"Det finns absolut ingen anledning till oro..."

Det är ett nytt år med allt vad det innebär! Nya förhoppningar, nya drömmar, nya möjliga omöjliga mål. Som en hyllning till alla lallare och obotliga optimister blir jag Bagdad-Boris för en kväll.


Bröderna Ahlström har haft en fett jobbig säsong. Men de har haft lite otur bara. Det var dessutom Perras fel att de var så värdelösa. Med Anders Eldebrink vid rodret har Oscar och Victor genomgått en förvandling utan dess like. De är sedan ett par matcher tillbaka AIK:s defensivspecialister. De släpper inte till en endaste målchans i egen zon. De äger motståndarnas anfallsess. Förvisso har de fått mindre och mindre speltid för var match som Eldebrink coachat dem, men hallå. Hallå! De är inte inne på några mål bakåt.

Sämst plus/minus i Gnaget? En poäng vardera de senaste 19 (!) matcherna? Äsch, det där är småsaker. Inget att haka upp sig på eller bekymra sig om. Det finns absolut ingen anledning till oro. Bröderna Ahlström spelar numera i en "defensivfemma", det har jag läst på ett nätforum och då måste det stämma. De är defensiva föredömen.

* * *

Vi har häng på slutspelslagen, bara 13 (!) poäng upp till Frölunda på åttondeplatsen. Överkomligt. Ett litet glapp som vi lätt käkar upp. Vi har t.ex. två matcher kvar att spela mot just Frölunda. Finns absolut ingenting som talar emot att vi vinner de matcherna. Målskillnaden ska man inte haka upp sig på. AIK har -22 men vadå. Vad är 25 mål upp till Frölunda att bry sig om?

* * *

En oerhört stark insats gjorde AIK by the way borta mot HV71. Vi knep en pinne. Visserligen efter att ha släppt in en kvittering med en sekund kvar men ändå. Vi knep den! Utan Perra hade vi vunnit, lätt.

Inför morgondagens match mot Skellefteå har vi gjort ett så kallat slutspelsdrag. Efter morgondagens match funderar vi på att låta en av våra krönikörer skriva en slutspelskrönika på hemsidan.

* * *

Det finns som sagt absolut ingen anledning till oro. De som oroar sig är såna där undergångsgnagare. Såna där dönickar som gapar på förstärkningar och förändringar bara för att det går lite emot. Med Kristian Huselius och Kris Beech i laget och med Eldebrink i båset är Gnaget på rätt väg. Nu tar vi nästa steg! Med Dicken och de andra skadade nyckelspelarna tillbaka, med de nya defensivspecialisterna i toppform (vem vet, kanske spelar de hela 11 minuter var i morgon?) och med Bagdad-Boris vid tangentbordet kan det inte gå fel.

Det finns absolut ingen anledning till oro. Har jag sagt det? Jaså inte. Nåväl. Nu kör vi! Nu ger vi allt! Nu kryper vi närmare slutspel!

* * *

LÄS MER HÄR!