Jag blir inte riktigt klok på Johan Ryno. Ena stunden briljerar han med balans, skridskoåkning och finess. Bara för att lite senare glida omkring i ett vakuum av tristess.
Gnaget nummer 16 har haft otur med skador, visst. Men, när han kom tillbaka i vintras gjorde han det med besked och såg riktigt vass ut. Jag och många med mig tänkte att den riktige Ryno var tillbaka. Det bådade gott inför kvalspelet. Kanske skulle Ryno kunna bli den joker vi så väl behövde i de avgörande matcherna?
Hur blev det? Vad ser vi av Johan Ryno nu? Jag tycker mest att han ser duttig, pluttig och oinspirerad ut i sitt spel. Det är inte konstigt att Ryno har fått nöta bänk ett par gånger i Kvalserien. Mot Växjö kom han visserligen in i tredje perioden och avgjorde. Men det var mest slumpen som lät Rynos tama dragskott leta sig in bakom Brage i kassen. Spelmässigt var det ingen rivig Ryno som regerade direkt.
Om Johan Ryno vill ta steget, om han vill nå nästa nivå, om han vill lira med de stora grabbarna, då måste han sluta valpa omkring som en annan junior. Ryno måste börja använda sig av den där stora kroppen, den där långa klubban och de där fartfyllda fötterna. Ryno måste börja visa vilja och hänsynslöshet. Han måste helt enkelt kliva ur Jr-pyjamasen och dra på sig JR-kostymen. Det är knappast en blivande NHL-forward vi ser glida omkring i Gnagets svartgula tröja för tillfället. Frågan är om han ens har en framtid i Elitserien.
Ibland handlar allt om vad man vill. Frågan är: Vad vill Johan Ryno?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar