Tre män och en saknad Grek

Det var tänkt att bli en Big Time Rat Pack Revival. Greken, Pucken, Runken och Boris skulle göra gemensam sak. Tillsammans och i kör skulle vi stötta våra svartgula hjältar och heja fram dem till ännu en seger på Hovet. Seger blev det också men återföreningen naggades i kanten. Greken dök nämligen aldrig upp.

AIK-Bofors 4-0 (1-0, 0-0, 3-0)
Matchen i sig är inte mycket att skriva om. AIK såg oinspirerade och lite småtrötta ut. Rynos 1-0 i slutet av första satt skönt och jag antar att det var välförtjänt. Andra perioden var om möjligt än tristare än den första. Få klara chanser, inga mål, lite grinigt på Boforsbänken i samband med ett par tvivelaktiga domslut. Mer än så var det inte.

I tredje vaskade AIK om i kedjorna. Bland annat tog Bergström Gahns plats bredvid Sandberg och Bång och det gav resultat. Gahn å sin sida gick in i fjärdelinan tillsammans med Engblom och Adolfsson. Sistnämnda fick istid på bekostnad av Löfberg, efter att ha fått nöta bänk i två perioder. Tobias Ericsson flyttades från fjärde till andra eller tredjekedjan. Det blev mycket där ett tag och jag hann inte med att registrera alla förändringar. Jag skyller på Runken som satt bredvid mig och stal uppmärksamhet. Anteck- ningarna uteblev helt enkelt.

Skit samma. Sista tio minuterna blev avgörande. AIK tryckte på ordentligt. Bobkatterna pallade inte trycket. Tobias Ericsson, Jonas Westerling och Daniel Bång såg till att Gnagets hemmasvit håller i sig. Nio raka trepoängare på Hovet nu! Och publiksiffran blev väl okej till slut. 2642 åskådare är i alla fall bättre än 1861 (som senast såg AIK-Bofors på Hovet). Skottstatistiken vann Gnaget klart; 35-13 säger väl en del om hur ofarliga gästerna var idag.

4-0 senast i Huddinge, 4-0 idag på Hovet. Det är bra siffror. Särskilt för AIK:s målvakt Fredrik Holmgren. Han har nu hållit nollan fyra gånger denna säsong. Inte illa pinkat av en andrekeeper...

* * *
Greken då, var höll han hus? Tja, säg så här: Det finns de som föredrar att se sitt mediokra favoritfotbollslag spela derby i FA-cupen framför att umgås med sina hockeyhjältar och trogna poleripolare. Pucken, Runken och Boris hade trevligt men vi kände alla att något, eller snarare någon, saknades. Vad är väl en Rat Pack Revival utan en kolerisk och smått grånad Grek? Lite tristare, lite tommare, lite tystare.

Uppdaterat!
Läser på AIK:s hemsida att Tommy Bäckman anser att AIK var överlägsna i första. 17-2 i skott tyder på att han har rätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag antar att besvikelsen över Grekens uteblivna närvaro grumlade min blick för spelet i första perioden. Kanske satt jag och grät i min tröstlöshet, vad vet jag...