Dansa. Pausa.

"Vill man se bra hockey så får man välja AIK", sa Anders Gozzi i matchprogrammet. Sen ställde han sig i Leksands utvisningbås och såg AIK spela bra hockey.

Det stod 0-4 till Leksand efter första perioden. Inte särskilt rättvist alls. Leksand kunde lätt ha lett med det dubbla. AIK:s första tjugo minuter kan ha varit de sämsta jag sett laget göra sedan HV71 hemma den 4 oktober 2011. Vi var sämre än Ore. Sämre än Ore! Stackars Lundström i kassen fick ingen som helst hjälp av sina utespelare. Medan leksingarna gjorde som de ville på isen satt gnagarna kvar i bussen och jämförde suspstorlekar. Eller nåt.

Då var det bättre drag på läktarna. Bakom AIK:s utvisningbås satt t.ex. ett helt gäng svartgula hjältar. Däribland Klabbarparn i högform och den beryktade Street Fighting Mary. Prozacs twittertummar gick som på värsta fjortisbruttan. Eddies basröst skrämde livet ur Ryno, som ändå hann med att göra mål. Trots AIK:s miserabla förstaperiod var det hyfsat livat och glatt på vår sektion. På motsatta långsidan höll Dalagnagarna hov. Och det blev dans...

För till skillnad från i Märsta har man i Norrtälje förstått vad försäsong bör bära med sig: Ljuva toner och fett sköna versioner. I ett improviserat powerbreak bjöds jag upp av den gladlynte Prozac, min bänkgranne för dagen, och vi dansade och pausade, dansade och pausade. Dansade och pausade. Och vi enades om att till denna säsong göra dansandet och pausandet till vår nya powerbreakritual. A9 och A24 i gnagisk symbios. Dansa. Pausa. Bra grejer.

Att påstå att AIK kom ut som ett nytt lag till den andra perioden vore att överdriva. Men de kom åtminstone ut som ett lag. Och det räckte ju en bit på vägen. Esa Pirnes visade kyla och klass när han la in sin straff till 1-4. Hoppet återvände och på läktarna sjöng vi om SM-guld.



inför tredje träffade jag leksingen Kung Kenta på läktaren. Trevligt.

Och därefter vände matchen. AIK gjorde fyra mål på mindre än sex minuter. Leksand var sämre än Ore. Och vi dansade och vi pausade. Och sen var det över. Besvikna leksingar skakade på sina huvuden. Lyckliga gnagare drömde om guld och gröna skogar. Klabbarparn flinade, Mary räknade skott på mål, Prozac twittrade och Eddie sa att Janmark kommer att bli kanon. På andra sidan rinken hängde en till synes berusad dalagnagare på plexit (samma plexi som han tidigare under matchen lyckats ramla in på isen över). En fröjd för ögat.

Själv dansade jag hela vägen ut till parkeringen. Satt en stund i bilen och tänkte på Pirnes och bröderna Ahlström. Sen pausade jag och körde hem. På radion spelade de inte Panetoz.

EDIT: Enligt en betrodd dalagnagare var mannen som ramlade över plexit inte en dalagnagare. Snarare var han, citat: "en sånnadäringa stockholmare". Således verkar det inte bättre än att BB har gått i AB-fällan och ägnat sig åt grovt förtal! För detta ber jag förstås om ursäkt. Hoppas ni kan förlåta mig, DG. Och att vi kan enas om att mannen på plexit i alla fall var gnagare och full som en finsk silverhjälm från 1996. Kompenserar med lite reklam.

Dalagnagarnas webbshop