Jag finner stort nöje i att travestera gamla visor. Ibland blir resultatet något sånär likt originalet. Ibland blir det något helt annat. Dagens visa är ett exempel på hur det kan gå när jag svävar iväg och tappar tråden. Det råkade till och med trilla in en sjätte vers. Förlåt mig, Evert!¤ ¤ ¤
Jag sjöng vid bondens knut
"Nu är sommaren här!
"Äh, den är nog snart slut"
sa bonden, sur och tvär
Sen tog han sig en sup
och bakade en prilla
och blev med ens så djup
fundersam, tyst och stilla
Han blev med ens så djup
fundersam, tyst och stilla
Jag fortsatte min sång
om solen, havet, vinden
Sen blanda' jag in Bång
och fick en tår på kinden
Då vakna' bonden ur
sin djupa, tysta dvala
"Ni hade bara tur
snart får ni åter kvala!"
"Ni hade bara tur
snart får ni åter kvala!"
Då gick jag ner till Siljan
där skutan låg förtöjd
Se där, en strandsatt sjöman
med rygg och nacke böjd
"Säg, sailor, seglar du i år?"
försynt och blygt jag fråga'
Han svara; "Näej, men till vår'
då må du tro jag våga'"
Han svara; "Näej, men till vår'
då må du tro jag våga'"
Jag gick i aftonsång
till kyrkan och dess sal
Jag bad om en säsong
förskonad ifrån kval
Mitt svarta hjärta slog
hårt uti boriskt bröst
när herren plötsligt drog
i mig och höjde röst
När herren plötsligt drog
i mig och höjde röst
"Hör på nu, unge man
hör på din herres tal
Du kan kalla mig Håkan
Välkommen till min sal!
Du tror visst jag är sniken
men nu är du min gäst
Låt oss stänga butiken
och duka upp till fest!"
"Låt oss stänga butiken
och duka upp till fest!"
Jag sa till herren; "Nej!
Här stängs inte nån dörr
Jag har nog fanimej
var't med mången gång förr
Den dörren du vill regla
skall alltid olåst stå
för alla som kan segla
har rätt att knacka på"
"Ja, alla som kan segla,
har rätt att knacka på"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar