I tveksamhetens tid...

AIK har varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. En viktig del. Jag har följt AIK:s fotbollslag och jag har följt AIK:s hockeylag. För ett par år sedan slutade jag emellertid att gå på fotbollsderbyn. Det var inte kul längre. Det var inte spännande. Det var bara rörigt, störigt och förbannat trist. Ligisterna fick mig att sluta gå. De fick mig att tappa lusten och sedan dess ser jag alla fotbollsderbyn på TV.

De senaste två säsongerna har det blivit allt färre besök på Råsunda för min del. Numera undviker jag inte bara derbyna. Man vet aldrig när det ska braka lös nästa gång. Mot Halmstad eller Levski Sofia?

Inför det senaste hockeyderbyt avslutade jag ett blogginlägg med raden: "Låt slaget avgöras på isen." Min önskan uppfylldes inte. Det blev precis tvärtom. Det vore lögn att påstå att jag blev förvånad när det urartade på läktarna, för det var liksom bara en fråga om när. Inte desto mindre var och är jag enormt besviken på de så kallade supportrar som förpestade kvällen för mig och alla andra supportrar som kommit till Globen för att stötta våra respektive favoritlag.

* * *

Modo borta i morgon och på hemsidan finns en kort införintervju med Daniel Rudslätt. Han beskriver känslan efter derbyt så här:

– En jäkligt tråkig känsla. Det var inte kul med hockey efter slutsignalen. Man var orolig både för sin egen och andras familjer. Det kändes riktigt bittert. Klart att det även påverkade spelet. Min egen familj fick fly undan och mina barn grät och vill aldrig mer gå på hockey. Det är ju befängt att så få kan förstöra för så många. 98% av våra supportrar är helt fantastiska, men några få individer - som skiter helt i det sportsliga - får förstöra.

* * *

 
Själv såg jag matchen tillsammans med en god vän och hans tioårige systerson. Vi satt på långsidan, mittemellan klackarna.
 
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den ena sidan tilläts attackera vår sektion.
 
Det kändes inte särskilt bra när någon (eller några) från samma sida kastade rykande föremål mot oss.
 
Det kändes inte särskilt bra när ett gäng dårar från den andra sidan tog sig in på vår sektion för att gå förstnämnda dårar till mötes.
 

* * *

 
Som säsongskortsinnehavare sitter jag på biljetter till nästa hemma-derby som spelas den 15:e februari 2011. Det är samma dag som AIK firar 120 år. Jag vet ännu inte om jag kommer gå på den matchen.

Däremot vet jag att jag tänker fortsätta ta stigen upp till Hovet. Jag tänker inte sluta stötta mitt lag. Jag älskar AIK och jag älskar hockey och ingen jävla pöbel ska få ta den kärleken ifrån mig.