AIK - SSK 1-3 (0-2, 0-1, 1-0)

"Skitmatch", sa Kent efter slutsignalen och sammanfattade därmed läget rätt bra. Till skillnad från mig och alla gnagers hade han något att glädjas åt. En seger, tre mål. Stabilt försvarsspel. Själv var jag besviken. AIK gjorde inte många rätt i kväll. Fram till sista tio fungerade egentligen ingenting. Spelet i egen zon var emellanåt pinsamt dåligt. Uppspelen... ja, såg vi några sådana överhuvudtaget? Fasth gjorde väl så gott han kunde. Men backarna? Är det sådana där man staplar flaskor i eller? Framåt såg det nästan lika illa ut. AIK skapade förvisso en del farligheter i första perioden. Men i det stora hela var det mest skit med allting.

Jag säger som Jan Banan skulle ha sagt om han vore gnagare:

"Om den gamla teaterklyschan 'ett dåligt genrep betyder en bra premiär' stämmer, ja då kan spelarna i Linköping vara säkra på förlust mot AIK i elitseriepremiären om mindre en vecka."

Det enda roliga i kväll var att träffa Kent och hans vänner. Tänka sig; Kringelknutten har också en kompis som är grek. Men som min kompis sa i luren strax efter slutsignalen: Det finns ändå bara en Greken. Visst är det så, kompis. Visst är det så.

Inför AIK-SSK: Musboogie

Tjena alla bloggdiggers! Det här inlägget bör läsas till tonerna av låten här ovan. Har ni tryckt på play än? Ja, men då så, let's gå..

Ikväll ska AIK:s allsvenska trupp visa laget från kringelstan var skåpet ska stå. SSK har liksom Gnaget en trupp. En kvalserietrupp. Senast det begav sig piskade vi dit dem i Åkers. Nu är det Hovet och hemmaplan som gäller. Därmed vore allt annat än en seger en besvikelse. Greken säger att Gnaget vinner med 6-1. Själv tonar jag ned förväntningarna. 5-1 låter väl rimligt?

Skämt åsido, skämt åsido. Vi snackar genrep inför allvaret. Spelet ska sitta nu. Formationerna ska funka. AIK har bara den här matchen på sig att öva. Om mindre än en vecka står det pinnar på spel. Jag och många med mig vill ha svar på våra frågor. Är AIK redo för eliten? Är AIK med i matchen? Kvällens genrep blir en fingervisning om läget i laget.

Jag tror på laget. Jag tror på Gnaget. Lika mycket som jag tror på Eddie Meduza som musikalisk inspiration i både spelarbuss och omklädningsrum. Gasen i botten...

Djurgården - Brynäs 0-5 (0-1, 0-0, 0-4)

Det var ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Etthundratjugo spänn för att se Madonna. LIVE! Klart jag slog till...

Jodå, jag pallrade mig iväg till Hovet redan i afton. Trots att AIK alltså inte spelar förrän i morgon. Jag tänkte att det skulle bli en kväll i spionens tecken. En kväll för smygkik och blygfik. Det senare betyder att man dricker kaffe ensam i ett hörn eftersom man på intet sätt kan förmå sig känna samhörighet med fikets övriga klientel.

Jag lämnade lägenheten 18.40.

Tio minuter senare äntrade jag Hovet. Svartklädd och anonym. Som en mystisk främling med dolda avsikter nästlade jag mig in i smeten av förtappade själar. Bakom mina solglasögon kunde jag vara mig själv. Boris. Black Boris. Utåt sett; en människa bland artonhundra babianer. (Det lustiga med babianer är att de tror att de är som vi människor. Därför var det ingen som anade min identitet och klubbtillhörighet. De trodde väl att jag var en av dem.)

Det fanns folk som höll på Brynäs. Jag satte mig strax ovanför dem. Såg en svartgul flagga och greps för en sekund av en förvillande tanke: Var jag hemma trots allt. Nä, det var jag inte. De röda stänken väckte mig ur illusionen.

Sedan kom matchen igång. Djurgården såg okej ut. Ekman gjorde ett bra byte, Ridderwall höll tätt. Efter 13.10 satte Calle Järnkrok 0-1. Jag vände blicken åt vänster och pressläktaren till. Där satt Jan Banan. Fem meter från Boris. I full färd med att nedteckna objektiva uppfattningar på sin laptop. Strax intill satt Stockholms bästa hockeyjournalist och livebloggade. Så ironiskt, tänkte jag. Snacka om omaka par.

