Kunde vunnit, borde vunnit

Fjärde raka förlusten mot La Familia. Fy fan. Fjärde raka förlusten och fjärde raka mot Färjestad utan felfri Fasth i kassen.

Det går liksom inte att komma ifrån. Utan Viktor ingen Viktoria. Det är så det känns och det är så det nästan är. Jag vill verkligen inte skylla förlusten på Bjurling. Han gör en ganska bra match. Men jag konstaterar att han släpper ett riktigt skitmål i ett läge där AIK leder matchen och dominerar spelet. Efter Färjestads kvittering ändrar kampen karaktär. Karlstatösera får matchen dit de vill. De spelar äckligt disciplinerat, bortahockey när den är som tråkigast att se på.

AIK kunde ha vunnit ändå, borde ha vunnit ändå. Men det är svårt att besegra ett topplag med 1-0.

Kedjan med Rudslätt, Andersson och Gynge har varit bra på sistone och ikväll låg de bakom det mesta och det bästa. Även Blomdahl, Sandberg och Salomonsson skapade tryck emellanåt. Blomdahl såg så målkåt ut att jag ett tag trodde han skulle göra både två och tre kassar. Men det stannade alltså vid ett. Blomdahls ledningsmål gav mig Bjuhr-vibbar. Det var lite "puckhelvetet ska in, tryck, tryck, TRYCK!" över det hela. Jag hann tänka: Alla som börjar på B är lika med bäst. Sen kom jag på mig själv och ändrade till nästan alla.

* * *

Allt och alla som börjar på PP är lika med sämst. Pilutta Play till exempel. Och Pelle Prestberg.

Pelle Prestberg är med största sannolikhet Sveriges äldsta bäbis. Karln fyller 36 om ett par dagar men han beter sig fortfarande som en förfördelad daggmask på isen. Bjäbbar och gnäller och knuffas när han tror att ingen ser. Får han mothugg åker han vanligtvis och gömmer sig. Inte sällan bakom Fröken Frögren. Den här gången var det Sandbergs tur att tröttna på Pelle Jöns. Då Fröken Frögren för en gångs skull inte befann sig i närheten av situationen gjorde Pelle det enda rätta. Han backade och kissade i byxan.

Sedan ropade han på zebran, pekade på Sandberg och gnydde: "Det var inte jag. Det var han."

* *

Det hela utspelade sig på Hovets is, i slutet av första perioden. Där och då bestämde jag mig för att avsluta min poänglösa kväll med att skvallra per blogg. Det var faktiskt Pelle som började.