AIK-Mora 3-2 (1-0, 1-1, 1-1)

"Jaha. Nu är vi hemma på Hovet igen", tänkte jag en bit in i första perioden. Ingenting var sig likt från Umeå senast. Borta var ängsligheten och långsamheten. Borta var tveksamheten. Gnaget lirade helt enkelt skjortan av de vitklädda Moranissarna. Och Black Boris satt och njöt.

Anförda av Kapten Dick dominerade Gnaget fullständigt inledningen av matchen. 23-4 i skott i första perioden säger rätt mycket. 1-0 i mål var definitivt i underkant. AIK borde ha avgjort matchen före paus. I Heinos frånvaro vaktade Fredrik Holmgren kassen. Som vanligt gjorde han det bra. Å andra sidan hade han ju inte så mycket att göra till en början. Ett friläge motade han dock, efter att en gnagare slarvat i egen zon. Moraspelaren fibblade med pucken och Holmgren agerade resolut. Bra där!

AIK:s mål kom i spel fem mot fyra. Westerling hittade från bakom förlängda mållinjen Beck, som kungligt stötte pucken i mål, dvs. han stod i slottet! Förlösande var ordet. Klockan stod på 16.07 och jublet var öronbedövande. Inte konstigt med en så finfin publiksiffra, 5751 åskådare. Det börjar ta sig! Medgångssupportrar mötte masar, Black Boris beblandade sig med bönder! Hockey på Hovet kan vara för härligt!

I andra jämnade spelet ut sig. Moranissarna hade väl, kan en tänka, fått sig en utskällning av Hårde Harald i pausen och äntrade isen med nya krafter. Matchen fick ett annat utseende. Chanserna blev färre men nerven bestod. När Henrik Eriksson, snyggt framspelad av sin namne Tobias, tryckte in 2-0 trodde jag ändå i min enögda enfald att saken var klar. "Det här fixar inte Mora. Vi är för starka."

Med två och en halv minut kvar av perioden kom dock, om inte en kalldusch, så åtminstone en lågtemperad liten skur. Genoway tog köksvägen och genvägen på en gång. 2-1 satt mellan benen på Holmgren. Ett pissmål, om ni frågar mig. Genoway hade dessförrinnan missat en straff efter att ha schabblat rejält och tvingats till en förnedrande stoppsladd mitt framför en häpen Holmgren. Nu fick han revansch och sett till spelet i perioden får man väl säga att resultatet, trots allt, var rättvisande.

I pausen mellan andra och tredje perioden passade jag på att pissa. Det var skönt. Bredvid mig stod en överförfiskad dalmas med matchtröja och Moramössa och liksom gungade fram och tillbaka mot rännan. Det såg för festligt ut.

Tredje perioden gav ännu ett mål i power play. Efter 2.08 drog Dicken på ett fräsigt skott, en sekund senare höll Christian Sandberg, vår bäste målskytt och poängplockare i vinter, sig framme på målvaktsreturen. Säsongens femtonde Sandberg-kasse avgjorde matchen. Mora stretade förstås på men kändes aldrig riktigt nära. I spel sex mot fyra fick man in en reducering men då återstod endast 1.22 på matchuret. Slutminuten kontrollerade av AIK som visade prov på sin starka defensiv. 3-2 till sist kändes logiskt, rätt och riktigt. Sett till den första perioden borde givetvis siffrorna ha varit större.

Matchens stora glädjeämne, förutom att Gnaget återigen tog tre poäng, stavas Johan Ryno. Den skadeförföljde anfallaren visade att han verkligen är på gång. Trots sin längd och gängliga stil besitter han fart, finess och balans. Han är oerhört svår att ta pucken från, motståndarna drar och sliter i honom men kommer inte åt. Ryno kommer att bli nyttig för AIK under återstoden av säsongen. Kan han få igång målskyttet också är det bara bonus. Ryno får med sig utvisningar, skapar tryck och ger medspelarna utrymme och ytor. En härlig spelare som inte bara är stor i kroppen, han är stor i spelet också!

Jag vill även nämna och salutera Gnagets fjärdekedja. David Engblom, Johan Adolfsson och Tobias Ericsson gör ett hästjobb i det tysta. De förlägger oftast pucken i offensiv zon och tröttar ut motståndarna. En riktig checking-line som är mästare på att neutralisera motståndarlagets offensiva krafter. Samtliga ligger på plus i plus/minus-statistiken. Samtliga sliter som djur. Dessutom är jag övertygad om de alla är kapabla att göra mer poäng. Nu är de dock fördelade brunkarrollen i laget och den rollen spelar de väl. Hatten av för fjärdelinans herrar!