Djurgården - Brynäs 0-5 (0-1, 0-0, 0-4)

Det var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Etthundratjugo spänn för att se Madonna. LIVE! Klart jag slog till...

Jodå, jag pallrade mig iväg till Hovet redan i afton. Trots att AIK alltså inte spelar förrän i morgon. Jag tänkte att det skulle bli en kväll i spionens tecken. En kväll för smygkik och blygfik. Det senare betyder att man dricker kaffe ensam i ett hörn eftersom man på intet sätt kan förmå sig känna samhörighet med fikets övriga klientel.

Jag lämnade lägenheten 18.40.

Tio minuter senare äntrade jag Hovet. Svartklädd och anonym. Som en mystisk främling med dolda avsikter nästlade jag mig in i smeten av förtappade själar. Bakom mina solglasögon kunde jag vara mig själv. Boris. Black Boris. Utåt sett; en människa bland artonhundra babianer. (Det lustiga med babianer är att de tror att de är som vi människor. Därför var det ingen som anade min identitet och klubbtillhörighet. De trodde väl att jag var en av dem.)

Det fanns folk som höll på Brynäs. Jag satte mig strax ovanför dem. Såg en svartgul flagga och greps för en sekund av en förvillande tanke: Var jag hemma trots allt. Nä, det var jag inte. De röda stänken väckte mig ur illusionen.

Sedan kom matchen igång. Djurgården såg okej ut. Ekman gjorde ett bra byte, Ridderwall höll tätt. Efter 13.10 satte Calle Järnkrok 0-1. Jag vände blicken åt vänster och pressläktaren till. Där satt Jan Banan. Fem meter från Boris. I full färd med att nedteckna objektiva uppfattningar på sin laptop. Strax intill satt Stockholms bästa hockeyjournalist och livebloggade. Så ironiskt, tänkte jag. Snacka om omaka par.

¤ ¤ ¤

Matchen blev en riktig höjdare. Åtminstone resultatmässigt. Djurgården visade sig snart vara precis så dåliga som jag på förhand hade hoppats. Nej, förresten. De var ännu sämre. Inget vidare spel, dåliga i egen zon. Stackars Ridderwall gjorde så gott han kunde men utespelarna förmådde inte hjälpa honom. Brynäs tilläts ideligen att komma till farliga avslut. Djurgården stod emot hyfsat i två perioder. Sedan rasade de ihop fullständigt. Brynäs var äckligt effektiva, spelade fantastiskt bra försvarsspel. Erövrade pucken, spelade sig konstruktivt ut ur press, satte upp egna spel. Gång på gång på gång.

När Dif-raset väl kom så kom det trots allt en aning överraskande. Djurgården fick ett power play i början av tredje och Brynäs blev fast i egen zon i ett par minuter. Men sedan sa det bara pang, pang. Gästerna satte två nästan identiska mål. Pucken djupt ned i Dif-zonen. Skickliga forwards som vann man-man-duellerna. Rörelse i laget, finter och trix. Lägg därtill stabbiga hemmabackar och ni fattar hur det såg ut. Plötslig pass från bakom kassen, plötsligt skott från slottet. Mål. Och så samma visa en gång till. Efter 0-3 var Djurgården ett slaget lag.

Fyran och femman kom som brev på posten. Det hade lika gärna kunnat sluta 0-6 eller 0-7. Så överlägsna var Brynäs i tredje perioden.

¤ ¤

Jag gick hem från Hovet med blandade känslor. Å ena sidan kände jag skadeglädje och finfina förhoppningar. Djurgården skrämdes inte direkt. Kanske blir det som jag hoppas; att spelartappen från finallaget blir för svåra för Djurgården att täcka upp. Å andra sidan kände jag en viss oro. Så här dåliga kan inte Dif vara. De är antagligen sämre än i fjol men frågan är hur mycket sämre. Nyförvärven visade ingenting i kväll. Hur blir det om ett par veckor? Varvar Boumedienne, Ekman, Widing, Ölvestad m.fl. upp och växer ju längre säsongen går? Fan vet.

Brynäs imponerade på mig. Alla som tror att Brynäs är ett lag för bottenstriden lär nog få tänka om rätt snart. Visst, det var en träningsmatch jag bevittnade. Men Brynäs är ett bra lag. Ett ungt och bra lag med en jävla massa potential i. Bjurling kommer lyckas i vinter, det är jag nästan säker på. Försvarsspelet fungerade redan förra säsongen och framåt har man nu både bredd och spets. Brynäs alla lovande juniorer har blivit ett år äldre och minst en av dem lär redan nu finnas med bland årets årets rookiekandidater. Jag lägger mitt tips på Järnkrok.

¤

Eftersom Greken inte ställde upp och eftersom jag är trött på att gå själv på träningsmatcher, tog jag med mig en annan liten krabat idag. Som moraliskt stöd. Han tyckte att matchen var sådär. Sa att han hellre hade följt med och sett på Gnaget, men att det var kul ändå att Dif förlorade så stort som de gjorde. Jag lovade att han ska få följa med fler gånger. Men inte förrän hans kramkamrat och bästis blivit stor nog att följa med pappa på kvällshockey.

Ps. Apropå Madonna... Henne såg jag då inte röken av. Däremot lade jag märke till både en och annan primadonna och primatdonna.