsongen. Det är upp och ner och hit och dit och är det inte skit så är det dynamit. Sju mål mot två i kväll och en perfekt sista match före uppehållet. Och Rudslätt fick sätta spiken i kistan. Den satt fint.

Till skillnad från en del väldigt heta element omkring mig satt jag lugn och fin och följde tillställningen. Det blir ju lätt så när man har barn i närheten. Då känns det liksom fel för att inte säga fjantigt som fan att ägna ungefär hela matchen åt att hata Pikkarainen.

Vuxna män som står och skriker hora hora hora. Vad är det för nåt?

* * *

Jag gör mitt bästa för att inte klaga på domarna. Jag gör mitt bästa men det börjar faktiskt bli svårt att låta bli.

Domarnivån i elitserien är genomgående kass. I kväll hade zebra-kvartetten inte ens vett nog att komma ut till match i tid. Spelarna, publiken och annat löst folk fick finna sig att vänta. Jag vet inte vad de höll på med, domarna. De kanske satt och gick igenom de senaste regeländringarna? Eller drack de kaffe och drog en vals?

När matchen väl kom igång blev det precis som vanligt; en rad billiga utvisningar för ingenting. Lika många uteblivna utvisningar för allting. Jag har full förståelse för att Melin börjar tröttna. Snart brinner det nog i både tränarskallen och AIK-båset. Personligen håller jag på att förvandlas till Greken i lightversion.

* *

JÄVLA ZEBRA!!

Videozebran fick kicken...

...och nu vill man ju verkligen se bilderna från målkameran. För sådana måste det väl finnas någonstans?

Hockeyligan kommunicerar sitt beslut:

http://www.hockeyligan.se/index.php?article=5722

Inne eller inte...

Jag tycker att det är lite lustigt med alla tvärsäkra SAIK-fans. De är så sura. Helt övertygade om att de blev rånade på ett mål igår.

Mig veterligen är det fortfarande ingen av oss tyckare och tänkare som med hundra procents säkerhet kan säga att hela pucken var över linjen vid det bortdömda "målet". Tänk om pucken studsade på den där fliken som de visade på TV4? Tänk om nätrasslet i själva verket orsakades av fliken och inte pucken? Om det nu är så att tekniken strular och videodomaren inte med säkerhet kan fastställa att pucken är i mål, då gör han väl rätt som inte dömer mål?

Nu tror jag precis som de flesta, såväl AIK:are som AIK:are, att pucken var inne. Men jag vet alltså inte säkert. Gör du?

Vi hade faktiskt en liknande situation mellan AIK-Leksand i kvalserien 2009. Då var de flesta till en början övertygade om att Leksand hade fått ett mål bortdömt på felaktiga grunder. Om jag inte minns helt fel så visade TV till och med "bildbevis" på att pucken var i mål. Men målet var en synvilla och det var skuggan som till slut avslöjade sanningen. Pucken var aldrig inne. Det som först såg ut som en ispuck mitt i målet visade sig vara ett luftskott i stolpen.

Man ska nog akta sig för att tvärsäkert hävda sin ståndpunkt om man inte har tillräckligt på fötterna. Och man ska naturligtvis inte anklaga zebran för dålig syn om det i själva verket är glasögonen som det är fel på.

Domarchefen bad om ursäkt redan igår kväll, Hockeyligan meddelar att de ska utreda vad som gått snett. Fortfarande har dock inga bilder presenterats som med säkerhet röjer alla tvivel. Jag blir lite fundersam. Är det så att domarchefen har sett andra bilder än de som nu finns att beskåda på nätet? Har han sett att hela pucken var över linjen? Jag tillåter mig att tvivla. Snarare verkar det som att domarchefen, precis som många andra TV-tittare, bygger sin övertygelse på bräcklig grund. Och än så länge kvarstår frågorna:

- Var målburen felkonstruerad?
- Finns det rörliga bilder på vilka det med hundra procents säkerhet framgår att pucken är i mål?
- Fick i så fall videodomaren ta del av dessa bilder?
- Har domarchefen sett andra bilder än du och jag?

Det blir förstås intressant att följa utvecklingen. Som smålurig och tokrolig gnagare kan jag inte låta bli att undra huruvida utredarna även tänker granska Skellefteås 3-2-reducering. Fasth den pucken är förstås omöjlig att se...

Highlights:
http://tv.hockeyligan.se/main.aspx?contentid=352997047297

Långrandigt är inne i år...



Fem zebror ser mer än fyra kverulanter. Eller?