Ännu en vandring in i förvandling

AIK blandar och ger men så sakteliga går det framåt. Gårdagens match mot Örebro var långt ifrån kanon men ännu längre ifrån TV4.

Mot Brynäs borta i onsdags såg jag en enda linje i spelet och det var det briljanta målvaktsspelet. I övrigt var det mest snubblande nära fiasko. Inte ens efter straffläggningen var jag glad. Snarare sur och tvär. Hur faan kan man INTE skicka fram Janmark att slå en av de ordinarie straffarna?! Jag tänkte och kände samma sak hemma mot kulturella Cluben. Är det Jante som styr i båset eller? Jag föredrar Janislagen alla dagar i veckan.

Daniel Larsson räddade oss i Gävle. Han var fullständigt fenomenal. Igår på Hovet var han minst lika bra. Han tycks ha funnit sig själv. Det tog lite tid men med Perssons hjälp och Hambergs sparring verkar det ha vänt. Larsson utstrålar plötsligt ett lugn som jag sällan såg i fjol. Fortsätter han som i de senaste två matcherna har vi en matchvinnare att luta oss mot mellan stolparna. Klippan Larsson!

En annan som tycks ha hittat sig själv är Fredrik Carlsson. Jag älskar att se Carlsson när han är redig och rekorderlig.

Brett Carson och Derek Joslin börjar ta för sig. Efter en trevande start, inte minst av Joslin, tycker jag mig nu se två stora backar som är på väg att lära sig vad det innebär att spela på gigantisk is. Spelet framför den egna målburen har överlag inte varit bra i början av säsongen, men igår såg det bättre ut. AIK försvarar sig bättre i egen zon. Det är rejälare tag, mindre pucktittande och mer sortering. Vem gör vad och när? Mot Örebro synkade man med varandra.

Fortfarande kladdas det för mycket i uppspelen. Det petas och tvekas och är allmänt sisådär med att sätta en ordentlig förstapassning. Delvis tror jag detta beror på bristen på spelskickliga backar. Man blir lite för lätt stressade i pressade situationer. Men det har så klart även med självförtroende att göra. Märker man att besluten man tar leder rätt så stärks man i självtilliten och vågar spela ut. Märker man att besluten man tar leder till misslyckanden och gratischanser för motståndaren är det lätt hänt att man krymper och blir rädd. Det handlar om att tillåtas få växa, sakta men säkert på svajiga ben.

AIK måste våga misslyckas för att i slutändan lyckas. Och jag måste sluta använda mig av klyschor och floskler. Eller inte.

* * *

Jag missade matchen igår. Det vill säga, jag såg den inte på plats. För närvarande får andra saker tillåtas gå före AIK.

Detta innebär tyvärr att jag med största sannolikhet även missar kvällens efterlängtade hemmapremiär på Ritorp. AIK tar emot nykomlingen Sundsvall i Riksserien (matchstart 18.30) och det kan naturligtvis bara sluta med slakt. Själv kommer jag ägna dagen och sannolikt kvällen åt att packa. Flyttlasset går om en vecka och jag är en smula stressad. Morgondagens match mot Leksand ska jag dock bevittna. Grabben och jag har bokat bord! Det blir AIK och hockey, kaffe och mazarin, korv med bröd och träffa svartgula ekvilibrister och blåvita antagonister. En skön söndag på Ritorp helt enkelt.

Stöd AIK Dam, för bövelen!

* * *

Det är mycket nu, by the way. Så här har det, om vi bortser från övriga måsten, sett ut i kalendern sedan förra lördagen:

Lördag 21/9: MSSK (borta)

Söndag 22/9: MSSK (borta)

Måndag 23/9: Linköping (hemma) och IFK Göteborg (borta)

Tisdag 24/9: Almtuna (hähä)

Onsdag 25/9: Brynäs (borta)

Torsdag 26/9: Djurgården (borta)

Fredag 27/9: Örebro (hemma)

Lördag 28/9: Sundsvall (hemma)

Söndag 29/9: Leksand (hemma)

* * *

Sist men inte minst:

Sam Hallam tycker att Växjö Lakers måste "stå upp för sin identitet". Identi...vadå?