En gång höll jag på att bli påsprungen av en gigantisk råtta på Odenplan. Det var en kall vinterdag 2003 och jag minns att jag hade en svartgulrandig halsduk på mig. Kanske kände råttan sig trygg i närheten av en annan gnagare.
Vid ett annat tillfälle stötte jag på en lite mindre, om än modigare råtta nära Medborgarplatsen. Jag hade varit på bio i heligaste Bajenland och var i färd med att dra på mig Gnagetmössan. Givetvis var det min mundering som lockade fram den lille gnagaren ur buskarna.
Än så länge har jag inte träffat på någon råtta i närheten av Stockholm Stadion. Men det har sina naturliga orsaker. Till exempel att jag nästan aldrig är där. Å andra sidan så vimlar det av gnagare på Skansen. Och dom tycker förstås om mig.
- - -
Nu har det bevisats en gång för alla. Vi gnagare är verkligen överallt och vi har antagligen alltid varit det. Tror ni mig inte? Kolla i så fall in denna gnagiska länk.
http://piasblogg.spaces.live.com/blog/cns!DB617EDC56D9BC0A!1830.entry
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar