Det finns mycket att säga om kvällens ras. Här kommer ett par synpunkter, tankar och utbrott från en besviken Boris.
AIK tappar alltså en tremålsledning till förlust med 3-4 efter förlängning. På hemmaplan. Mot Mora. Det är inte bra. Det är inte okej. Det är rent ut sagt dåligt. Riktigt svagt. Mest irriterad är jag över sättet på vilket spelarna tappar matchen. Man slutar att spela efter 3-0. Man bjuder in Mora i matchen. Man står och såsar framför eget mål, viker rent av undan när motståndarna kommer farande mot Heino i kassen. Man står inte upp i slottet. Man blir tvåa på pucken. Man glider omkring och duttar och fjuttar och förväntar sig att andra ska fixa det som man själv inte klarar av. Det är bedrövligt. Riktigt, riktigt dåligt.
Vad har hänt med vårt försvarsspel? I fjol hade Gnaget en häpnadsväckande förmåga att stänga matcher. Vi kunde försvara de mest ynka uddamålsledningar in till sista slutsignal, oavsett motstånd. Numera känns det aldrig riktigt tryggt. Numera känns det ständigt opålitligt och nervigt i egen zon. Heino blir med rätta förbannad när motståndarforwards hugger mot hans händer i målgården, men hur kan det komma sig att dessa motståndare överhuvudtaget tillåts ta sig fram till Heino? Gång på gång ser jag ikväll hur Moraspelarna flockas kring vår målbur. Vi står ju inte upp för vår keeper! Vi försvarar ju inte vårt slott, vår målgård och vår kasse!
-
Jag gillar inte att såga enskilda AIK:are, åtminstone inte här på bloggen. Ibland är det emellertid svårt att låta bli. Ibland är det befogat att klaga på spelare, särskilt sådana som man vet kan så mycket mer än vad de faktiskt visar. Ryno, Bång och Tärnström till exempel. Vad håller dessa herrar på med? Johan Ryno tycks emellanåt vara så ointresserad av att ge järnet att jag blir förbannad bara jag ser karln. Alibipassningarnas okrönte konung, kallar jag honom numera. Ryno tycks älska att lämna över pucken till medspelare i lägen då han istället bör ta ett par skär framåt, utmana och gå på mål. Jag vet inte om det är ett sviktande självförtroende som får Ryno att fegspela, eller om det helt enkelt är så att saknar spelsinne. Daniel Bång glider omkring som en osäker junior som plötsligt har glömt bort hur man gör när man tacklar och tar i. Hans målfarlighet är som bortblåst. Hans tyngd, fart och finess likaså. Det känns sorgligt att se en stor favorit förvandlas till en medioker medelmåtta. Bång gjorde inte ett enda bra byte i afton. En assist blev det förvisso, men den passningen kunde å andra sidan vilken allsvensk spelare som helst ha slagit. Sandberg och Bergström jobbar och sliter men Bång kommer överhuvudtaget inte till sin rätt. Jag vet inte vad det är som är fel. Det är liksom svårt att fortfarande skylla på en smått spolierad försäsong när det har gått 24 serieomgångar och killen fortfarande ser ut att vara dåligt tränad.
Dick Tärnström spelar allmänt slarvigt och oinspirerat och han fortsätter att dra på sig onödiga utvisningar. Han är lagets kapten men han uppträder vare sig som en ledare eller härförare på isen. Han slarvar, duttar, glider, låter bli att åka skridskor, står och tittar i slottet, slarvar i uppspelen, hakar, håller fast och visar dålig inställning. Jag är besviken på Dicken. Jag tycker att han är ett dåligt föredöme för de yngre spelarna. Ja, jag tycker faktiskt det. Det är verkligen tråkigt att behöva skriva det, men i dagsläget anser jag att Dick Tärnström är seriens mest överskattade spelare. Så som han spelar i Gnaget för tillfället håller han knappast landslagsklass.
-
Det finns trots allt ljusglimtar i detta AIK-lag som både kan och bör uppmärksammas. Särskilt en kväll som denna då så mycket fokus läggs på det negativa. Spelare som Mattias Beck, Patrik Bergström, Henrik Eriksson, Tobias Ericsson, Patrik Nemeth, Richard Gynge, Christian Sandberg, Mikael Österberg, Fredrik Carlsson och Christopher Heino-Lindberg gör alla sitt bästa för att ge Gnaget tre poäng mot Mora. Tyvärr har de för dålig hjälp av övriga lagkamrater. Bröderna Ahlström är exempelvis osynliga i två perioder och blir därför bänkade inför tredje, liksom för övrigt Korduner som jag personligen tycker gör två klart godkända perioder. Mattias Beck och Patrik Bergström har båda förmågan att kliva fram när det som mest behövs. Beck får sällan den uppmärksamhet som han förtjänar. Han river och sliter och gör en del mål. Men framförallt är han en jävel på att trampa fart i laget, starta kontringar från fifty-fifty-situationer, och på så sätt bidra till att AIK får övertag i matcherna. Han är en spelare som ger laget energi, för att prata hockeyspråk. Och i boxplay är han förstås ovärderlig. Bergström har delvis samma egenskaper som Beck. Men han är en i mina ögon ännu bättre hockeyspelare. Förra säsongen såg jag honom som den tredje och minst starka länken i förstakedjan. Hittills denna säsong tycker jag att Bergström har överglänst både Sandberg och Bång. Bergström fungerar i alla konstellationer, han kan spela ihop med vilka spelare som helst. Han är oavsett omgivning alltid lika bra, alltid lika redo att jobba hårt för laget. Trots att han är relativt liten är han stor i det fysiska spelet. Han är klok, duktig på att göra rätt avvägningar och hitta rätt lösningar i olika situationer. En blivande elitseriespelare? Tobias Ericsson är en doldis för flertalet men för trogna hockeygnagare behöver han ingen närmare presentation. Tobbe har många kvaliteter. Han är en oehört duktig checkare, han ligger rätt hela tiden, hugger på motståndarnas backar så fort det ges en möjlighet att skapa tryck och norpa puck. Han är lagom stor och stark och troligen rätt tung att möta. Dessutom hyfsat målfarlig med ett bra skott. På senare tid tycker jag att Tobbe har varit en av lagets klart bästa spelare. Han gör aldrig en dålig match och om det inte vore för att han är så fruktansvärt bra att ha i fjärdelinan skulle jag gärna se honom i en mer produktiv kedjeformation.
-
Detta långa inlägg avslutas med ett par konstateranden:
- AIK har minst sagt mycket att jobba på framöver.
- Om det här laget går till kvalserien och där uppträder lika svagt i egen zon som man gör idag, då kan vi glömma allt vad Elitserien heter. Vi riskerar att få dyngspö, att bli överkörda. Särskilt på bortaplan.
- I dagsläget är vi inte ett av HockeyAllsvenskans bästa lag. Leksand, Malmö och Växjö är snäppet bättre.
- Än är det många pinnar kvar att spela om. Vi kan bättre än så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar