Sveriges vackraste klubbmärken, del 1

Precis som många andra insnöade nördar älskar jag att göra listor av alla de slag. Jag gör listor över Sveriges bästa lag, Gnagets bästa årgångar och Lasse Anrells dummaste krönikor. Sistnämnda lista är, för den som undrar, extremt lång.

Vad är bra? Vad är dåligt? Vad är vackert och vad är fult? Livsavgörande frågor och dilemman som dessa kan benas upp med hjälp av listor. Det är det som gör listorna så fantastiska. Listorna skapar ordning i en kaotisk omvärld. Listorna gör det möjligt att kategorisera, rangordna och kontrollera. Listorna gör helt enkelt listmakaren hel. Vad listorna gör för listläsarna vete fan men förhoppningsvis blir de åtminstone inte mindre listiga av att läsa dem.

Om jag tillåter mig att vara politiskt inkorrekt, icke feministisk och icke genus perspektivistisk för en stund, skulle jag vilja påstå att listor och listmakeri är något typiskt manligt. Givetvis finns det även kvinnor som gillar att skriva/läsa listor (särskilt inköpslistor) men i huvudsak tror jag mig veta att det främst är pojkar, grabbar, män och gubbar som finner ett nöje i listornas värld. Vi går helt enkelt igång på att lista olika varelser, händelser och fenomen. Åtminstone gör jag det, och jag är ju trots allt man. Även om jag lite då och då klär mig i rosa och faktiskt, det erkänner jag, kan finna ett sant nöje i att prata känslor. (Särskilt om det finns en chans att sistnämnda aktivitet resulterar i rajtan tajtan och snuttitutt.)

---
Nåväl. Nog om listor i allmänhet. Detta inlägg var tänkt att behandla en viss typ av lista i synnerhet, nämligen denna: Sveriges vackraste klubbmärken. Som hockeyfantast och supporter kommer jag, som sig bör, i kontakt med allehanda klubbmärken med jämna mellanrum. Senast idag synade jag till exempel Oskarshamns blåröda och kransförsedda puck. Ingen speciellt vacker syn om ni frågar mig, men inte heller nämnvärt ful. Oskarshamn har ett helt okej märke som dock signalerar division 1 och iskall hockeyhall. Alltså ingen klassiker i genren.

Det finns dock ett antal riktigt fina klubbmärken i vårt avlånga land. AIK:s är förstås ett av dem. Ett annat är Leksands och ett tredje, bara för att nämna några här och nu, är Brynäs klassiska logga. Många märken är okända för flertalet. De flesta av oss ser nog bara de etablerade eitkubbarnas märken framför oss när vi tänker på saken. På min finfina topp-tio-lista lovar jag därför ett par rejäla överraskningar. Bedömningen är så klart extremt subjektiv men det är också poängen. Detta är min lista. De som inte håller med mig får göra sin egen. Givetvis kommer ingen lista någonsin att bli lika bra som Black Boris men jag uppmanar ödmjukt alla läsare att utmana mig. Sistnämnda gäller även Lasse Anrell, om han nu skulle råka titta in.