Jag hade aldrig trott att AIK skulle vara med och fajtas om en plats i Elitserien. Det vill säga, inte inför denna säsong. Men i takt med att Gnaget under säsongen blivit bättre och bättre och allt mer stabila och solida i sitt spel har drömmarna väckts. Inför Kvalserien trodde jag verkligen att vi skulle ha en rejäl chans. SSK, Rögle och Leksand var mina förhandsfavoriter men jag var säker på att minst ett av dessa lag skulle floppa. Lika säker var jag på att AIK inte skulle göra det. Jag fick rätt på en punkt men fel på en annan. Tyvärr.
Det som har kännetecknat Gnagets spel i HockeyAllsvenskan denna vinter har varit:
1. Lagets fantastiska hemmafacit
2. Lagets suveräna försvarsspel
3. Lagets snabba omställningar
Av dessa tre punkter har jag i Kvalserien sett nada, nothing, ingenting. Målvaktsspelet har dessutom varit under all kritik. Coachningen likaså. Melin & Franzén har envisats med att ändra om i kedjor och backpar på ett sätt som, tror jag, skapat oro i laget. Inför kvällens match skickar man dessutom hem Jamie Milam (om hem innebär till Danmark eller USA vete katten). Målvaktsbytena har inte direkt hjälpt till att skapa reda i ett redan sårigt försvar. Lägg därtill en impotent Dick och man förstår varför det svartgula skeppet har gått på grund.
Jag är övertygad om att Dick Tärnström inte är fit for fight. Han ser hämmad ut i skridskoåkningen. Han är orörlig och försiktigt. Dessutom tar han få initiativ framåt och uppspelen är sämre än normalt. Jag tror helt enkelt att Dicken spelar halvskadad. I ett lag som dagens AIK håller inte detta. Kapten Dick är alldeles för viktig för oss och om han inte är fullt frisk drabbar det hela laget. Det är möjligt att jag är helt ute och cyklar här men jag gör min bedömning utifrån vad jag ser av Dicken på isen. Och det jag sett hittills är knappast ögongodis för en hockeygnagare.
- - -
När jag läser igenom detta inlägg slås jag av hur grinig och negativ jag låter. Det är inte riktigt min mening. Man (och jag) måste komma ihåg med vilka förutsättningar Gnaget gick in i denna säsong. Man får inte glömma att laget faktiskt har gjort en kanoninsats som tagit sig så här långt. Ingen hade i höstas räknat med AIK i Elitserien nästa säsong, allra minst jag själv. Målet var att göra bättre ifrån sig än säsongen 2007/08, att etablera sig som ett topplag i HockeyAllsvenskan och eventuellt vara med och nosa på en topplats i Kvalserien. Det målet har man trots allt nått med råge. Givetvis måste uppnådda mål följas av nya men kanske var det orealistiskt att redan i år drömma om en plats i Eliten?
Nåja, en sak är säker: AIK Hockey är tillbaka i rampljuset och vi är tillbaka för att stanna. Tids nog ska vi tillbaka till Elitserien också. Framåt stolta AIK!
- - -
Dagens fniss (som egentligen är gårdagens fniss):
Bananen firade igår 100 år i Sverige. Enligt en artikel i gårdagens SvD äter svensken i genomsnitt 20 kg banan/år. Enligt mina beräkningar bör dock denna siffra korrigeras. Den genomsnittlige svensken äter i själva verket betydligt mindre än vad som redovisas i artikeln. Däremot konsumerar den genomsnittlige djurgårdaren ca 75 kg bananer per år. (Enligt mina högst ovetenskapliga beräkningar alltså.) Därmed kan den genomsnittlige djurgårdaren utan tvekan placeras in under kategorin apor.
Black Boris vill i samband med bananens högtidsdag ta tillfället i akt och gratulera alla stockholmska apor till 100 år av mätta magar. Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar