Igår publicerade Marie Hallman en färsk intervju med Gozzi. Efter att ha läst den blev jag i det närmaste upprymd. Så ikväll hittar jag den här artikeln enligt vilken Georges Laraque idag har utsetts till vice ordförande för The Green Party of Canada. ~ Kan man tolka DETTA på annat vis än att Laraque tackar nej till AIK?
För ett par år sedan var jag en engagerad joggare. Jag joggade mer eller mindre dagligen. På senare tid har det emellertid gått utför med joggingen. Numera satsar jag istället på bloggingen. Blogging påminner en hel del om jogging. Båda sysslorna kräver trägen träning. Man föds inte till bloggare, man blir det. Blogging blir precis som jogging roligare ju större publik man har. Uppmuntrande kommentarer ger extra energi och en skjuts i baken. Vätska är väldigt viktigt. Som joggare föredrog jag vatten framför sportdryck. Som bloggare föredrar jag kaffe framför allt.
Blogging är liksom jogging både vettigt och svettigt. Hjärnan syresätts och rensas på en och samma gång. Däri ligger det vettiga. Kroppen blir varm och då särskilt huden under min högerarm. Däri ligger det svettiga. Det blir lätt lite blött när man envisas med att pilla på musen. Ja, den var dålig men vad begär ni egentligen? Även Boris har fläckar!
När jag var som mest såld på jogging köpte jag pulsklocka, vätskebälte och linnen som kunde andas. Givetvis tejpade jag bröstvårtorna också. Sedan jag bytte jogging mot blogging behöver jag varken klocka, bälte eller tejp. Däremot är jag mer eller mindre beroende av YouTube och andra nätbaserade inspirationskällor. Exempelvis ett antal hockeypuckade bloggkollegor. Om jag som jogger tog mig dagliga joggingrundor, tar jag mig som blogger dagliga bloggingrundor. Ibland blir rundorna långa, ibland korta. Oavsett längd och tempo är de nästan alltid lika givande. Ta gärna en titt på bloggingrundan en bit ner till höger här på bloggen. Den utökas med jämna mellanrum, allteftersom jag finner nya intressanta spår och vattenhål. Bara under den senaste veckan har Brynäsredaktionen, Tikarebloggen och Marcus blogg tillkommit. Jag rekommenderar samtliga bloggingintresserade läsare att klicka loss. Glöm inte deodoranten!
¤ ¤ ¤
Varför ska man slita ut sin kropp och jogga Hellre vill jag smita ut på nät och logga in mig här och plita ned en vers och blogga
Det är antagligen fånigt och meningslöst men faktum är att jag ett par gånger om dagen går in på AIK:s hemsida bara för att se om Laraque har skrivit på. Frågan är vad som krävs för att han ska komma? Pengar? En större bil? Kanske en alldeles egen liten sång? Jag önskar jag kunde bidra på något sätt. Rik är jag då inte och min Nissan Micra skrotade jag för mer än ett år sedan. Jag antar att det enda som återstår är sången. Jag tar den med känsla och darr:
Jag har suttit på min kammare och tänkt på dig idag Jag har tänkt så fina tankar och nu har jag ett förslag Livet är en hockeymatch så fullt av hugg och slag Vill du spela i mitt lilla hockeylag?
