Ingen kan slå vårt svartgula lag

För lite mer än ett år sedan såg jag AIK:s hockeydamer in action för första gången. Jag hade bestämt mig för att förälska mig i ett lag och förälskad blev jag.

Skillnaden mellan en tjejkväll på Ritorp och en tjejkväll på Hovet är som skillnaden mellan husmanskost och snittar. Husman is for real, snittar en del av en deal. Jag hade bestämt mig för att älska AIK, precis som jag alltid älskat AIK, och AIK svarade upp med att frälsa min fördomsfulla själ. Förtappad och en smula stollig stapplade jag in på Ritorp en höstlördag 2012, med stukat förtroende och tvivel i blick. Men med beslutsamheten som ledstjärna och kamrat, med Prozac som ett livs levande lyckopiller vid min sida.

Sedan fick jag se Linnéa Bäckman täcka skott i ett slott.

Sedan fick jag se Michelle Löwenhielm göra mål framspelad av Lisa Johansson.

Resten är modern historia.

Fångad, frälst och fast besluten om att låta förälskelsens frö få fäste i min jordnära personality lämnade jag Ritorp den 22 september 2012. Jag anade där och då att det hela bara var början på en lång kärlekshistoria. Idag vet jag att det var just så.

* * *

I helgen fördjupades kärleken och respekten. AIK mötte Sundsvall på lördagen och Leksand på söndagen. Sveriges bästa hockeylag gjorde precis vad som förväntades: Vann gånger två. Höll nollan gånger två. Visade mästarklass och gick upp i serieledning.

Lille C och jag såg matcherna på plats, som alltid numera från fiket och fönstret. Vi kallar det AIK Kids Zone, eller för att vara sådana, The Real AIK Kids Zone. På The Real AIK Kids Zone finns det plats för alla som vet hur man stavar till kärleken till spelet. På The Real AIK Kids Zone regerar AIK-stilen.

* * *

Inför Sundsvall hemma träffade vi @PerNilsson_ med dotter. Läs Pers text om att upptäcka #AIKdam här:

Min första damhockeymatch

Eddie, Tompa och Klabbe var naturligtvis där med. Samt förstås ett helt gäng andra underbara gnagare (plus några närmast sörjande Wild Cats-fans). Prozac saknades tyvärr men vi som var där gjorde vårt bästa för att hålla ställningarna. AIK dominerade som väntat på isen och om det inte varit för Sundsvalls duktiga keeper, Maria Omberg, hade segermarginalen blivit betydligt större än 2-0. Det ska dock sägas att AIK knappast gjorde någon toppmatch. Laget gjorde vad som behövdes, varken mer eller mindre. Segern odiskutabel.

* * *

Mot Leksand på söndagen bjöds det bättre fart och fläkt, både på isen och vid sidan av. På isen visade AIK stil och klass och vann med klara 3-0. I Kids Zone umgicks Lille C med Lille T över laggränserna. Sund antagonism och delad glädje. Hockey, Stor och Liten och Barnvakts-Boris i en salig blandning. Jag har nog aldrig haft roligare på en hockeymatch!

Det syntes att det var två bra lag som gjorde upp om serieledningen. AIK imponerade, fick ett gratismål efter en praktmålvaktstavla som hade gjort Ulf Lundell grön av avund och segrade stabilt. Ändå visade Leksand att de antagligen blir att räkna med i Riksserien 2013/14. Det ska nämnas att Linnéa Bäckman stod över matchen. Med #91 på isen hade AIK garanterat vunnit med minst det dubbla.

Minatsu Murase visade varför hon redan förra säsongen fick pris som Riksseriens bästa målvakt. Säkrare sista utpost får man leta efter.

* * *

Utan att vara någon som helst expert vågar jag påstå att AIK anno 2013/14 är minst lika bra som det lag som vann SM-guld i våras.

Laget har fått en betydligt bättre start än i fjol, sannolikt tack vare att man i dag är betydligt mer samspelt än vid samma tidpunkt i fjol. I spelare som Helene Martinsen, Line Bialik, Lisa Hedengren och Lisa Johansson har man spets framåt så det förslår. På backsidan har man bl.a. Linnéa Bäckman och Emmy Alasalmi som håller högsta inhemska klass. Några spelare har lämnat, några spelare har kommit in. I stort ser det riktigt bra ut, åtminstone från min nyfrälsta utsiktspost. Det ska bli mycket spännande att följa AIK i höst och vinter.

* * *

I morgon, onsdag, spelar AIK säsongens femte riksseriematch. Silverspecialisterna Brynäs tar emot mästarna i Läkerol Arena.

Brynäs som igår kväll, efter en tung start med tre raka förluster, tog säsongens första efterlängtade trea genom att besegra Sundsvall hemma (4-1). Återstår att se om de kan mäta sig med serieledarna från Solna. Jag tvivlar.

För som var man och woman brukar sjunga: Ingen kan slå vårt svartgula lag!

* * *

Modern historia för oinvigda:
Mitt hjärta följer varje steg (2012-09-21)
Ståfräs och kullor omkull (2012-09-22)