¤ ¤ ¤

Matchen blev en riktig höjdare. Åtminstone resultatmässigt. Djurgården visade sig snart vara precis så dåliga som jag på förhand hade hoppats. Nej, förresten. De var ännu sämre. Inget vidare spel, dåliga i egen zon. Stackars Ridderwall gjorde så gott han kunde men utespelarna förmådde inte hjälpa honom. Brynäs tilläts ideligen att komma till farliga avslut. Djurgården stod emot hyfsat i två perioder. Sedan rasade de ihop fullständigt. Brynäs var äckligt effektiva, spelade fantastiskt bra försvarsspel. Erövrade pucken, spelade sig konstruktivt ut ur press, satte upp egna spel. Gång på gång på gång.

När Dif-raset väl kom så kom det trots allt en aning överraskande. Djurgården fick ett power play i början av tredje och Brynäs blev fast i egen zon i ett par minuter. Men sedan sa det bara pang, pang. Gästerna satte två nästan identiska mål. Pucken djupt ned i Dif-zonen. Skickliga forwards som vann man-man-duellerna. Rörelse i laget, finter och trix. Lägg därtill stabbiga hemmabackar och ni fattar hur det såg ut. Plötslig pass från bakom kassen, plötsligt skott från slottet. Mål. Och så samma visa en gång till. Efter 0-3 var Djurgården ett slaget lag.

Fyran och femman kom som brev på posten. Det hade lika gärna kunnat sluta 0-6 eller 0-7. Så överlägsna var Brynäs i tredje perioden.

¤ ¤

Jag gick hem från Hovet med blandade känslor. Å ena sidan kände jag skadeglädje och finfina förhoppningar. Djurgården skrämdes inte direkt. Kanske blir det som jag hoppas; att spelartappen från finallaget blir för svåra för Djurgården att täcka upp. Å andra sidan kände jag en viss oro. Så här dåliga kan inte Dif vara. De är antagligen sämre än i fjol men frågan är hur mycket sämre. Nyförvärven visade ingenting i kväll. Hur blir det om ett par veckor? Varvar Boumedienne, Ekman, Widing, Ölvestad m.fl. upp och växer ju längre säsongen går? Fan vet.

Brynäs imponerade på mig. Alla som tror att Brynäs är ett lag för bottenstriden lär nog få tänka om rätt snart. Visst, det var en träningsmatch jag bevittnade. Men Brynäs är ett bra lag. Ett ungt och bra lag med en jävla massa potential i. Bjurling kommer lyckas i vinter, det är jag nästan säker på. Försvarsspelet fungerade redan förra säsongen och framåt har man nu både bredd och spets. Brynäs alla lovande juniorer har blivit ett år äldre och minst en av dem lär redan nu finnas med bland årets årets rookiekandidater. Jag lägger mitt tips på Järnkrok.

¤

Eftersom Greken inte ställde upp och eftersom jag är trött på att gå själv på träningsmatcher, tog jag med mig en annan liten krabat idag. Som moraliskt stöd. Han tyckte att matchen var sådär. Sa att han hellre hade följt med och sett på Gnaget, men att det var kul ändå att Dif förlorade så stort som de gjorde. Jag lovade att han ska få följa med fler gånger. Men inte förrän hans kramkamrat och bästis blivit stor nog att följa med pappa på kvällshockey.

Ps. Apropå Madonna... Henne såg jag då inte röken av. Däremot lade jag märke till både en och annan primadonna och primatdonna.

HPK Hämeenlinna - AIK 2-3 (0-1, 1-2, 1-0)

Fullt lag, full pott. AIK besegrar ett gäng fjolårsfinalister från Finland i Finland. Salmonsson och Bång gör avtryck i protokollet. Heino är tillbaka i kassen med besked; 94,59 i räddningsprocent. Plötsligt skiner solen över oss igen. Allting känns lite lättare. Jag har ingen uppfattning om hur det såg ut i Synergia Arena men vi var friska och fulltaliga och vi vann. Det räcker gott och väl en fotbollskväll som denna. Jag suger på karamellen, trudeluttar mig en köpp och njuter av segerns sötma. Vem fan vill se Madonna?

Somliga har pengar, det har inte jag
Sol å gröna ängar, är det jag helst vill ha
Å när dom rike bara kommer med en massa prat
Då går jag ut i köket å slår på min apparat

Det är mitt fel, alltihop...

När AIK förlorat, vilket tyvärr har skett rätt ofta på sistone, brukar kompis Greken höra av sig och be om ursäkt. Det är alltid hans fel när Gnaget gått på pumpen. Antingen har han tippat galet och därmed pajat för laget. Eller så har han bytt kalsonger i pausen. Eller druckit kaffe ur fel kopp. Greken är vidskeplig och tror på fullaste allvar att hans insatser på läktaren, i soffan, på dass har avgörande betydelse för AIK:s insatser på isen.

Själv har jag på senare år arbetat aktivt med att komma till rätta med min skrocknoja. KBT och gruppsamtal. En och annan pillertripp. Jag har gjort mitt yttersta för att skala bort tvångstankarna och vidskepligheten. Hel enkelt bestämt mig för att vara logisk och rationell. Jag har utmanat ödet; krossat speglar med flit, sprungit
A-brunnsrace genom stan. Intalat mig att det spelar ingen roll vad jag gör, det är Bång & co. som avgör.

Nu har jag emellertid fått problem. Det började den 25:e augusti. Då publicerade jag ett inlägg under rubriken Svart magi. I samma veva lade jag upp en svart katt på bloggen. Sedan dess har det mesta gått åt helvete. AIK har inte vunnit en enda match. Laget har radat upp förluster. De kommer knappt till skott. Hittar inte målet. Stackars Greken har inte fått in ett endaste tips - trots extremfega lågödds. Och som om allt detta inte vore nog. I kväll kissade jag på ringen. Jag missade målet med en hel decimeter.

Som ni förstår är jag tvungen att göra något. Glömma allt snack om logik och rationalitet. Glömma gruppsamtalen. Katten ska väck! Det får bli med kissen som med strålen: I can't keep it in. Det här är en hälsning till Bång & co. Gör vad ni måste, gör vad ni ska! Kläm åt finnen och vinn! Och därefter basta.

Ni kan börja dansa på bordet nu...

Raportti: JYP - AIK 4-2 (1-1, 0-0, 3-1)

Nä, nu börjar jag bli orolig. Det är inte roligt längre. Sjätte raka förlusten och återigen målsnålt framåt. Vi kommer ju knappt till skott. Sjutton (17) skott på mål i dag, varav ett (1) sketet i sista perioden! Jag börjas skönja ett mönster. Gnaget suger. Vi orkar inte i 60 minuter. Vi är klena framåt. Ungefär så här har det sett ut i varenda träningsmatch på sistone. Perkele!

Och vad är det med alla dessa Pesonens egentligen? För ett par månader sen var det Jussi i Leksand, mer känd som Jones i Suspen. Igår var det Janne i Kazan. Idag presenterade sig en Harri. Harri Pesonen. Vad är det för jävla namn? Hädanefter ska jag hata varenda Pesonen. Jag ska bilda en sup-porterklubb, tror jag. En gång i veckan ska vi träffas i en mörk lokal och dricka överjäst öl. Vi ska skriva roliga rim och hata Pesonens.

Pesonens, era finska svin
Fan vad vi hatar er - hej
Torka bort era fula flin
Djävlas inte med gnagarglin
Sluta skjuta
Fegt att kruta
Fan vad vi hatar er - hej

(Ramsan repeteras med fördel i oändlighet)

AK Bars Kazan (Edit)

AK Bars Kazan
ifrån Tatarstan
Ska vi nöta ner och slå
Ska vi möta - AIK
Ska vi lattja lajban med
Ska vi mosa med besked
Boris Mytoman
ljuger hela dan

Edit 16.18
Vi gjorde mos av varenda tatar
Vi gjorde mos av varenda tatar
Blomdahl visade vägen
Han är visst våldsbenägen
Vi gjorde mos av varenda tatar...

Almtuna - AIK: reflektion

Det blev ingen vidare hockeymatch igår. Jag hade hoppats på fart och fläkt, jävlar anamma och framförallt - mål! Av dessa ting blev intet eller väldigt lite. Jag vill sammanfatta AIK:s insats så här:

Försvarsspelet fungerade väl, över hela banan. Almtuna hade förtvivlat svårt att få till det. När de väl höll på att få till det stod Fasth i vägen. Backparen skötte sig fint men både Nemeth och Olsson stod för junis-fjunis-missar som höll på att kosta. Skillnaden mellan dessa ungtuppar är emellertid stor. Nemeth närmast lyser av självförtroende, misstagen kommer främst när han blir övermodig. Han kliver till exempel fram i fel lägen ibland, chansar i mittzon och blir bortspelad. Olsson, däremot, ser lite osäker ut. Misslyckas med till synes enkla saker, som att behandla pucken på offensiv blå. Båda två är lovande junisar men de visar det på olika sätt. Nemeth känns för närvarande klart närmast en backplats i premiären.

Framåt såg det inte bra ut. Minst sagt. AIK skapar väldigt lite målchanser. De där fina uppspelen och spelvändningarna som man ska ha nött på träning såg jag väldigt lite av. Första passet sitter inte där det ska, backar och forwards tajmar varandra illa. Formationerna hackar. Igår fick kedjan med Salmonsson, Engblom och Blomdahl till det hyfsat. Rudslätt såg lagom vass ut ihop med Steen men tredjelänken Gynge vete katten vad han höll på med. Bång, Nordström, Tobbe Ericsson hade ett par byten som gladde. Junisparet ihop med Victor Ahlström försökte men vägde lätt. Sett till hela matchen så får det offensiva spelet minus i betyg, power play inräknat.

¤ ¤ ¤

Det slog mig matchen igenom att AIK:s spelare inte verkade riktigt taggade. Inte ens Blomdahl var sig lik. Det var mycket vända om innanför blå, ta en snurr ut i tekningscirkeln osv. Istället för att gå på mål, ta en smäll och skapa oro i slottet valde forwards oftast den bekväma vägen. När skotten väl kom fanns sällan någon gnagare framför mål. Få kamper om returerna, alldeles för lite bök och stök i målgården. Långa spelsekvenser. Halvtrist att titta på. Och Gynge märkligt blek. Varför skjuter inte karln?

¤ ¤

Jag hoppas att matchen såg ut som den gjorde för att AIK hade tankarna någon annanstans. I Finland till exempel. Det är faktiskt lite oroande att vi gör så pass lite mål. Nog för att defensiven är viktig, att det är där man lägger grunden och bla bla bla. Ska Gnaget kunna utmana i eliten måste offensiven bli bättre. I Allsvenskan gick det ofta att nöta ner motståndarlagen, att åka sönder dem och lita på att man hade individuellt skickligare spelare. I eliten är spelet mer strukturerat. För att lyckas i vinter måste AIK ha ett eget spel och spelare som kan dominera offensivt.

Hittills under försäsongen har AIK, som jag ser det, haft problem med att sätta igång spelet efter att ha erövrat puck. Första passningen sitter förvisso, men den ger sällan mottagaren möjlighet att gå framåt. Ansvaret ligger förstås både på den som slår passningen och den som får den. Tajmingen måste bli bättre. Och mottagaren måste så klart se till att befinna sig i position. Låt oss låna några fraser av Leif Boork och applicera dem på Gnaget. Alltså, vad AIK behöver är "ett konstruktivt spel ur trånga situationer. Kombinerat spel så att laget kommer till avslutningar. Ett bra powerplay. Och enskilda spelare som har lugnet och kontrollen över pucken/spelet." (Expressen, inför kvalserien 2009.)

Får AIK ovanstående saker att stämma så kommer det kollektiva självförtroendet som ett brev på posten. Får AIK inte ovanstående saker att stämma kan det bli en väädigt jobbig säsong.

Närmast väntar tre tuffa matcher i Finland. Därefter en sista träningsmatch mot SSK på Hovet. Tretton dagar kvar till premiären. Det börjar bli brådis, rådis!

Almtuna- AIK: Lite bilder...

Almtuna - AIK 2-1 (0-1, 0-0, 1-0, 1-0)

Tänka sig, han kom iväg i alla fall... Tio minuter försenad anlände jag till Gränbyhallen. Snuffig och lite frusen och väldigt pissnödig. Vad nu det har med saken att göra. Jag fick se ett Gnaget som kontrollerade matchen men som var ack så impotent framåt. Med en sekund kvar av tredje kvitterade Almtuna. Så blev det straffar...

"Petad ur Gnaget!", skrålade någon, varpå Westerling alltså gav svar på tal. Jo då, släkten är värst.

