Flottans glada gossar

Här ser vi dem så tillsammans. Vinnarlagets glada gossar strålar ikapp. Längst bak till vänster finner vi målvakten, den sprudlande Pukkplokks-Jokke som skuttar av glädje. Snett framför honom gör åldermannen Thomas tummen upp. Han ler hastigt mot kameran som ville han säga: - Jag är på väg någonstans. Du får allt rho din egen båt i land, du boriske bloggare.

Vidare har vi Herr Kollar som svettig men lycklig bär fram liten Pelle. Pelle som snart gjort så många mål att han bör överväga ett namnbyte till Pelé. Den som tittar noga på bilden ser att Pelle räcker ut tungan. Det är en målgest som han lärt sig av Henke Larsson och som i just detta fall riktar sig till AIK:s tränare Roger. Pelle och Roger är vänner sedan förr och enligt obekräftade uppgifter var det just Roger som fick Pelle att sluta slicka stolpen. Därav den tunga slängslicken.

Längst fram i ledet ser vi de allra gladaste av gossar. Den ene heter Martin och har en mun som aldrig slutar le. Inte ens en besegrad och besviken Boris Svarte kan undgå att flina ikapp med ynglingen. Martin Karlsson gör sitt bästa för att hålla tillbaka matchvinnaren Ollas. Denne är emellertid omöjlig att stoppa. Jesper Ollas leder ledet och pekar ut färdriktningen. Leksand är på väg mot Elitserien och tillsammans, har de sagt, ska de göra det.

¤ ¤ ¤

På avstånd framför en bildskärm sitter Boris och smider planer. Han har sett Gnaget förlora med uddamålet för tredje matchen i rad. Han är oerhört besviken men fast besluten om att inte tappa gajsten. Det är inte över förrän det är över, tänker han. Och även om det känns tungt och bittert just nu så finns det ingen anledning att ge upp.

Boris lusläser tabellen gång på gång på gång och konstaterar att om AIK besegrar Almtuna hemma och borta så finns chansen kvar. Man får aldrig, aldrig ge upp förrän spelet är fullbordat och förlorat.

Kom igen Gnaget!

Kom igen Gnaget!

KOM IGEN GNAGET!