Boris Zabka

Är det någon som kommer ihåg Boris Zabka? Han spelade i AIK under en trist säsong i början av 2000-talet. Boris Zabka var totalt ofarlig i offensiven, trots att han var både framåt och aggressiv. Han slutade på andra plats i elitseriens utvisningsliga säsongen 2001/2002. Den slovakiske dunderklumpen lyckades dra på sig 110 utvisningsminuter på 49 matcher. Det är än idag gnagiskt säsongsrekord för en spelare i elitserien.

Mitt starkaste minne av Boris Zabka är från sista matchen i grund-serien. AIK mötte Luleå hemma och vann med 4-1. Zabka, som inte hade lyckats åstadkomma en enda poäng på hela säsongen, gavs en sista chans att producera i slutet av matchen. Under de sista fem minuterna fick han hur mycket speltid som helst. Zabka fick till och med stå framför gästernas mål när AIK spelade 5 mot 4. Givetvis blev det varken mål eller målpass från Big Boris.

Boris Zabka gick alltså poänglös genom en hel elitseriesäsong. I kvalserien lyckades han emellertid spräcka sin nolla. Det var i säsongens sista och mest betydelselösa match - AIK var redan klara för degradering - som Zabka till slut blev målskytt. Inför 460 tappra åskådare i ett ödsligt Globen, med 35 sekunder kvar att spela, fastställde han slutresultatet: AIK-Björklöven 5-3. Det bör nämnas att Björklövens målvakt dessförinnan hade lämnat sin bur.

Det komiska med Boris Zabkas förlösande mål är att pucken aldrig var inne. En motståndare hann nämligen kasta sin klubba och hindra Zabka från att skjuta, varför domaren i enlighet med reglerna beslutade döma mål för AIK.

¤ ¤ ¤

Ibland tänker jag på Boris Zabka. Jag tänker att han var en rätt kass hockeyspelare. Men han hade någonting. Det var något med Boris som liksom dröjde sig kvar, som satte ett avtryck. Jag kan fortfarande inte säga exakt vad det var som gjorde honom så speciell. Kanske var det hans sätt att röra sig på banan. Kanske var det hans extremt outvecklade målsinne. Eller så var det bara namnet som gjorde honom värd att minnas. Boris. Boris Zabka.

¤ ¤ ¤

Den 5 januari var det exakt ett år sedan som den här bloggen föddes. Jag glömde förstås bort att fira födelsedagen. Först i morse slog det mig att det kanske vore på sin plats med en bit tårta. Så här sitter jag nu på lördagskvällen, firandes mig själv och min ettåriga blogg, i fantasin smaskandes en bit Schwartzwald och in da reality nynnandes en liten sång...