Modoiten är per definition en gnällspik. Det är nästan vetenskapligt bevisat. En match i Öööhvik vore inte en match i Öööhvik om det inte gnylades, gnälldes, grinades och skälldes i parti och minut. I Öööhvik är det förbjudet att tacklas, så länge man inte har röd tröja på sig. Från hemmaspelarnas håll får det naturligtvis både tacklas, kacklas, knuffas, puffas, brottas, blottas, fajtas och filmas. Men är man gäst gör man bäst i att uppträda modest. Heter man däremot Sussie och har en alldeles egen orkester på läktaren så kan man gråta ut hos fabbro domarn minst tre-fyra-fem gånger per period utan att skämas det minsta. Adjektivet patetisk har fortfarande en postiv innebörd i Öööhvik.
Men eftersom vi är Gnaget och eftersom Gnaget skiter i vad folk och fä och modoiter och sodomiter tycker och tänker så intar vi Öööhvik med storm. Vi värmde upp så smått med en mesig torsk i Skellefteå. Nu går vi på huvudrätten och sexpoängsmötet. Modo borta passar oss utmärkt. Vi vet hur man vinner däruppe, vi vet vad som krävs. Så låt modorövarna och -rävarna gnyla och gnälla! Låt dem lipa, låt dem skälla, låt dem pipa: Kriminella! Vi har tre poäng att hämta hem. Allt annat än seger är ett fiasko. Jag vänder mig till Gynge och alla hans gnagiska lagkamrater: VINN FÖR HELVETE, VINN!
Och om vi mot förmodan skulle torska och om det därmed går fett mycket åt skogen så vet vi alla vem/vad det beror på:
Alldeles för många ser världen i svart och vitt.
Jag tycker man ska se den i svart och gult.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar