In i det vilda igen

Det finns inget annat lag som väcker så primitiva lustar i mig som Färjestad. Jag tycker verkligen illa om dem, de där malliga, bralliga karlsatösera med det lila extra.

Således njöt jag av att se Bångs behandling av Berglund igår. Jag satt och hoppades att någon skulle nita Nihlstorp också, knuffa Kåbergskan och peta på Pelle Prestberg. Jag fick lika många barnsliga vredesutbrott under den tredje perioden som Greken får på en hel match. Det kändes bra för stunden men med facit i hand så medger jag att det kostade mer än det smakade. Bångs fight fick fiasko till följd. Kåbergskan och Pelle Jöns fick fortsätta fjolla omkring i sina vita handskar. Och själv drog jag på mig två minuters sveda och värk efter att ha lyckats stampa mig själv på tån! Vem tror man att man är, Howlin' Greken? Jag får skärpa mig.

* * *

I kampen kring strecken blir det bara jämnare. Vi hade chansen att hålla undan men istället gav vi oss in i det vilda igen. AIK, Bångus och alla andra med. Det här kan sluta precis hur som helst. Det skulle inte förvåna mig om matchen mellan AIK-Modo (sista omgången) blir direkt avgörande. Faktiskt kan det bli så att vinnaren på Hovet den 5 mars når slutspel medan förloraren hamnar i kvalserien.

Närmast väntar i alla fall vår favoritmotståndare på bortaplan. Gnaget bör naturligtvis vinna den matchen. Alla som såg hur Brynäs pressade sönder Timrå igår vet hur AIK bör agera på lördag. Det är ingen slump att vi vunnit fyra raka mot Perras pöjker. AIK ska spela sitt spel, åka mycket skridskor, pressa timråbackarna sönder och samman och driva på mål. Josh får gärna avgöra.

* *

Kanonerna mullrar
som om kriget inte var över än
Kom så ger vi oss in
in i det vilda igen
(Ulf Lundell, 1987)