Mitt lilla hockeylag och du Mitt lilla hockeylag och jag Mitt lilla hockey-hockeylag Mitt lilla hockeylag och du Mitt lilla hockeylag och jag Mitt lilla hockey-hockeylag
Himlen är skyldig och grå som dimman när Boris är på fyllan i villan, på blaskigt besök i spritkök bortom spolad krök Tro mig, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns För tiden har varit hård mot AIK Himlen är skyldig och grå
När vi växte opp lekte livet, vi låg i elitserietopp Det var helt självklart att vi alltid skulle vara outbytbara Vintrar svepte fram Gnaget värmde oss, vi samla’ matchprogram Hovet gungade och isen var så klar Hela tillvaron var underbar
Himlen är skyldig och grå som imman i glasen, de små Att snapsdroppar rinner som tårarna gör det rår inte hjärnorna för Greken, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns För tiden har varit hård mot AIK Himlen är skyldig och grå
Frusna på en strand satt vi som krakar och såg Håkans rövarband dra fram i smöret som vi inte kunde nå Himlen var så grå Vi såg molnen ta mark men snart så stiger solen över oss så stark och våra ögon ser en härlig morgondag Ett magiskt, gnagisk hockeylag
Himlen är skyldig och grå som strimman när vågorna slå Att regndroppar faller som tårarna gör det rår faktiskt stjärnorna för Greken, jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns Men vinden har vänt nu, vi lämnar vår vrå och himlen blir oskyldigt blå
Jag har ägnat kvällen åt fotboll. Kval till Champions League närmare bestämt. Det var nervöst och krampaktigt och faktiskt rätt så dåligt ställt med det mesta. Inget skönspel, inget tempo. Internationell fotboll när den är som sämst skulle man kunna säga. Och resultatet blev inget vidare det heller. Att det ska vara så förbannat svårt att få in den där bollen!
¤ ¤ ¤
Vakna grabbar Domarn har blåst spelet verkar låst
Vakna grabbar Sätt igång Inte ännu en lååååååång boll
Vakna grabbar Skjut då för faan Sikta på nåt billigt Passa 'nte så pilligt Tänk att man frivilligt betalar för att se ett lag som e så B
BB?
Helvetes sopa Satans idioter Spelas ut efter noter Kassa allihopa
Vicket gäng, sicket fläng Det blir knappast stilpoäng Säkerligen får vi däng Dags att tänka på refräng;
Vill man vinna så måste man vara redo för ett krig Åtminstone i kvalet till the fucking Champions League
¤ ¤ ¤
Nåja, vi höll i alla fall nollan. Om en vecka spelas returen i Köpenhamn. Heja Bate Borisov!
En vis man till visman har fått mig att fatta ett beslut. Hädanefter tänker även jag kalla mig travestit. Jag skriver naturligtvis under samtliga rättighetskrav som igår kväll proklamerades av bloggbroder J. Låt mig också ta tillfället i akt och travestera en travestit:
Jämtleksing lanserar äntligen devisen att om någon känner sig smått under isen så kan han ju alltid förvanska bevisen se råttan förvandlas till lortiga grisen och döpa om bloggvän till Broder Borisen
¤ ¤ ¤
Nu till något helt annat. Jag antar att ni minns min bror Billy. Han är kanske inte är lika sympatisk som jag, men han är OK.* Han påstår att jag vid upprepade tillfällen har skändat Leksands IF och dess fans. Ja, han säger faktiskt så. Skändat! Han vet förstås inte vad han snackar om. Jag har såklart aldrig skändat Leksand. Snarare har jag på ett, om jag får säga det själv, synnerligen sofistikerat sätt hyllat såväl klubben som laget som spelarna och fansen. Det kan väl hända att jag grisat till det någon gång eller två. Kanske har jag till och med släpat Leksands namn i smutsen. Å andra sidan har jag aldrig surat över den där förargliga svinvaccinhistorien. Tvärtom!
Och varför i hela friden skulle jag vilja skända en så fin och antik, förlåt, anrik förening som Leksands IF? Varför skulle jag, som antagligen har fler leksingar än gnagare till läsare, vilja håna och förlöjliga en hel supporterskara bestående av större delen målkåta sailors? Nej, som alla tänkande människor och masar förstår har jag aldrig, aldrig haft för avsikt att driva gäck med Leksand. Snarare har jag alltid ansträngt mig för att med värme och respekt närma mig Sveriges svar på Finland. Den som mot förmodan har något att invända mot ovan uppdiktade historieskrivning kan ju alltid lämna en replik i kommentarsfältet här nedan.
* Jag snodde den raden av min favoritförfattare Erlend.
Jag finner stort nöje i att travestera gamla visor. Ibland blir resultatet något sånär likt originalet. Ibland blir det något helt annat. Dagens visa är ett exempel på hur det kan gå när jag svävar iväg och tappar tråden. Det råkade till och med trilla in en sjätte vers. Förlåt mig, Evert!
