Trendbrott

Inför kvällens match hade Richard Gynge inte gjort en endaste poäng på hemmaplan. Christian Sandberg hade inte gjort ett enda mål, vare sig hemma eller borta. Daniel Bång hade inte gjort en enda bra match. Och AIK hade bara uppträtt som ett topplag i Mora, Ljungby samt i enstaka perioder hemma på Hovet. I kväll såg jag inte bara ett, utan flera trevliga trendbrott.

Gynge var tillsammans med Dick Tärnström bäst på plan. Han gjorde ett riktigt snyggt mål i andra perioden och han satte straffen som gav AIK bonuspoängen. Sandberg var också bra. Liksom Gynge blev han dessutom målskytt. Bång visade att han äntligen förstått att en ny säsong är i gång. Inget mål men många fina och fartfyllda byten. Och AIK gjorde som lag en gedigen insats - i tre perioder!

Många gnagare är säkert besvikna över att vi återigen tappar en tvåmålsledning. Själv är jag inte lika upprörd. Till skillnad från matchen mot Västerås, möter vi idag ett riktigt bra lag. Till skillnad mot senast slutar vi inte spela bara för att vi leder. Snarare är det Bofors som genom sitt hårda jobb trycker ner oss mot slutet av matchen. De är tunga att möta, de jobbar och sliter och fullföljer i varje situation. Ibland på ett sjysst sätt, ibland på gränsen till det grisiga. I mina ögon är Bofors hur som helst ett lagmoraliskt föredöme.

AIK är visserligen bättre och spelskickligare än Bofors och vi borde verkligen vinna matchen. Som det ser ut har vi kontroll fram till kvitteringen (57.46). Det går emellertid inte att komma ifrån att gästerna, genom sitt gedigna hockeyarbete i andra och tredje perioden, gör sig förtjänta av en poäng. Visst är 3-3-målet ett riktigt skitmål som turligt slinker in bakom Heino, men skitmål är också mål och de kommer sällan till av en slump. Det är inte små marginaler som ger Bofors deras kvittering. Det är snarare små detaljer.

Det är små avgörande detaljer som skiljer toppspelaren från medelmåttan. Det är små avgörande detaljer som skiljer topplagen från mittenlagen. På spelarnivå handlar det om individuella färdigheter, som exempelvis att kunna växla tempo i ett skär eller ta emot en stenhård passning samtidigt som man går förbi en motståndare. På lagnivå handlar det om hur man tillsammans löser olika situationer som uppstår i spelet. Till exempel hur man tajmar uppspel och åkningar. Eller hur man snabbt och effektivt etablerar ett fungerande powerplay.

Bofors är duktiga i de små detaljerna i dag. De spelar efter sina resurser och de utnyttjar sina styrkor. Därför får de med sig en poäng hem till Karlskoga. AIK är också bra även om laget inte riktigt når upp i högstanivå. Framförallt är vi ineffektiva i avgörande lägen. Jag tänker bl.a. på 5-mot-3-läget i första perioden, det som slutar med att Bofors kontrar in 1-1. Här missar våra spelare att en motståndare kommer in från utvisningsbåset och genast blir vi straffade. Faktum är att målskottet är Bofors första och enda skott på mål i första perioden!

I det stora hela är jag nöjd med AIK:s insats. Kanske beror det på att jag är svag för Bofors och deras fräna spelstil. Kanske beror det på att jag jämför med den usla inställningen senast mot Västerås. Egentligen spelar det ingen roll. Jag trivdes på Hovet i kväll och det räcker för mig. Än en gång tvingades jag dock se den där fördömda ismaskinen före straffläggningen. Nej, jag gick inte hem den här gången heller. Ibland är det helt enkelt svårt att hålla vad man lovar.