Vilken underbar kväll på Hovet för alla svartgula hockeygnagare. Och vilken fruktansvärd kväll för alla leksingar. Marginalerna var på vår sida denna gång och allt som kunde gå fel gick fel för Leksand.
Gästerna kom till spel utan Antti-Jussi Niemi och Jan Huokko. Det syntes att de två backarna saknades. Särskilt i egen zon var Leksand emellanåt duttiga och osäkra och detta utnyttjade Gnaget på ett effektivt sätt. Matchen var dock länge tät och jämn men AIK hade den lilla tur som saknats i tidigare kvalserieomgångar. Nu studsade pucken vår väg i de avgörande lägena. Jag vet inte hur många gånger den retfullt trillade omkring mellan Leksandsklubbor i vårt slott utan att någon mas lyckades få träff. Var det inte Heino som stod i vägen för trissan så var det svartgula backar. En gång agerade stolpen Heinos bästa vän (även om det på jumbotronen såg ut som att pucken faktiskt var inne).
Enligt skytten Johan Hägglund, som enligt TV4 egentligen borde ha bokförts för 4-2-målet, var pucken aldrig inne: "Pucken tog i stolpen. Inget snack om saken", säger han till Sportbladet. När jag tittar på bilderna från SVT inser jag att han har rätt (trots att reportern i inslaget övertygat pläderar för motsatsen). Pucken tar verkligen i Heinos vänstra stolpe. Kolla själva, pucken far i luften, inte längs isen. Den tar i insidan av stolpen och sjunker sedan i en båge ned mot isen.
Givetvis bör målkameror införas i Kvalserien. Och fyradomarsystem. Det får inte uppstå fler rabalder kring tveksamma mål nu. "Råttet är mågat" för att citera Per Ledin. Det står alldeles för mycket på spel, såväl sportsligt som ekonomiskt för att inte använda sig av tekniken i svåra målbedömningar. Hur svårt kan det vara att skrapa ihop stålar till de nödvändiga kostnader det innebär att införa målkameror? Någon sponsor måste man väl kunna ragga? Det borde ligga i hela Hockeysveriges intresse att rätt lag går upp i Eltserien.
- - -
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker det är beklämmande att så många AIK:are lägger så mycket energi på att håna Leksand en kväll som denna. Jag har svårt att förstå varifrån all denna skadeglädje kommer. Givetvis njuter jag av att se mitt lag vinna över en konkurrent men det finns ingen anledning att i ramsa efter ramsa fokusera på Leksands olycka. I mina ögon framstår man bara som en loser med mindervärdeskomplex om man i segerns ögonblick ägnar sig åt hånskratt och nidvisor. Nej, hylla gärna Gnaget men ge fan i att håna gästerna. Leksand och dess supportrar förtjänar bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk om fler supportrar vore som du. Och nu menar jag inte i AIK:s läger utan överallt. Hade varit så kul att tävla mot varandra i vem som kan bära fram sitt lag på mäktigast och fyndigast sätt. Att få slippa det plumpa hatandet och ffa. hånandet när gästande lag förlorar. Stod själv och hyllade Redhawks efter att vi spelat ut dem häromsistens och det kändes lika bra som att vinna matchen.
Ser jag dig i Ejendals när Gnaget gästar kan du vänta dig en pilsner.
Åh, den ölen skulle smaka mumma, det må jag lova. Den här gången blir det antagligen ingen resa till Leksand för min del då jag just blivit pappa. Men till nästa säsong kanske... Och helst i Elitserien då förstås!
Man ska aldrig sluta drömma...
Skicka en kommentar