Min älskling, du sågas av Ros

aaa


Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Som den mest skruvade komik
den stollens svammel är

Så uppenbar är den, min vän
så sprungen ur korkskalles trut
Och fjantig, fånig och snål sen
den rosen bär snart en dumstrut

När hela serien spelats slut
och Gnaget visat sin glöd
då sitter Ros och skaver än
men drömmen hans är död

Min älskling, du sågas av Ros
en vissen utslagen, skär
Ja, inför en jublande pubik
han skämmer ut sig, jag svär!