Tillbaka till Biblioteksgatan

Det fina med Eniro. Kartor, vägbeskrivningar, uppskattade restider. Kort och gott: allt en Boris på luffen behöver. Jag tog Paradis-Oskar i hand och gav mig ut i vida världen. "Mot Sollefteå!"

Vi går så långt som vägarna räcker, söker oss äventyr. Vandrar och vandrar. Det finns så många klokare bestyr, men vi fortsätter att gå och gå, år efter år efter år. Är det vägen till Klockrike månne, Boris är Bolle? Vi kanske vandrar åt helsefyr.

Säg mig, Paradis-Oskar, Guds rätte gök, minns du den där gången 1997? Det var sommar och sol och vägen var fri. Till Ljungskile kom vi. Minns du det? Jag sprang in på den lokala macken. "Var e arenan?" Roy och Roger bara garvade. De hade roligt åt luffaren. "Arenan", skrockade Roy. "Tja, idrottsplatsen ligger där uppe mot skogen till." Den kvällen såg vi verklighetens Åshöjden, byns enda blondiner i trendiga baddräkter från Panos. De skapade ingen vidare stämning intill den för säsongen nybyggda läktaren. Men de var ju fina att titta på. Eller var de det? Nja... AIK vann i alla fall med 3-0.

Men Sollefteå var det frågan om. Sicket lopp, sicken flopp. Resan som inte blev av. Vi tog oss en bit in i matchen men sedan stopp. Inte mycket att orda om. BB bäst på plan. Säger det mesta.

~ ~ ~

Jag har en oro och en längtan i mitt blod. Det är gnagarhjärtat som pumpar luffaren full. Jag vill va fri som en fågel men längtan binder mig fast.

Oron håller mig vaken. Man borde sova och drömma om bättre tider men hammaren slår och slår. Jag får liksom ingen ordning på mitt supporterliv. Jag vill ha balans men jag vill inte ha balans. Sans och vett rimmar illa med chans och svett. En gnagare med puckat sinne får finna sig i att vandra i ovisshet. Det ingår i dealen. Här ges inga garantier. Existentiell ångest, någon? Äh, kyss mig! Det här är livet!

Och så är det Uffe så klart. Min vandrande vän. Jag älskar dig, mannen, men ibland sjunger du mot bättre vetande. "Du behöver inte slå dig ut, det är bara att gå därifrån." Pyttsan. Ska du säga som sitter fast i din egen dröm. Nä, det blir till att göra ännu en vandring in i förvandling. Svarta ögon, läppar, tungor. Törst och aldrig stillad hunger. Tillbaka till Biblioteksgatan, bryta ihop och komma igen.

*

Jag vet var jag kommer ifrån, vet var mitt hjärta bor. Isidors röst ekar i mitt bröst: "Glöm Sollefteå, kompis. Sov på saken och vandra vidare, vidare." Hans ord är mitt lag. På lördag kysser jag Hovet.