Så serielunka vi så småningom

AIK har inlett som förväntat. Efter en bra om än försvarsmässigt vinglig premiär på Hovet har man följt upp med två ganska dåliga matcher på bortaplan.

Modo-matchen har jag inte ens sett så den ska jag passa mig för att uttala mig om. Av de rapporter som nått mig konstaterar jag dock att det är svårt att vinna matcher i bussen. Modo borta brukar annars vara en match som AIK har stor chans att vinna. I tisdags tycks man överhuvudtaget inte ha befunnit sig på isen. Närvarande men frånvarande. Typ. Sådant som händer innan det vänder. Äh! Floskler och tomma ord är vad det blir när man, som en annan, försöker skriva om något man vet alldeles för lite om. Modo-matchen läggs till handlingarna. Även en inställd spolning är en spolning.

Gårdagens torsk i Skellefteå var ungefär lika väntad som Robert Roséns upprepade poängtorka i Växjö. Inget nytt under solen. Vi vet hur det brukar se ut i det västerbottniska trollträsket. Det börjar med att man möts av en skylt som det står AIK på. Det fortsätter med att en sexfingrad speaker, bara för att retas och göra sig ofantligt töntig, envisas med att benämna bortalaget "Gnaget" och hemmalaget AIK. Sedan får man höra en genuint vidrig sång om Sveriges bästa AIK. Det är folkfest i Byskebygd. Buskis, Snuskis och en flinande Jimmie Ericsson.

Skellefteå Allmänna Idrottsklubb är Eilert Pilarm på farliga droger. Skellefteå-Eilert har glömt bort att han bara är Elvis på låtsas. Han tror på fullaste allvar att han är alive and kicking. High six!

* * *

Jag har spått en höst och vinter där AIK blandar och ger men där man efterhand visar att Gnaget 2013/14 är betydligt bättre rustat än laget 2012/13. Återstår att se om Saida går igen i Black Boris.

* * *

Någon frågade mig var nyckeln till framgång ligger. Jag svarade: På Hovet där gnagarna bor ligger nyckeln. Sök i slottet framför det egna målet. Ni ska leta ordentligt. Ni ska hindra alla obehöriga från att inta slottet. Tryck bort dem, tackla dem, slå dem. Tryck era svettiga handskar så långt upp i snoken på de jävlarna att de aldrig mer törs visa sig framför Larsson. Mangla. Om en kille som heter Jimmie försöker göra samma sak som han gjorde igår ska ni låta honom veta att han lever. Han ska döden dö (vilket i praktiken innebär att hans ballar ska bli blå).

Ett av många problem igår var att när AIK verkligen försökte hålla rent i slottet så straffades man orättfärdigt av de långrandiga.

* * *

Rikard Franzén inledde presskonferensen efter gårdagens debacle med att prata om domarna. Han visade sig vara rörande överens med det svartgula twitteretablissemanget, som under matchen tävlade om vem som kunde såga zebror på fräckaste sätt. Jag vann inte, men det viktigaste var att delta. Kort sammanfattat menade Franzén att domarnas insats vid Skellefteås 2-1-mål var kass. Lite längre sammanfattat menade Franzén att domarnivån överlag är för låg i SHL. Vi har hört den förut. Jag lägger en värdering i detta och konstaterar att Franzén sa ungefär precis vad jag och många med mig tänkt, tyckt och uttryckt under relativt lång tid. Zebrorna suger.

* * *

Men man får de domare man förtjänar. Om SHL ägnade mer tid åt att säkerställa en jämnhög domar- och bedömningsnivå istället för att hitta på listiga förslag på hur man effektivast håller de allsvenska lagen utanför finrummet så hade vi kanske sluppit det här problemet.

* * *

Hockeyligan gör allt de kan för att stänga serien. Själv tycker jag att den ska öppnas upp.

Alternativt förordar jag tvångsnedflyttning av Färjestad och ett par till. Så de får uppleva hur det är att kämpa i källaren.

* * *

Apropå Skellefteås 2-1-mål igår: En märklig grej med hockey är att man är ansvarig för sin egen klubba men tydligen inte för sin egen kropp.

* * *

Säga vad man vill om Leksand men en del av mitt hjärta jublar över att nykomlingen gav Färjestad på nöten. Samma sak med Örebro vs HV71.

Leksand och Örebro visade igår varför nålsögat till SHL bör utvidgas snarare än tvärtom. Skillnaden mellan SHL-lagen och deras allsvenska konkurrenter är mindre än Håkan och många med honom vill tro.

* * *

På måndag tar AIK emot Linköping på Hovet. Jag blickar framåt med oro. Gnagarhjärtat bultar och slår och allt är precis som vanligt.

Det finns ingen serielunk för oss gnagare. Den som hävdar att hen inte går på hockey för att matcherna saknar betydelse lurar sig själv. Det är inte sen vi ska vara som bäst. Det är på måndag, på onsdag, på fredag och hela serien ut. Vi AIK:are har varken tid eller råd att serielunka oss genom en hockeyhöst och vinter. Vår viktigaste tid är nu, imorgon och resten av denna säsong.

* * *

Samtidigt som AIK Herr fäktades med zebror och väderkvarnar i Skellefteå begick Svenska Mästarna riksseriepremiär i Piteå. AIK vann (så klart) med 5-3 efter att förra säsongens guldhjälte Line Bialik punkterat matchen med mindre än tre minuter kvar. Tack vare AIK:s hockeydamer gick jag och la mig med ett leende på läpparna igår kväll. Tack vare Linnéa Bäckman, Lisa Johansson, Michelle Yucel och de andra svartgula hockeyhjältarna orkade jag stiga upp även denna molniga söndagsmorgon och författa ett genomtänkt och välformulerat blogginlägg tillägnat klubben och lagen i mitt hjärta.

Framåt stolta AIK!

* * *

Så serielunka vi så småningom men inte än på länge.