The man in the sky

AIK var stundtals så bedrövligt dåliga mot Djurgården igår att det var pinsamt att se. I första pausen sms:ade jag Greken och skrev: Den här matchen borde ha varit avgjord redan. AIK skämmer ut sig.

Så illa såg det ut. Och inte blev det bättre i början av andra perioden. Fram till det att Fredrik Svensson bestämde sig för att förnedra Djurgårdens jättebäbis Jimmie Ölvestad såg Gnaget ut som ett veteranlag på sömnmedel. Dock med ett undantag; den extrempeppade junisfjunisen i kassen. Niklas Lundström var skillnaden mellan fiasko och succé. Han räddade AIK på egen hand i ungefär trettio minuter. Han var bäst på isen. 19 bast och redan derbyhjälte. Som en seriefigur i Buster.

Men det var Svenssons fight som tände laget, ty efter hans behandling av den bensaxande Ölvestad vände Gnaget. Jag har aldrig riktigt gillat den där Jimmie. För det första är han djurgårdare och bara det räcker ju för att man ska tycka illa om han. Men det är inte bara det. Jimmie är småful, vårdslös, grisig och allmänt jobbig. Gillar att åka på målvakter och buffla på. Han är en spelare som man skulle älska att ha i sitt eget lag. Som motståndarsupporter hatar man honom. Ett erkännande så gott som något.

Men igår kväll, när han låg och tryckte på isen som en annan igelkott utan taggar, tyckte jag att han såg för ynklig ut. Man ska förstås inte slå på den som ligger, men så farligt var det nu inte. Svensson och Ölvestad har båda utdelat både fulare och farligare smällar. Nu såg det mest lustigt och lite lattjo ut när Svensson matade på och Ölvestad kröp ihop och tog emot. Om Svensson sände en signal till båset att nu måste vi ta tag i det här, så sände Ölvestad en signal som sa ungefär det motsatta.

Det blev tre kritiska minuter i BP, följt av två och en halv förlösande minuter i PP. AIK (utan Svensson) reste sig och vände på steken. Djurgården (med Ölvestad) vek ned sig och rasade samman.

För en gnagare som en annan finns det ingenting som är så skönt som att tvåla dit Djurgården. Jag skulle älska att se AIK gå till slutspel igen, och jag skulle njuta av att se Djurgården i kvalserien. Den nesan tycker jag att de har gjort sig förtjänta av. Så mycket skit som man fått höra från Dif-håll genom åren, så mycket hån och höhö. Så mycket snack och smack och trams och flams. Madonna och Eddie Meduza... Ja, jag är dödligt seriös när jag säger att om Djurgården slutar elva i serien så överväger jag att införskaffa ett kvalseriekort på bästa plats. Den resan vill jag inte missa!

Matchen igår hade lika gärna kunnat sluta med brakförlust. Inte desto mindre kändes segern fullständigt rättvis. Ge dom bananer!