Våga vinna...

Ni måste våga, AIK!, skriver Leif Boork i Expressen och jag håller delvis med honom. Inte för att jag blev lika besviken på laget som Boorken igår, men ändå.

"Det förefaller mig som om AIK och dess tränare och sportchef inte riktigt tror på lagets kapacitet. Det finns ett tvivel. Det finns ett tvivel på om dessa spelare ska klara av att spela Solnaklubben kvar i Elitserien. En oro har byggt bo i Roger Melins huvud. Och det som huvudcoachen förväntar sig så uppträder också spelarna. Otvivelaktigt tvivelaktigt."

Ibland behövs det en hockeyprofessor för att sätta ord på känslan som gnager i supportern. Precis som Boork formulerar sig känner jag. AIK har spelat tre matcher i eliten. Tre matcher med väldigt olika karaktär. Mot Linköping försökte man men gick bort sig. Naiva misstag ledde till billiga baklängesmål. Mot Frölunda blev det precis tvärtom. AIK säkerhetsspelade. Höll igen och tillbaka och hoppades på det lilla flytet. Mot SSK bjöds det raggarhockey utan linjer. Chansspel åt båda håll. Slarvigt om än (tycker åtminstone jag) rätt så underhållande.

Det verkar som att AIK inte riktigt släpper loss. Som att spelarna inte riktigt vet vad de ska göra på isen. Det har talats om att åka mycket skridskor, forechecka högt och hårt, stressa, pressa, åka sönder motståndarna. Av detta har jag hittills sett lite. Precis som Boork skriver såg man igår (liksom mot Linköping i premiären) ofta hur en ensam AIK-forward forecheckade medan "övriga AIK:are verkade fundera över hur långt de skulle våga flytta upp laget och understödja denne ensamme checkande lagkamrat."

En som led av detta igår var Daniel Bång. Han kom fel i anfallszon både en, två och tre gånger. Bång försökte vid ett flertal tillfällen checka som "andreforward" men tvekade och kom således för sent in i situationerna. Därmed blev han överspelad, vilket i sin tur ledde till farliga spelvändningar för SSK. Det var förstås inte bara Bång som kom fel. Men eftersom jag har ett särskilt öga för allt som kretsar kring den mannen så kunde jag omöjligt missa just denna detalj i spelet.

¤ ¤ ¤

Om AIK ska klara omställningen till eliten krävs det naturligtvis en konsekvent spelidé. Man måste våga tro på sig själva och sin förmåga att vinna över alla lag. Det är förvisso okej att anpassa spelet efter motståndaren. Till viss del måste man kunna göra det. Men jag tror inte på att göra avkall från den grundläggande idén. Detta är vårt sätt att spela. Så här vinner vi matcher.

¤ ¤

"Vi inleder katastrofalt. Tafatt, står mest och tittar. Vi är inte närvarande känns det som. Många i det här laget har en förmåga att börja matcherna på ett konstigt sätt", säger Melin enligt Rosa bladet.

Jag stör mig på den där typen av uttalanden. Det är både möjligt och troligt att Melin har rätt. Men om jag inte minns fel så kände han sig manad att ta tidiga timeouter även förra säsongen - i allsvenskan. Om AIK:s spelare har problem med att tända till i inledningen av matcherna så torde och borde detta vara en fråga för lagledningen att ta tag i. Melin och Persson får lov att hitta strategier för att väcka spelarna. Att kritisera dem i pressen efter tre spelade omgångar tror jag emellertid är en dålig strategi. Bättre då att hantera poblemet internt.

¤

Slut er samman, våga tro på er själva och gå för seger i varenda match, AIK! Ni kan börja redan i morgon. Färjestad har besegrats förr..