¤ ¤ ¤
Jag sjöng vid bondens knut "Nu är sommaren här! "Äh, den är nog snart slut" sa bonden, sur och tvär Sen tog han sig en sup och bakade en prilla och blev med ens så djup fundersam, tyst och stilla
Han blev med ens så djup fundersam, tyst och stilla
Jag fortsatte min sång om solen, havet, vinden Sen blanda' jag in Bång och fick en tår på kinden Då vakna' bonden ur sin djupa, tysta dvala "Ni hade bara tur snart får ni åter kvala!"
"Ni hade bara tur snart får ni åter kvala!"
Då gick jag ner till Siljan där skutan låg förtöjd Se där, en strandsatt sjöman med rygg och nacke böjd "Säg, sailor, seglar du i år?" försynt och blygt jag fråga' Han svara; "Näej, men till vår' då må du tro jag våga'"
Han svara; "Näej, men till vår' då må du tro jag våga'"
Jag gick i aftonsång till kyrkan och dess sal Jag bad om en säsong förskonad ifrån kval Mitt svarta hjärta slog hårt uti boriskt bröst när herren plötsligt drog i mig och höjde röst
När herren plötsligt drog i mig och höjde röst
"Hör på nu, unge man hör på din herres tal Du kan kalla mig Håkan Välkommen till min sal! Du tror visst jag är sniken men nu är du min gäst Låt oss stänga butiken och duka upp till fest!"
"Låt oss stänga butiken och duka upp till fest!"
Jag sa till herren; "Nej! Här stängs inte nån dörr Jag har nog fanimej var't med mången gång förr Den dörren du vill regla skall alltid olåst stå för alla som kan segla har rätt att knacka på"
För en tid sen när jag var 29 år fick jag en första kommentar från bloggarvän när jag var 29 år en teddybjörn så mjuk och rar Kringelknutten Fredriksson Ja, så hette han Han var mysig, snäll och go' men vi fann ändå varann Kringelknutten Fredriksson Han gjorde drömmen sann när han kom till mitt råttbo så gosig, gladlynt och grann Och varje dag så fick jag hälsa på helt gratis i hans bloggarvrå Knutten var svag för heminredning så Sarg ut blev aldrig trist och grå Kringelknutten Fredriksson Ja, så hette han Hans nos var, må ni tro varm som en hel savann Kringelknutten Fredriksson Hans lag visst aldrig vann men det tog Knutten med ro som en sann och riktig man Och tiden gick Jag som först var en rå svartsynt och vilsen gnagare blev för var blick som jag fick av Knutten, - Åh! allt mera mjuk och svagare Kringelknutten Fredriksson Ja, så hette han Knutten byggde bloggarbro som aldrig nånsin brann Kringelknutten Fredriksson En hyvens, fredens man Vilsen råtta slipar klo och river av skål, ta mig fan!
Till Olle i fönstret på internätet,
middagstiden, en sommardag.
Olle! min Olle! säg får jag dig bjuda,
grönaste gurkor från Gullmarsplan?
Eller från Sumpan, en sprittande ruda,
eller från Skansen, en gul banan?
Här hos vän Boris finns inga saxar;
ingen som klipper, varken bort eller till.
Här finns ej kråkor som kaxar och kraxar,
som på Golden Hill.
Ä’ke det gudomligt, internätet! Var?
Gudomligt att beskåda!
Än de fria bloggar som vi båda har,
med fält för svar!
Samt kommentar!
Än den svarta sajten,
som du ser? – Åh ja!
Långt från trista fajten;
Näthatarna!
Ä'ke det gudomligt? Dessa bloggarna?
Gudomliga! Gudomliga!
Skål och god middag i fönstret, min gröna!
Se hur svartråttan intar pose.
Nu ska jag tala och sen ska jag kröna
Olle till konung av Västerås!
Gurkburken äro för trång för oss båda,
Guldhyllan då? – Ett prång för de små!
Fatta buteljen, skåla och vråla;
För egen vrå!
Ä’ke det gudomligt, internätet! Var?
Gudomligt att beskåda!
