Lättviktarna Leksand

Som alla vet leder Leksand HockeyAllsvenskan. Laget stormar fram i serien och tar den ena storsegern efter den andra. Inte mindre än fem gånger den här säsongen har laget gjort tio mål eller mer i en match. Lägg därtill två gånger nio mål och ni förstår vad jag menar. Leksand leker.

Men. Ja, det finns faktiskt ett men. Leksand tillhör inte mina favoriter att nå Elitserien. Leksand är inte så bra som många tror. Leksand är inte ett elitserielag. Nej, Leksand är, som jag ser det, överskattade och uppskrivna av sin egna supportrar. Leksand må vara HockeyAllsvenskans jätte. Men det är en lättviktig jätte vi talar om. Och lättviktiga jättar har en tendens att falla när det gäller.

Leksand har på två matcher mot AIK lyckats göra tre mål sammanlagt och tagit noll poäng. "En slump", säger kanske en och annan mas. Det säger inte jag. Snarare ser jag AIK:s rättvisa segrar som logiska och naturliga. AIK är helt enkelt ett bättre lag än Leksand. AIK har en bättre målvakt, ett bättre försvar och en bättre tränare. Dessutom har AIK en Dick. En Dick som heter duga. En Dick som laddar bössan och skjuter skarpt och som vet var krysset ligger.

"Men Leksand har ju en Huokko", kanske en och annan mas inflikar. "Ja, det är möjligt att ni har en Huokko", svarar jag. "Det är möjligt att ni har en Huokko som både vet hur man laddar bössan, skjuter skarpt och vet var krysset ligger." Men det är skillnad på en Dick och en Huokko. Dick håller landslagsklass, Huokko sånär elitserieklass.

Onsdagen den 18 februari får vi en försmak på vad som väntar i kvalserien. Då kommer nämligen Lättviktarna Leksand till Hovet för ett sista hockeyallsvenskt möte med våra svartgula hjältar. Jag säger sista eftersom jag räknar med att Gnaget spelar i Elitserien nästa säsong. Leksand däremot får nöja sig med att tvåla dit Sundsvall med 10-1 på Gärdehov. Men det är väl inte fy skam det heller. Dessutom kanske man får åka till kungliga hufvudstaden och se på Djurgår'n. Det blir säkert både spännande och jättekul.