Bottennapp i Malmö Arena

Som jag på förhand befarat blev det en tuff kväll i Malmö. Hemmalaget tog vara på sina chanser, satte tryck i Gnagets försvarszon och vann till slut rättvist. AIK såg emellanåt oroväckande bleka ut.

Malmö Redhawks-AIK 6-2 (2-2, 2-0, 2-0)
AIK utan sin Dick är inte samma lag som AIK med sin Dick. Man är mindre ståndaktiga, mindre skarpskjutande och inte minst mindre potenta. Det bevisades på ett skrämmande tydligt sätt i kväll. Uppspelen i spel fem mot fem är under all kritik. Spelet i power play och box play är rent dåligt. Och försvarsspelet kring egen blå linje och kasse är emellanåt bedrövligt. Att Per Savalahti-Nagander återigen saknades bidrog givetvis också till Gnagets bottennapp.

Man ska inte dra för stora växlar av en förlust. Särskilt inte en förlust på bortaplan. Särskilt inte som motståndarna är ett lag på uppgång, har allt att spela för och inget att förlora och dessutom har slagit oss sex gånger i rad på sin hemmaplan. AIK har varit svajiga borta hela säsongen och att det blev torsk i kväll var alltså inte direkt oväntat. Men sättet som AIK förlorar denna match på väcker viss oro och irritation hos mig.

Små marginaler som avgör en match...
Man brukar ofta prata om små marginaler i hockey. Ibland blir det tjatigt men ibland är det högst relevant. Att förklara bort en svidande stortorsk med just "små marginaler" kan tyckas väl magstarkt. Men idag var det till stor del de små marginalerna som fällde AIK. I första perioden släpper man in två mål på cirka 40 sekunder. Det är inte bra. I andra perioden släpper man in två mål på cirka en minut. Det är inte heller bra. Särskilt inte som det andra målet i andra perioden (4-2) kommer på en fullständigt onödig målvaktsretur i periodens sista sekund.

Vad Fredrik Holmgren höll på med i slutskedet av andra vete katten. Men att han bokstavligt talat nickade till kan vi nog konstatera. Med en sekund kvar att spela slänger alltså en hemmaspelare ned pucken mot Holmgren, som avsiktligt nickar(!) ut pucken rakt till en malmöit. Returen slås i mål och i samma stund avgörs matchen. Gnagarna klagade hos domaren och menade att slutsignalen hade gått innan pucken passerade mållinjen. Domaren var dock säker på sin sak och målet godkändes. Ridå ned Holmgren, godnatt alla gnagare.

Annars hade AIK fram till de två målen i andra gjort en riktigt bra period. Man dominerade spelet, skapade tryck och målchanser. Efter en jämn förstaperiod där AIK varvat fint anfallsspel med halvvirrigt försvarsspel kändes det allt mer som att matchen skulle gå våran väg. Men så avbröts matchen i ett par minuter på grund av akuta plexiglasproblem. Medan vaktmästarna lagade plexit passade Malmö på att andas ut och samla ihop krafterna. Där hade hemmalaget tur då AIK:s ledningsmål minst sagt låg i luften.

Efter avbrottet kom de plötsliga målen, först 3-2 i power play efter att Stefan Johansson dragit på sig en onödig tvåa bakom egen kasse, sedan alltså 4-2 efter Holmgrens slarv. Och där vann Malmö matchen. Så enkel kan hockeyn vara ibland. Det är för jävligt samtidigt som det är en del av charmen med sporten. Det gäller, som man brukar säga, att vara på tå i sextio minuter. Två olycksminuter kan var två för många. I AIK:s fall blev de skillnaden mellan succé och fiasko...

De små marginalerna till trots, det går inte att blunda för hur stor inverkan Dick Tärnströms skada har på laget. Det stabila försvarspelet har varit lagets signum denna säsong. Visst har det blivit plumpar i protokollet tidigare, 1-5 hemma mot Växjö, 1-6 borta mot Oskarshamn och 4-5 (efter förlängning) hemma mot Huddinge visar att även Gnaget kan brista bakåt. Men när det ser ut som det gör under vissa stunder idag och som det emellanåt såg ut senast hemma mot Almtuna, då blir jag orolig. Detta duger inte i Kvalserien. Detta spel tar oss aldrig till Eliteserien.

Jamie Milam
AIK:s nyförvärv, amerikanen - backen - rightskytten Milam, har inte fått någon vidare start på sin svartgula karriär. Jag vill inte döma ut en kille efter endast två spelade matcher, särskilt inte som han fått komma in i ett minst sagt otacksamt läge, men det ser inte speciellt lovande ut. Milam tycks virrig och bortkommen i defensiven och offensivt har han inte åstadkommit ett skvatt. Idag spelade han inte ens i första PP-uppställningen. Till skott kom han överhuvudtaget inte. Det luktar faktiskt lite floppvärvning.

Kanske kan Milam få till det i en bättre omgivning. Kanske kan en frisk Dick ge Milam skottmöjligheter i spel fem mot fyra. Kanske är Milam bra om han bara får acklimatisera sig och komma in i laget. Men som sagt, av det jag sett hittills tvivlar jag på hans kapacitet. Det är nog ingen elitserieback Gnaget införskaffat, frågan är om det ens är en allsvensk back...

- - -

Malmös hemmapublik är värd en stor eloge. Man sluter verkligen upp kring sitt lag när det behövs som mest. 12 262 åskådare är en mycket imponerande publiksiffra. Black Boris lyfter på hatten i stilla beundran.