Förkylt...

AIK-Luleå 2-4 (2-1, 0-2, 0-1)
Skott: 26-39
Publik: ca 300

Tredje träningsmatchen på fyra dagar och återigen en massa spelare på sjuk-/skadelistan. Så här såg det ut på aik.se inför matchen:

Vilar/skadade
#86 Oscar Ahlström
#21 Christian Sandberg
#40 Christopher Heino-Lindberg
#84 Patric Blomdahl
#24 Johan Andersson
#70 Peter Nolander
#25 Johannes Salmonsson
#72 Andreas Dahlström
#44 Josh MacNevin

Jag var inte på plats i Norrtälje och har egentligen ingenting att komma med gällande spelet och insatsen. Men jag tillåter mig tycka att det är starkt jobbat av Gnaget att inte förlora större med tanke på förutsättningarna. Första perioden sägs ha varit riktigt bra dessutom. Samtidigt måste det kännas lite dassigt för laget och ledningen att så många pjäser inte kommer till spel.

Det finns förstås en tanke med att lägga tre matcher så pass tätt; att få igång laget och låta spelarna känna puls. Nu har emellertid en del spelare fått slita arslet av sig, medan andra fått lägga allt krut på att bli friska. Resultaten blir därmed inte särskilt intressanta. Möjligen på så sätt att de kan vändas till något positivt; vi förlorar men vi gör det knappt, trots alla avbräck.

¤ ¤

Under försäsongen vill man bland annat testa formationer, både i spel 5 mot 5 och i BP och PP. Man vill svetsa samman laget, låta det växa till en stark och svårslagen grupp. Här hamnar nu AIK efter i lagbygget. Det känns viktigt att Gnaget får chansen att spela ihop laget i resterande träningsmatcher. Ingen vill gå in i Elitserien med sex- sju man utan ordentlig matchträning. Särskilt inte en nederlagstippad nykomling.

Närmast onsdag väntar Almtuna i Uppsala. Därefter blir det återigen tre matcher på fyra dagar - i Finland. Melin/Persson lär vilja ha en frisk trupp att tillgå då. Marginalerna har hittills inte varit på vår sida men kanske har den senaste veckans matcher ändå visat att AIK har vissa marginaler att spela på. Laget mäter sig trots allt hyfsat väl med sina förväntade bottenkonkurrenter.

¤

Men träningsmatcher är träningsmatcher är träningsmatcher. Ska AIK kunna utmana SSK, Modo, Brynäs, Timrå, Luleå m.fl i höst och vinter så gäller det att spelartruppen är fräsch och i form. Kurera mera!

Brynäs - AIK 4-2 (1-2, 2-0, 1-0)

Äh, vad ska man med bortförklaringar till när det bara handlar om en torsk i en träningsmatch i en tablettask i en gävla håla. Jag menar, hur viktigt är egentligen resultatet? Träningsmatcher handlar ju om att få ihop laget, nöta spelvändningar och annat shit som tränare gillar att peta i. Tänk att AIK ställde upp med en oprövad junis fjunis i kassen och att samma gnagis gjorde en bra match men släppte en fis. Tänk att grabbarna har varit sjuka. Tänk att vi spelade match så sent som igår. Det behövs inga bortförklaringar. Zebran sög.

Lagarbete

Eddie, min bänkgranne i Åkers, twittrade ett antal foton från matchen. Jag tog mig friheten att klippa lite i dem. Resultatet...

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa Foto: kilminster

En sång för vår elit

En träningsmatch är en träningsmatch och av en sådan kan man inte dra alltför stora växlar. Bla bla bla.... Nog var det ett styrkebesked som AIK bjöd på igår!

Precis som mot Almtuna i tisdags saknade Gnaget mer än en handfull spelare. Förutom Bång, Sandberg, Gynge, Rudslätt och Steen så var även Tärnström frånvarande. Liwing och Olsson var däremot tillbaka. På Ritorp matchade ju Melin/Persson en hel juniorkedja i de sjuka och skadades ställe. I går kväll, i Åkers ishall, gick man ner på folk och spelade på tre femmor samt två extragubbar. Det funkade det med. AIK bjöd knappast på klang och jubel men väl en gedigen och lovvärd laginsats.