Jag går i väntans tider. Det värker i mitt bröst och magen värkar orolig. Kommer han inte snart, den där Georges? Det känns som vi har gått över tiden med flera veckor. Allting är färdigt och klart här hemma. Jag har gjort plats för Laraques foto på hockeyhyllan. Jag har till och med lagt fram min gamla Nissan Micra-nyckel som en slags talisman. Bilen är skrotad men nyckeln har jag kvar. Den påminner mig om Georges och allt han gav. Jag kramar nyckeln hårt, väntar och längtar. Här på BB står tiden just nu stilla...
Oh, can't you see it baby You've got me goin' crazy
Varuti avmålas Allmänna Idrottsklubbens hemfärd från Allsvenskan i Hockeysverige en sommarmorgon 2010.
Solen glimmar blank och trind
vattnet likt en spegel
småningom uppblåser vind
i de fallna segel
Boris stolt i akter står
sträcker rygg och torkar tår
Greken ur kajutan går
skjuter lås och regel
Längtan gnager, lågan tänds
Boris har att göra
Rodret vrides, skutan vänds
Nog bör blogg beröra
vägen, den som leder hem
till hockeyns Jerusalem
Dags att lägga på en rem
Vi skall opp i smöra'!
Seglen fladdra, skutan går
Öset, nummer fyra
tar ett skär mens Bång han slår
Kapten Dick får styra
Skutan knarkar, bräcklig, gles
Månne Mammon bör tillbes
Greken gapar halsen hes:
"Nyförvärv är dyra!"
Gozzis glada gossars lag
som på skutan fara
tyckes mången bonde svag
Men si, di är bara
bakom flötet, allihop
Låt dem gräva egen grop
Kan ej stava ens till knop
"Knyt er egen snara!"
Si, en julle skymtar fram
och av allt att döma
ros den utav en hjälpsam
man så svår att glömma
Är han redo för comeback?
Är det dags för back in black?
Här kommer vår Georges Laraque!
Boris vågar drömma
Roger Melin, skratta, sjung
spritt vid solens strålar
Gynge blir din skyttekung
Se så fint han målar
inom ramen, ren magi
Här behövs inget staffli
Richard firar med ett skri
Han vet hur man vrålar
Boris trallar med i låten
slår an sträng och ler i smyg
Vill helst sitta ned i båten
Greken gapar: "Var ej blyg
Erkänn det som alla vet
Sluta bluffa blygsamhet!"
Skutans bloggande poet
blir med ens odrägligt dryg:
Vi ska segla opp i toppen
Till slutspel ska vi gå
Vi ska skjuta er på snoppen
apor, vargar, tjurar blå
Vi ska kämpa, vi ska slåss
Ingenting kan hindra oss
Gozzis gossar, kasta loss
Hej hå, här kommer AIK!
Jag har den här kuken och humor och en kropp som väger runt sjuttifem [...]
¤ ¤
Så där inleder ingen mindre än Ulf Lundell ett stycke poesi i diktsamlingen Tid för kärlek från 1984. Kuk och humor heter dikten. Kan ni tänka er; samma år som AIK vinner SM-guld i hockey formulerar sig Lundell på detta vis. Jag är förstås rätt förtjust i den där dikten. Och det är kanske inte så konstigt. Ikväll har jag bläddrat igenom min boriska blogg och kommit fram till att jag och Ulf nog är lite andligen släkt ändå. Hur ska man annars tolka min återkommande fixering vid fallosala flamserier?
¤ ¤ ¤
Det tycks mig vara liksom så att jag då och då råkar lyckas nå jagets absoluta bottennivå
Sen sitter jag här i en slags chimär och tror att jag är typ nån extraordinär
Penispoet i min boriska enfald Men jag blir då aldrig nån snorrelik storskald!
¤ ¤ ¤
Nä, nån Snorre Sturlasson lär jag aldrig bli. Ingen Kuk-och-humor-Lundell heller. Jag får helt enkelt nöja mig med att vara bara Boris. Och jag tänker att det får lov att bli ett slut på de här snuskerierna. Vad ska folk säga? Jaha, vad var det som utlöste det den här gången då? Usch! Folk kan ju tro att jag är så här jämt, vilket jag förvisso nästan är också men ändå. Tänk om jag riskerar att hamna i ett fuck! Boris - bloggaren som ballar ur...
