En jävla massa bönder

Och Charles håller blott allsvensk klass.

Är man hockepuckad så är man. I kväll fastnade jag framför Viasat Hockey och matchen mellan bondefraktionerna Leksand och Tingsryd.

Bara det där att jag "fastnar" framför en sådan dyngmatch säger en del om mitt skruvade hockeyintresse. För en dyngmatch var det verkligen. Leksand såg förtvivlat dåliga ut i två perioder. I tredje skärpte de till sig tillräckligt för att vinna. Men inte mer. Bottenlaget Tingsryd kämpade och försökte utan att komma riktigt nära. Det är svårt att göra mål när varenda skott går en halv meter över ribban. Ett tag trodde jag att smålänningarna kommit på ett sniket sätt att massklona Johan Åkerman.

Jag glömmer aldrig den en gång i tiden upphausade ex-bajarens legendariska dumpning i en match 1995: Åkerman skulle lägga ner pucken i zon för sina svartgula lagkompisar att åka på. Tajmingen var perfekt. Det var läge för att skapa tryck. Tyvärr blev puckträffen inte lika bra. Åkerman drog upp trissan högt upp i nätet över ena sarghörnan. Det postiva med aktionen var att han åtminstone inte tappade pucken på blå och orsakade en farlig kontring, vilket han annars normalt brukade göra under sina tre säsonger i AIK.

18.00 satt jag i soffan och tänkte: Det kan väl vara kul att se hur det går för Ryno, den gamle gnagaren.

Kul...? Inte så himla visade det sig. Ryno var sig nämligen lik. I tredje perioden slafsade han bort en straff på ett sätt som fick mig att minnas alla de gånger som jag suttit på Hovet och suckat över Långe man. Till synes oinspirerad och loj gled han fram med pucken och vispade iväg ett skott med ärtbössan. Challe Berglund tyckte att Ryno visat dålig attityd under andra halva av matchen och att han därför inte borde ha fått lägga straffen. För en gångs skull höll jag med den störiga och stockholmsdryga urdjurgårdaren Charles.

Viasat Hockeys laguppställning är i sig en anledning till att aldrig aldrig vilja se AIK i HockeyAllsvenskan igen. (Jo, jag vet, det finns en del andra, tyngre vägande skäl därutöver.) Kanalen mönstrar en i mina ögon och framförallt öron ovanligt muppig expertpanel. Jag menar, Håkan Södergren, Challe Berglund, Andreas Johansson och Johan Tornberg. Vad är det för jävla skit? Fyra smatterband med mundiarré och taskiga tränarmeriter. Ge mig ett powerbreak.

Det roligaste med kvällens match var att se den unge talangen Filip Forsberg. Han kan nog bli ungefär hur bra som helst. Det tråkigaste var att höra Challe Berglund raljera över Leksands keeper, Jens Holmström. Samme målvakt som med kvällens nolla alltså har hållit tätt i två raka matcher.

* * *

En snubbe i Johanneshov
satt vaken mens lillgrabben sov
och lyssna på Challe
och tänkte: Tjockskalle!
Han harvar i dyn, tack och lov