Striden kring strecken

Den blir allt mer spännande, allt mindre förutsägbar. Vem hade väl kunnat ana? Själv kände jag mig tämligen säker för bara någon vecka sedan; AIK, SSK och Timrå skulle göra upp om den åtråvärda tionde-platsen. Frölunda, Modo och Brynäs skulle slåss om plats sju till nio.

Ibland är det skönt att erkänna det alla vet. Att det enda man vet är att man ingenting vet.

Det är tur man inte jobbar som krönikör på någon kvällsblaska. Där får man visserligen pröjs för att sticka ut hakan och måla världen i zebrarandigt men så får man också finna sig att bli idiotförklarad med jämna mellanrum. Här på BB behöver man sällan eller aldrig stå till svars för alla tokigheter man krystar fram.

Det är förstås irriterande att SSK fortsätter att vinna. För att inte tala om Timrå. Jag menar, nu när vi kör över Modo och allt.

Men det är samtidigt lite roligt. Serien lever liksom liken och striden kring strecken är stenhård. Inget lag från plats sex och neråt går säkert. Inte ens Djurgården kan ta någonting för givet. Slutspel? Kvalserien? Finns det någon som kan sia om vartåt det lutar? Själv skakar jag på skallen och säger det igen: Det enda man vet är man ingenting vet.

AIK-Modo 5-3.

En härlig tillställning där Modo börjar bäst men där AIK så sakteliga gnager sig in i matchen. Vi tar över mer och mer i andra perioden, vi gör mål och vi har Fasth i kassen. I tredje är det inget snack om saken. AIK kunde ha vunnit med 7-2, borde ha vunnit med minst 6-2. Men skit samma. Gunnar Persson fick som han ville. Spelarna visade bröst - igen! Elva pinnar av tolv möjliga sedan Persson bad om tits.

Den ende som såg såg direkt blek ut var Zednik. Han får vi skicka på kvinnokampskurs eller nåt. Bränn behån, Richard!