Nu drar jag igen gylfen och blir seriös. Det blir varken tal om Dicken, Brad Pitt eller kondomerad gurka på minst en vecka. Pungt slut.
Lasse har kläckt sommarens bästa idé. Tomas har haft den goda smaken att utse Boris till ministerkandidat. Kringelknutten är på och Sossen likaså. Själv kampanjar jag redan för fullt.
Vill Du också ha Bättre hockey? Bidra i så fall med idéer. Bästa slogan belönas eventuellt med en nystruken propagandapantis (se bild nedan).
Jag ägnar kvällen åt att sätta ihop en byrå från IKEA. Passande nog visar Viasat Hockey Björklöven-Leksand i repris. Det funkar utmärkt att vila ögonen på hockey mens man skruvar och svettas litervis. Här har jag ägnat sommaren åt att fundera på vad det är för mening med att ha Canal Plus och Viasat i juni, juli, augusti och så får jag svar på tal bara genom ett litet tryck på fjärren. Björklöven och Leksand. Två klubbar som jag visserligen varken tycker om eller håller av men som jag ändå känner väldig sympati för. Prisvärt! ~ Rosa Bladet satte plus på elitserielagen härom dagen och som väntat fick AIK lägst betyg av alla. Men vad betyder väl en plusgrad mer eller mindre i gyllene sommartider som dessa? Det är verkligen väldigt varmt i stan. Hur man än bär sig åt så lackar svetten. Ingen suspensoar i världen kan framkalla samma känsla av mosade pissmyror i brallan. Om man sen som Boris dessutom vägrar deo - man är ju man va - så får man räkna med CD-skivor under armarna också. Men det är bara häärligt. ~ Elitseriepremiären känns rätt avlägsen. Jag har då ingen brådska. Tiden fram till den 17 september får gärna gå långsamt. Allt har sin tid och just nu är det tid för återhämtning, lugn och ro och bara lite lagom skön uppladdning. Ingen stress. Ingen oro för kommande kvalfyllda kvällar. Bara sommar och sol och kort tajt kjol. Och vi vill ha dig - Georges Laraque! * ~ Trots att hockeyallsvenskan är ett minne blott kan jag förstås inte låta bli att visitera Jämtleksings numera silverrävsfärgade blogg. I förrgår grillade han Bofors och nog kändes en del av innehållet bekant? Var får han egentligen allt ifrån, den jämt lika underfundige leksingen? Bo Fors, liksom. Och Samhallam... Idag var det i alla fall Borås tur att grillas. Borås!! Jag törs nästan lova att nästa motståndarroaster att roastas blir Malmö Räddhågs. ~ Nog för att jag kommer att sakna både Borås och Bobcats i höst men det jag kommer att sakna allra mest är naturligtvis Leksand. Och så Västerås förstås. Eller Västerås... Jag menar så klart Gurkolle. Den här säsongen har han en alldeles egen grek att heja på! För visst är Tsimikalis grek, men ändå: Det finns bara en Greken. Och apropå Greken. Efter Växjö hemma, Lawsons 1-0, Bångs spik i kistan och Boris tusentals tårar önskade min polare en låt. Det är över nu, sa Greken dagen efter segerfesten. Det är över nu! Jag sparade den till ett senare tillfälle. Till i kväll.
Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma... Sommaren är varm så varm och det är semestertider med allt vad det innebär. I två dagar har jag stått ut med min bror Bluebird. Han är äldre än jag men ibland undrar man. Idag var vi till exempel på stranden tillsammans. Bluebird hade med sig en badboll med tryck på. Det stod Office nånting på ena sidan och det tyckte vi till en början var jätteroligt båda två. Vi kom att tänka på David Brent och Gareth och Tim och allt vad de heter. Sen skrattade vi glatt och lekte med badbollen.