SSK saknade förvisso ett gäng spelare de också, men kom ändå till spel med fyra hela femmor. Frågan var om AIK skulle orka stå emot i tre perioder. Med facit i hand undrar jag om inte Gnaget vann matchen just på att man matchade laget så hårt. Det blev intensivt, aggressivt, spelarna fick mycket istid och det såg dem ut att trivas med. Försvarsspelet fungerade, även om ett och annat slarv höll på att ställa till det. Filip Olsson hade väl inte sin bästa dag på jobbet men han har varit sjuk och är därmed ursäktad. Heino uppträdde stabilt i kassen. Och på läktaren stod jag och myste.

Det var nämligen en trevlig tillställning på många sätt. Högre tempo än i tisdags, bättre hockey om än fortfarande lite slafsigt. Mycket publik (990 pers) i en härlig hockeylada. Kul att bevittna en match från riktigt nära håll. Jag stod ungefär en och en halv meter ifrån plexiglaset. Dessutom hade jag det stora nöjet att göra två nya bekantskaper. Lasse och Eddie, två engagerade gnagare som liksom jag hade tagit bilen till Åkers styckebruk. Det blev en hel del hockeysnack och sånt kan man aldrig få för mycket av. Hade jag hetat Uffe hade jag sjungit Kärleken förde oss samman men jag heter bara Boris och nöjer mig därför med att skriva det.

¤ ¤ ¤

Det fanns mycket som var positivt med matchen igår, sett ur ett gnagiskt perspektiv:

• Heino, som sagt, stabil i kassen. Hade en del att bestyra och gjorde det med den äran. Chanslös på ettan men kanske kunde han tagit tvåan. Hur som helst gedigen och på tårna.
  


• Backparet Carlsson & Johansson. Spelade samman under i princip hela förra säsongen och gjorde det bra. Ändå det backpar som jag är mest osäker på huruvida det håller i eliten. I går kväll rätades kanske inte frågetecknet ut helt men det blev åtminstone en aning mindre krokigt!
  


• Bröderna Ahlström. Visst fan har de lagt på sig muskler? Eller är det bara tröjorna?
  


• Nummer 13 Nordström. Fantastiskt duktig center. Antagligen en riktig Gozzi-favvo, tvåvägsspelare som han är - av rang!
  


• Förstalinan med Andersson, Blomdahl och Salmonsson. Center Andersson ser vass ut. Bra tekare, fin blick för spelet. Blomdahl är skön. Sliter hårt i varenda byte, tacklar, bökar, stökar, irriterar och skapar utrymme för sina kedjekamrater. Salmonsson redan på god väg att bli en borisfavorit. Ligger fint till på isen och fiskar, fiskar efter puck. Jobbar riktigt bra i defensiven och är stor och stark. Målskytt igår och fler lär det bli.
  


• Junioren Janmark-Nylén i Josh MacNevins tröja nummer 44. Fullständigt respektlös och riktigt rolig att se på. Bommade tyvärr ett friläge i andra perioden men hej vad han åkte skridskor.

¤ ¤

Nu väntar Timrå i Njurunda på onsdag. Därefter Brynäs i Gävle dagen efter. Nästa lördag möter Gnaget Luleå i Norrtälje. Jag får se om jag åker dit. Gävle är uteslutet för min del då det krockar med andra förpliktelser men Norrtälje kan bli aktuellt, även om det förstås hade varit roligare att se AIK mot Leksand som i fjol.

Samtidigt är det bra att vi möter elitserielag. För varje seger ökar självförtroendet. Måhända en och annan självutnämnd expert får sig en funderare också. AIK kanske inte så jävla dåliga ändå.

Södertälje - AIK 2-3 (1-1, 0-0, 1-2)

Åkers styckebruk

I morgon kväll spelar AIK för första gången sedan 2002 en match mot ett elitserielag - som ett elitserielag. Återstår att se om något av lagen ser ut som ett elitserielag.

Södertälje är ett bekant gäng. Vi har mött dem i kvalserien två år i rad och vet vilken klass de brukar hålla. Lite för dåliga för elitserien, lite för bra för allsvenskan. Den här säsongen ska SSK undvika kvalserien men fan vet hur det blir med den saken. Hjärtetipparen i mig vet förstås redan hur det kommer att gå för kringlorna men jag håller inne med den informationen ett tag till.

