Röda Skinnet sköt och sköt och sköt. Fast Vic parerade och plockade. Den vite mannen gjorde det igen; stal segern i vilda västern.
Det bjöds ingen pang-pang-föreställning i Scandinavium direkt. Men väl en rejäl knall. 42-14 i skott, 0-1 i mål. Vem har sagt att hockeyn är rättvis? Victor Fasth debuterade och blev matchvinnare direkt. AIK:s försvarsspel var lysande, matchen igenom. Frölunda skapade förvisso en del vassa chanser men det gjorde faktiskt AIK också - inte minst med hjälp av sargen. Bång hade två kanonlägen i första. Blomdahl borde ha gjort mål i andra. Bröderna Ahlström skapade chanser ett par gånger i tredje.
När Kallio i andra periodpausen suckade och sa att AIK spelade tråkigt hade jag roligt. Jag tog det som ett tecken på att Gnaget var på väg mot seger.
Tredje perioden blev emellertid en pärs. Med tio minuter kvar kändes det som att Frölunda skulle avgöra matchen när som helst. Men AIK kom tillbaka. Sista fem såg det riktigt bra ut. Och i sudden spelade lagen jämnt. Salmonssons förarbete, med betoning på arbete, som föregick målet var underbart att se. Johan Anderssons styrning på Nemeths "inlägg" satt perfekt i nätet bakom Lill-Honken. Jävlar, vad jag jublade i tevesoffan! Vi snackar AIK:s första poäng i Elitserien sedan 2002. En liten parentes för utomstående men en stor sak för alla hockeygnagare.
¤ ¤ ¤
Det är naturligtvis ingen slump att AIK bara lyckats göra två mål på de två inledande matcherna. Det är heller ingen slump att båda målen kommer till på ett liknande sätt. Löst skott mot mål, följt av en vältajmad styrning i slottet. Mot Linköping såg det klent ut framåt. Mot Frölunda såg det mer försiktigt ut. AIK var oerhört noga med att inte gå bort sig i offensiven.
Ibland, särskilt på bortaplan, lönar det sig att spela tråkigt, äckligt och disciplinerat. Det enda som störde i Scandinavium var ett par onödiga utvisningar i Frölundas zon. Å andra sidan var Gnagets box play en fröjd att skåda. Steen och Blomdahl gör dock mer nytta på isen än i utvisningsbåset. Det tror jag Melin/Persson tycker också.
¤ ¤
AIK måste naturligtvis bli tyngre framåt. Det håller inte i längden att bara skjuta 17 eller 14 skott på mål. Samtidigt måste man inse att Linköping och Frölunda är betydligt svårare nötter att knäcka än exempelvis SSK och Brynäs. Och folk får säga vad de vill. Faktum är att AIK:s "allsvenska trupp" stod för en heroisk kämpainsats i kväll. Lagmoralen är det verkligen inget fel på. Krigarhjärtat är hur stort som helst.
¤
På torsdag kommer SSK till Hovet och då förväntar åtminstone jag mig en hygglig offensiv satsning från Gnaget. Men fram till dess tillåter jag mig att njuta en smula. Vi är tillbaka och inte bara det. Vi är på slutspelsplats också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
SRJBLIFKNORR säger: Stort grattis till er första seger i ES. Seger även för LIF mot Almtuna med 3-1
Vilka krigare. Man vinner matcherna som tur är på isen och inte på pappret. Ja jag vet. Vi har inte den bästa truppen. Men jag vet något som inte många vet. Vi har det största av det största vi har hjärtat och det kan man komma långt med. Black at heart.
Stort tack, du trevlige leksing. Och grattis själv till tredje raka segern i AS! Nu hoppas jag att våra respektive fotbollsfavoriter rycker upp sig också, så vi får se dem tampas mot varandra till våren. I Allsvenskan då förstås.
Greken, du har rätt. Men du kunde tippat bättre ;)
3079 dagars väntan är över. Våra första elitserie poäng är klara.
Väntan är över...
Grattis Boris till första poängen i finrummet.
Angående slutet av din blogginlägg, är dte Paric Blomdahl som spelar ratata?=)
Tack Adam!
Blomdahl som Ratata? Hmm... Blomdahl är förstås AIK:s "fängelsekund" nummer ett men Ratata är ju mer av en fängelse-HUND. Men det är klart, ibland satsar ju Blomdahl allt i en tackling men råkar glömma att träffa motståndaren...
Saik är i alla fall Bröderna Dalton. Det är en sak som är säker.
Skicka en kommentar