Var är tvålen, Bjurling?

Oj så fort det går att bli bortskämd. Med Fasth i kassen vet man att AIK alltid kan vinna - oavsett hur dåligt laget försvarar sig. Fasth är en matchvinnare som alltid ger laget chansen. Han gör minst ett par omöjliga räddningar per match, inte sällan i samband med att det står och väger. Utan Fasth har AIK fortfarande inte tagit tre poäng.

I Kinnarps visade Bjurling att även en närvarande keeper kan vara frånvarande. Tre mål i baken på 12.40, varav BB får ta på sig minst två. Vid förspelet till 1-0 förvandlades visst pucken till en tvål. Sleepy Björn stod för en närmast makalös Bjudning. Tänk att den där stora plocken kan va så svår att få ordning på. Tvålen bara gled ur håven.

AIK hade behövt en målvakt på G. Istället fick vi se en som var B.

Men det var alltså inte Bjurlings fel att Gnaget torskade. Det var hela kollektivet som klickade. Det var alla frånvarande spelare. Det var bristen på kampvilja, självförtroende och elitseriemässigt försvars-spel som gjorde matchen till en enda lång plåga att bevittna. Det enda positiva var väl att Gynge gjorde mål igen. Och så möjligen då att vi ett tag ledde med 2-0 - i den tredje perioden.

* * *

Skönt i alla fall att sopiga Modo åkte på däng igen. Skönt att SSK, Timrå och Brynäs kammade noll. Det är nog de fyra lagen som AIK har att tampas med framöver. Dif och Frölunda är för bra. Linköping likaså. Slutspelsplatsen är bäst att glömma för närvarande. Det enda som gäller nu är att inte halka neråt i tabellen. En seger mot Cluben är att önska.

* *

Med Fasth, Dicken, Sandberg och ett par ytterligare spelare tillbaka så är jag fortfarande övertygad om att AIK är bättre än minst två andra lag i serien. Utan Fasth, Dicken, Sandberg och ett par spelare till så är jag rädd att vi nästan är sämre än Modo. Hemska tanke.