Almtuna - AIK: reflektion

Det blev ingen vidare hockeymatch igår. Jag hade hoppats på fart och fläkt, jävlar anamma och framförallt - mål! Av dessa ting blev intet eller väldigt lite. Jag vill sammanfatta AIK:s insats så här:

Försvarsspelet fungerade väl, över hela banan. Almtuna hade förtvivlat svårt att få till det. När de väl höll på att få till det stod Fasth i vägen. Backparen skötte sig fint men både Nemeth och Olsson stod för junis-fjunis-missar som höll på att kosta. Skillnaden mellan dessa ungtuppar är emellertid stor. Nemeth närmast lyser av självförtroende, misstagen kommer främst när han blir övermodig. Han kliver till exempel fram i fel lägen ibland, chansar i mittzon och blir bortspelad. Olsson, däremot, ser lite osäker ut. Misslyckas med till synes enkla saker, som att behandla pucken på offensiv blå. Båda två är lovande junisar men de visar det på olika sätt. Nemeth känns för närvarande klart närmast en backplats i premiären.

Framåt såg det inte bra ut. Minst sagt. AIK skapar väldigt lite målchanser. De där fina uppspelen och spelvändningarna som man ska ha nött på träning såg jag väldigt lite av. Första passet sitter inte där det ska, backar och forwards tajmar varandra illa. Formationerna hackar. Igår fick kedjan med Salmonsson, Engblom och Blomdahl till det hyfsat. Rudslätt såg lagom vass ut ihop med Steen men tredjelänken Gynge vete katten vad han höll på med. Bång, Nordström, Tobbe Ericsson hade ett par byten som gladde. Junisparet ihop med Victor Ahlström försökte men vägde lätt. Sett till hela matchen så får det offensiva spelet minus i betyg, power play inräknat.

¤ ¤ ¤

Det slog mig matchen igenom att AIK:s spelare inte verkade riktigt taggade. Inte ens Blomdahl var sig lik. Det var mycket vända om innanför blå, ta en snurr ut i tekningscirkeln osv. Istället för att gå på mål, ta en smäll och skapa oro i slottet valde forwards oftast den bekväma vägen. När skotten väl kom fanns sällan någon gnagare framför mål. Få kamper om returerna, alldeles för lite bök och stök i målgården. Långa spelsekvenser. Halvtrist att titta på. Och Gynge märkligt blek. Varför skjuter inte karln?

¤ ¤

Jag hoppas att matchen såg ut som den gjorde för att AIK hade tankarna någon annanstans. I Finland till exempel. Det är faktiskt lite oroande att vi gör så pass lite mål. Nog för att defensiven är viktig, att det är där man lägger grunden och bla bla bla. Ska Gnaget kunna utmana i eliten måste offensiven bli bättre. I Allsvenskan gick det ofta att nöta ner motståndarlagen, att åka sönder dem och lita på att man hade individuellt skickligare spelare. I eliten är spelet mer strukturerat. För att lyckas i vinter måste AIK ha ett eget spel och spelare som kan dominera offensivt.

Hittills under försäsongen har AIK, som jag ser det, haft problem med att sätta igång spelet efter att ha erövrat puck. Första passningen sitter förvisso, men den ger sällan mottagaren möjlighet att gå framåt. Ansvaret ligger förstås både på den som slår passningen och den som får den. Tajmingen måste bli bättre. Och mottagaren måste så klart se till att befinna sig i position. Låt oss låna några fraser av Leif Boork och applicera dem på Gnaget. Alltså, vad AIK behöver är "ett konstruktivt spel ur trånga situationer. Kombinerat spel så att laget kommer till avslutningar. Ett bra powerplay. Och enskilda spelare som har lugnet och kontrollen över pucken/spelet." (Expressen, inför kvalserien 2009.)

Får AIK ovanstående saker att stämma så kommer det kollektiva självförtroendet som ett brev på posten. Får AIK inte ovanstående saker att stämma kan det bli en väädigt jobbig säsong.

Närmast väntar tre tuffa matcher i Finland. Därefter en sista träningsmatch mot SSK på Hovet. Tretton dagar kvar till premiären. Det börjar bli brådis, rådis!