Jag blev visst alldeles till mig av leken. Plötsligt fick jag nämligen för mig att döpa om Bluebird till Billy Badboll. Jag stänkte lite vatten på honom och sen sjöng jag om Pål, en annan kille med en badboll, och sa att "den låten handlar om dig ju!". Då blev Billy butter. Han tog sin badboll och sa att "om inte du skärper dig så får du inte leka med min badboll mer". Då sa jag att "jag skiter i din fula badboll. Jag kan minsann när som helst gå in på Golden Hill och leka med hink och spade, så det så." Då blev Billy jättejättejättesur. Han kallade mig för Bajs-Boris och så kastade han badbollen på mig.
Jag förstod att jag sårat min storebrors känslor och bestämde mig för att säga förlåt. Förlåt, sa jag, och lovade att aldrig mera kalla Bluebird för Billy Badboll. Sen badade vi lite och blev vänner igen. Billy lät mig låna badbollen och en gång pruttade jag under vattnet så det kom bubblor. Billy skrattade och gav mig en vänskaplig smäll på axeln. Det gjorde bara ont i en minut ungefär. Förresten, en gång när jag var liten sov Billy och jag i en våningssäng. Jag sov uppe. Plötsligt vaknade Billy av att det droppade från madrassen ovanför. På den tiden var The Pinks mina idoler.
VM-bevakningens mest överraskande inslag stod nog SVT för härom kvällen. Det var när man inför semifinalen mellan Tyskland och Spanien lät ett reportage om David Villa ackompanjeras av Ulf Lundells gamla sorgesång Aldrig så ensam. Det tyckte jag var fint - om än lite långsökt. Jag menar, man måste ju ha lite problem om man väljer att koppla samman Villa med Lundell.
I alla fall vill jag inte vara sämre än SVT. Därför tänker jag idag låta Lundells lena stämma sjunga om min längtan efter Laraque.
Hitza hitz Sagt är sagt Ett ord är ett ord och en pakt är en pakt Ett löfte är ett löfte och en ed är en ed Tro aldrig nånsin att det här laget kommer att lämna dig ifred
Nu när AIK är tillbaka i eliten får vi inte bara mäta oss med de bästa på isen, vi får även ta del av Håkanligans sköna slantar. Det är häärligt att bada i pengar tror jag. Inte för att jag nånsin gjort det men ändå. Gozzi och Gnaget har klokt nog inte värvat som vore de nyrika och dumma i skallen. Istället har man tagit det varligt. En del, för att inte säga många, tror att den varliga vägen är den farliga. AIK tippas toksist av de flesta förstå-sig-påarna. Men vem bryr sig vad folk tror och tycker? AIK:s satsning är försiktig men långsiktig. Först och främst ska vi klara oss kvar i eliten. Helst utan att behöva kvala. ~ Om AIK inte hade lyckats gå upp i våras hade verkligheten sett annorlunda ut. Kanske hade jag känt mig manad att bränna en hundring på Sergels torg i protest mot den ojämlika fördelningen av pengar i svensk ishockey. Kanske hade jag för mitt tilltag till och med belönats med en notis i Metro eller Stockholm City. ~ Precis som många andra gnagare hade jag hoppats på en eller två "stjärnvärvningar" i sommar. Spelare för förstalinan med elitserierutin och känsla för mål, mål, mål. Prestberg och Bremberg kändes emellertid hela tiden som orealistiska långskott och jag kan inte påstå att jag blev särskilt besviken över att dessa herrar valde andra klubbar. Nu är truppen i princip spikad och det är väl egentligen bara Laraque som kan komma att ansluta inför hösten. Antagligen tror och hoppas Gozzi/Gnaget att nuvarande trupp ska kunna mäta sig i konkurrensen. Jag är dock säker på att man har en "Plan B", som går ut på att man under vinter, om så krävs, förstärker laget på två eller tre positioner. Allt för att undvika kvalserien. Eller i värsta fall: Allt för att överleva kvalserien. ~ Men än är det sommar, än är det sol. Och i Solna och Stockholm fortsätter vi att ömsom skratta, ömsom skaka på huvudet åt Twin Peaks, vars befolkning tror att deras lag är hela Sveriges AIK.
"Solna kommunvapen fastställdes av Kungl. Maj:t för Solna stad 1940. Det registrerades för Solna kommun hos Patent- och registreringsverket 1974."
