När oron i mitt hjärta gnager
flyr jag till en värld av schlager
Så brukar jag säga och så brukar jag göra. Livet som gnagare är ju inte alltid en dans på rosor. Ibland är det visserligen himmelsk underbart. Men ibland är det ett rent hockeyhelvete. När de mörka molnen tornar upp sig över Boris, när Gnaget fajtas för sin överlevnad och när natten är en enda lång sömnlös väntan på vadå, vad gör man då? Vad gör man då?
Jo, man...
Trallar sig en trudelutt
Tra la la la la
Man trillar runt och tar små skutt
Tra la la la lej
Man plojar och man skojar
och man fjollar lite grann
Man tramsar och man flamsar
som en sann sång- och dansman
Nåja.
Nu lever AIK Hockey i allra högsta grad och gnagarlivet ter sig som en fest. (Även om det för närvarande går mer än lovligt galet för fotbollslaget. Som förresten ska pröva lyckan i Borås i kväll. Borås!!) Men det är inte länge sen som en annan låg vaken om natta och oroade sig för framtiden. Hur skulle det gå med Gnaget? Hur skulle det bli?
Det blev Björklöven som gick omkull och åt skogen men det kunde lika gärna ha blivit mitt älskade AIK.
¤ ¤ ¤
Att vara supporter innebär bland annat att oroa sig över en massa saker och skeenden som man svårligen kan vara med och påverka. Visst kan man som medlem i föreningen delta i sammankomster av olika slag. Visst kan man från läktaren vara med och bära fram sitt lag. Man kan bidra ekonomiskt och man kan jobba ideellt. Men när det gäller att hantera oron, nervositeten och maktlösheten är man som supporter allt som oftast utlämnad åt sig själv och sina bänkkamrater.
En del sjunger sånger. Andra anordnar tifon. Några bloggar. Boris både sjunger och bloggar. Med jämna mellanrum ackompanjerad av en Bruce. Ibland av en smaskig gammal schlager.
¤ ¤ ¤
För att livet är en schlager och för att det glädjer mitt svarta hjärta att i cyberspace ha funnit en, om inte soulmate, så åtminstone schlagerfrände, skriver jag detta mitt djuplodande inlägg. Han är brynäsare visserligen men inte desto mindre en man som förstår att hockey och schlager går hand i hand. Och han har bekräftat min tes om hockey och schlager som en möjlig ekvation.
Tänk er AIK-Brynäs i en avgörande kvartsfinal. Tänk er en match som står och väger. Ställningen är 2-2 och det är olidligt spännande. Det är en minut kvar av tredje perioden och tekning i AIK:s zon. Sandberg mot valfri bonde. Sandberg vinner. Pucken går till Bång, som sätter fart, som drar ifrån, som trampar runt sista backen...
Där har ni det - tonartsbytet! Låt oss nu en gång för alla enas om detta: Hockey är inte rock. Hockey är schlager!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Livet är en schlager och hockey är rock, men det ena är inte riktigt detsamma utan det andra och det andra är inte allt det kan vara utan det ena så det får bli ett tredje.
(vad yrar jag om egentligen?)
Hockey är Roger!
http://www.youtube.com/watch?v=YyixQKWPCaU
Plötsligt såg jag det framför mig: Roger Melin med röd tofs på skallen, sjungandes Pontares bästa låt - ackompanjerad av Boris som på trumman slår: BÅNG BÅNG BÅNG...
Skicka en kommentar