Ser du stjärnan i det blå?

Kyss Carlsson, tänkte nog Grand Pierre i samma stund som hans motståndare droppade handskarna. Sedan delades det ut stjärnsmäll efter stjärnsmäll på isen i Ejendal. Publiken fick se en stjärna till fighter slakta en amatör. Carlsson fick se andra stjärnor. Han hade liksom muckat gräl med lite fel kille; en som var både större och (star)kare än di flesta allsvenska lirare han tidigare stött på. Resultatet blev förödande: För sitt mod eller för sin dumdristighet, avgör själva, belönades Carlsson med näsblod, fläskläpp och matchstraff. AIK:s övriga spelare blev för en stund så tagna av slakten att man av bara farten höll på att förlora matchen redan i förlängningen. Heino stod dock pall och tog svartgult till straffar.
*
Därmed har vi avhandlat gårdagens minst intressanta händelse. Vidare till det väsentliga.
*
När Leksand gjorde 4-0 igår gav jag upp. Förnedringen var ett faktum och jag insåg att matchen skulle rinna iväg. Vi kommer torska med 10-0, tänkte jag. Då tog Herr Melin timeout. Sedan körde Bergström på Leinonen. Sedan gjorde Leinonen bort sig. Sedan gjorde Bång det Håkan Södergren brukar säga att man ska göra: Han sköt two shots. Och vips var det match igen. Plötsligt var det AIK som förde och Leksand som följde. Dansen virvlade vidare och ännu var bara halva matchen spelad. Hockey är verkligen ett underbart spel!
*
Gynges straff fram till 4-4 föregicks av en diskutabel situation. Gynges avslut var odiskutabelt. Leinonen fick aldrig chansen att rädda. Så enkelt det kan se ut att göra mål ibland.
*
AIK visade hjärta igår. Moral. Trots att det bara blev en poäng till slut så var det en poäng som gav mersmak. Spelarna reste sig ur förnedringens klibbigaste gyttja. De slet, kämpade och arbetade hårt när motståndet var som allra svårast. Visst hade vi lite tur som så enkelt fick tre snabba mål. Men tur gör man sig förtjänt av. Liksom man förresten gör sig förtjänt av en och annan retur.
*
Jag vet inte hur tankarna gick i Leksands omklädningsrum efter straffläggningen som gav dem segern. Jag vet inte hur orden föll. Det skulle förvåna mig om det inte mest var lättnad som låg i luften och i spelarnas lungor. Leksand ska vara glada att de inte förlorade igår. De ska vara glada över att de har Ollas. Givetvis ska de också vara glada över att de äntligen lyckades vinna över AIK. Mentalt viktigt, som Boork brukar säga.
*
Efter matchen gjorde jag som jag brukar vid en förlust. Jag satte mig i soffan, deppade en smula och lät mig tröstas av Lundell.