"Skellefteå kommunvapen skapades för Skellefteå stad 1944 och övertogs oförändrat för Skellefteå kommun sedan den hade bildats på 1970-talet. Registrering av vapnet skedde dock först 1988."
Säsongen 1996/97 var det extra roligt att gå på hockeyderbyn i Stockholm. Särskilt kvartsfinalserien är minnesvärd för alla gnagare som var med. Om jag inte minns helt fel så var detta säsongen då AIK i samband med hemmaderbyna lät Difs spelare äntra isen till tonerna av Bananer i pyjamas.
Det är möjligt att jag blandar ihop säsonger och årtal här men det är faktiskt inte så himla noga. Poängen är att det var kul med musiken. Ikväll har jag suttit och funderat på vilken dunderhit som skulle kunna tänkas fungera som välkomstvinjett till hösten. Efter mycket vägande fram och tillbaka kom jag fram till följande statement: Bananer i all ära, säsongen 2010/11 är det babianer som gäller. Babianer, babianer, bäbisbabianer...
Jag kikar nära, nära skärmen och tycker mig se att det står BÄSTA PLATS LÅNGSIDA på det rosa säsongskortet högst upp i högen. Åh, vad jag ser fram emot att få säsongskortet i handen. Säg att succén från Kvalserien fortsätter! Säg att det blir ett rosa kort även i höst!
Under eftermiddagen nåddes jag av nyheten att det norska kryddföretaget Rieber & Søn slutar sälja sin produkt Black Boy. "Vi har resonerat fram och tillbaka och kommit fram till att vi inte, år 2010, vill ha ett namn som kan uppfattas som rasistiskt", säger Geir Mikalsen, informationschef på företaget.
Rieber & Søn genomtänkta och politiskt korrekta beslut får mig att fundera. Kan min blogg också uppfattas som rasistisk? Är Black Boris ett rasistiskt namn? Bor det en liten nationaldemokrat i mig? Tänk om jag riskerar att få Centrum mot rasism efter mig. Tänk om de tror att jag är en sån där smygrasse som djupt beklagar att min favoritglass Nogger Black inte längre finns att köpa...
¤ ¤ ¤ I detta nu gör Ghana upp med Uruguay i fotbolls-VM. Ghanas landslag kallas som ni kanske känner till för Black Stars. Bakgrunden torde vara Ghanas flagga, som snyggt och prydligt är smyckad med en svart stjärna. Under hela turneringen har jag bara väntat på att någon, typ en politiskt korrekt men korkad krönikör, ska slå på stora trumman och förklara hur rasistiskt det är att kalla ett landslag för Black Stars bara för att deras stjärnspelare råkar vara svarta, förlåt färgade, äsch, mörkhyade menar jag förstås.
Igår publicerade Marie Hallman en färsk intervju med Gozzi. Efter att ha läst den blev jag i det närmaste upprymd.
Jag finner stort nöje i att travestera gamla visor. Ibland blir resultatet något sånär likt originalet. Ibland blir det något helt annat. Dagens visa är ett exempel på hur det kan gå när jag svävar iväg och tappar tråden. Det råkade till och med trilla in en sjätte vers. Förlåt mig, Evert!
Nu när AIK är tillbaka i eliten får vi inte bara mäta oss med de bästa på isen, vi får även ta del av Håkanligans sköna slantar. Det är häärligt att bada i pengar tror jag. Inte för att jag nånsin gjort det men ändå. Gozzi och Gnaget har klokt nog inte värvat som vore de nyrika och dumma i skallen. Istället har man tagit det varligt. En del, för att inte säga många, tror att den varliga vägen är den farliga. AIK tippas toksist av de flesta förstå-sig-påarna. Men vem bryr sig vad folk tror och tycker? AIK:s satsning är försiktig men långsiktig. Först och främst ska vi klara oss kvar i eliten. Helst utan att behöva kvala.
"Solna kommunvapen fastställdes av Kungl. Maj:t för Solna stad 1940. Det registrerades för Solna kommun hos Patent- och registreringsverket 1974."
