Malmös uppgång och fall

Idag meddelas att Malmö Redhawks fryser spelarnas löneutbetalningar och att alla, just det, alla spelare är fria att söka nya klubbadresser. Klubben har skulder på 7-8 miljoner kronor och är uppenbarligen nära att gå i konkurs.

"Klubbens ekonomi är så dålig och vi måste ge spelarna en möjlighet att lämna klubben, vi kan inte garantera att de kommer få någon lön av oss", säger Malmös ordförande Christian Rasmusson till sportbladet.se. Vidare står det i samma artikel: "I grund och botten beror förlusten på att man räknat med spel i kvalserien – en målsättning laget är på väg att missa med hästlängder."

Detta är helt sanslöst. Hur kan det komma sig att förening efter förening går i samma fälla? Hur tänker klubbledare som de i Malmö när de tror sig kunna lösa en ekonomisk kris genom att satsa allt på ett kort? Det är en chansartad, oansvarig och rent ut sagt jävligt korkad strategi. En idrottsförening är inte vilket företag som helst. Ett hockeylag är ingen enmansföreställning.

Även om Malmö Redhawks mer än någon annan förening i svensk hockeyhistoria emellanåt framstått som just en one-man-show, Percy Nilsson är ju eller åtminstone var Mr Malmö, så kommer man inte ifrån att laget har en trogen skara supportrar. Supportrar som följer sitt lag i vått och torrt, som lägger ned tid, pengar och engagemang på att stötta sitt Malmö. Supportrar som utgör själva grogrunden för att föreningen och laget överhuvudtaget ska kunna existera och tävla på hög nivå.

- - -

Jag tvivlar inte på att Malmös ledning har velat klubbens bästa. Jag tvivlar inte på att man har förstått hur viktiga supportrarna är för föreningen och laget. Men jag tvivlar starkt på att man har förstått vidden av de risker som ingår i att spela vågspel med alltför stora insatser. Jag tvivlar på att man har haft förmåga att tänka långsiktigt och ansvarsfullt. Jag tror att Malmös ledning helt enkelt har blundat hårt och hoppats. "Om vi bara går upp, om vi bara går upp..."

Men Malmö Redhawks går inte upp. Det är ett faktum idag och det kommer att vara ett faktum i morgon. Föreningen och laget som en gång i tiden, anförda och uppbackade av sin alldeles egen byggherre, Percy Nilsson himself, var högst upp på toppen, som var Mif med hela hockeysverige och som var rikast, kaxigast och bäst, är idag ett sjunkande skepp. Parallellerna må vara suddiga och smått diffusa, men jag kan inte låta bli att tänka på AIK Fotboll, säsongen 2004.

- - -

Jag vet att många är skadeglada idag. Jag vet att många gnagare, djurgårdare, göteborgare, modoiter och leksingar skrattar gott åt Malmös totala olycka. Det gör inte jag. Så sent som igår fnissade jag visserligen över Malmös katastrofresultat i Mariestad. I morse fnissade jag åt Malmös töntiga namn och klubbmärke. Men det är skillnad mellan sportslig kris och ekonomisk kris. Jag gläds inte på något sätt över Malmös monumentala misslyckande i pengafrågan. Jag tycker bara att det är tragiskt, tråkigt och trist att ännu en elitklubb har lyckats gräva sina egen grav. Och jag lider med lagets trogna supportrar.