SSK har spelat tre träningsmatcher så här långt. Två i Visby och en i Uppsala:

vs Brynäs 5-3
vs Visby/Roma 4-0
vs Salavat Yulaev 0-4

Resultaten säger mig inte mycket mer än att träningsmatcher är träningsmatcher. Men allt talar naturligtvis för att AIK vinner i morgon...

¤ ¤

Gnaget lär, precis som igår mot Almtuna, sakna ett antal spelare. Liwing och Gynge sägs dock vara i träning och förhoppningsvis kommer båda till spel. Lite surt att det blivit som det blivit tycker jag. Särskilt Bång och Sandberg vill man alltid se. Även Rudslätt och Steen är synd att missa. Samtidigt får man vara glad över att förkylningarna kommer nu och inte om en månad. AIK behöver dock sina nyckelspelare på is så fort som möjligt. Det är inte bara det att Bång & company behöver matcher i kroppen. Träningarna blir sämre av att de bästa är borta. Vitlök och honung, grabbar. Vitlök!

¤

I morgon drar jag till Åkers styckebruk som en laddad man. Det blir Brucean på bilstereon, halsduk i bakrutan och två liter lättmjölk i kylväskan. I'm on fire!

AIK - Almtuna 1-0 (0-0, 0-0, 1-0)

Sju spelare borta p.g.a. sjukdom fick vi veta redan i morse. Ikväll fick vi veta vilka spelare som saknades. Bång, Sandberg, Rudslätt, Steen, Gynge, Liwing och Filip Olsson. Särskilt de fem första lyste med sin frånvaro mot Almtuna.

¤ ¤ ¤

Tänk er en rejäl klang- och jubelföreställning men tvärtom. Ungefär så underhållande var det att bevittna matchen. Även om det förstås fanns en hel del saker att glädjas åt på läktaren:

• Viktor Fasth fick hålla nollan i sin första hela match i AIK-tröjan. Sattes på prov ett par gånger, särskilt i tredje perioden efter att Salmonsson drällt med pucken i egen zon.

• Patrik Nemeth spelade säkert och stabilt i första backpar med Dicken. Gjorde visserligen ett riktigt juniormisstag i mitten av andra, då han stötte upp i fel läge, men i övrigt en gedigen insats. Det lutar nog åt att han tar en av de ordinarie backplatserna i vinter.

• Johannes Salmonsson såg, bortsett från det enstaka slarvet i egen zon, bra ut. Större än jag hade tänkt mig honom och rätt lurig på isen. Ligger och fiskar som en potentiell poängplockarpelle. Nära att göra mål också men fick nöja sig med en assist. Här tror jag Gnaget kan ha något stort på gång. Vågar man drömma om 15-20 mål i serien?

• Förstalinan med Blomdahl, Anderssson och just Salmonsson bjöd på ett par riktigt bra byten. Andersson avgjorde med matchens enda mål - mot sina forna lagkamrater!

• Publiken var större än jag hade trott. Ingen aning om siffran men det kändes lagom trångt där jag stod i alla fall.

• Joakim Nordström med nummer 13 på ryggen imponerade på mig. Såg absolut inte ut som en junior. Spelade moget och med pondus. I kedja tillsammans med bröderna Ahlström och det funkade rätt bra. Jag undrar om inte tvillingarna lagt på sig några kilo muskler var i sommar.

¤ ¤

Man ska nog akta sig för att dra några slutsatser efter en träningsmatch i det här skedet av försäsongen. Det viktigaste var kanske att laget fick sig en rejäl genomkörare. Försvarsspelet fungerade och de få målchanser som Almtuna vaskade fram fick de mer eller mindre till skänks av såsiga gnagare. Inte några slutsatser men väl en: Viktor Fasth kommer att ge Heino en tuff match om förstaspaden i vinter.

Framåt såg det tunt ut men tacka för det. Istället för Bång, Gynge, Sandberg, Steen och Rudslätt fick vi bland annat tre oprövade juniorer i form av Nicklas Heinerö, Mattias Janmark-Nylén och Victor Andersson. Inget ont om dessa unga herrar. Juniskedjan skötte sig mer än väl men de hade svårt att komma fram till vettiga avslut och såg ut att väga aningen för lätt. Förhoppningsvis får AIK tillbaka åtminstone några sjuklingar till torsdagens match mot SSK. Det lär behövas.

¤

Bäst på plan var domare Rådbjer. Bäste gnagare? Ja, det var väl samma gubbe det.