När Rögle överraskande knep andraplatsen i fjolårets kvalserie hette den store hjälten Kenny Jönsson. Kung Kenny bar Rögle på sina axlar och det räckte hela vägen upp till Elitserien. I år är det AIK som ska försöka göra en Rögle, anförda av Kapten Dick.
Det är intressant att jämföra AIK i år med Rögle i fjol. Det finns många likheter. Båda lagen klev in i Kvalserien som underdogs. Båda lagen saknade stora stjärnor men hade å andra sidan en enorm laganda. Båda lagen inledde Kvalserien skruttigt. Och båda lagen var starkt beroende av sina lagkaptener. Utan Kenny Jönsson hade Rögle aldrig gått upp i fjol. Utan Dick Tärnström skulle AIK varit borta för länge sedan i år. Jämför man Kung Kenny och Kapten Dick sinsemellan finner man både likheter och skillnader. Båda har stora hjärtan för sina klubbar. Båda har långa och fina karriärer bakom sig. De har båda spelat i Elitserien, landslaget och NHL. Kenny Jönsson är dock den bättre av de två. Hans meritlista är längre och han har haft en mer framträdande roll i alla lag han spelat för. Kenny Jönsson skulle kunna gå in och dominera i vilken elitserieklubb som helst. Dick Tärnström skulle säkerligen spela en betydande roll i samtliga elitlag men han är knappast i Kennyklass. Samtidigt tror jag att Dick Tärnström i nuläget är minst lika viktig (om inte viktigare) för AIK som Kenny Jönsson är för Rögle. När Dicken saknades under slutomgångarna av HockeyAllsvenskan drabbade detta inte bara Gnagets dittills solida defensiv. Även framåt försvagades man markant. AIK är beroende av Dickens lugn, pondus och fina uppspel. Kedjan med Sandberg/Bång/Begström led kanske allra mest av att inte ha den givne ledaren med sig på isen. Dicken ingjuter lugn i det unga, hungriga och ivriga laget. Samtliga spelare blir bättre med Tärnström i sin närhet.
- - -
Under Leksandsmatchen satt jag och orades en smula över Dick Tärnströms skrala insats. Jag kanske har fel nu men jag tyckte inte att han hade lika mycket speltid som normalt. När han väl var på isen spelade han mest säkert och försiktigt och tog få initiativ. Är det månne så att Dicken hämmas av sin ledbandsskada mer än vad AIK velat erkänna? Eller handlar det bara om att han ännu inte kommit igång helt efter skadan och därför tar det säkra före det osäkra? Om det är så att Tärnström är halvskadad gör AIK givetvis rätt i att inte tala högt om det. Samtidigt kan en haltande och halvpotent Dick för Gnagets del vara skillnaden mellan en topp- och mittplacering när Kvalserien 2009 summeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar